Stickigt

Bockar av

Jag har lite flow just nu och stickar färdigt små pilliga sega saker, som tvåändsprojekt. Här är improviserade barnvantar som jag tänkte ut medan jag höll på. Meningen var att randa och blanda färger.

Och här är ännu ett par smalare tumvantar i tvåändsstickning. 2007 gjorde jag ett par grå som jag verkligen använt mycket.

I soffhörnet ligger den ena av två baskerdelar och väntar på uppmärksamhet. Kanske kan jag radera ut den här sorgliga händelsen med lite nystickade maskor och varv i rätt garn?

Stickstress

Nytt garn är på väg från Shetland. Stickstress är det fenomen som uppstår då.

Bäst att sticka färdigt lite saker. Som bästa rosa sjalen någonsin. Jag lovar nästan att låta bli andra sjalmodeller i framtiden.

Fair Isle revisited

Det är dags att sticka Fair Isle igen. Skyldiga till denna inspiration är såklart Kate Davies och Kajsa sticks. Jag tänker mig en grå kofta med grönskiftande bårder och blå eller röda peeries och finkammade Pinterest och Ravelry på jakt efter fina exempel. Här är min Fair Isle-board på Pinterest: http://pinterest.com/stickigt/fair-isle-inspiration/

Väldigt rosa

Lägesrapport från det rosa träsket där jag och den norska bindsjalen huserar:

Hälften av garnet är slut och jag har numera bara 480 maskor eller så på stickan. Ett varv liksom bara svischar förbi när jag blinkar. Med hjälp av Excel räknade jag ut hur många maskor jag stickat av den första härvan garn. Sedan räknade jag ut hur många maskor jag har kvar att sticka. Resultatet gjorde att jag fick infoga en liten rand för att den rosa grundfärgen skulle räcka till hela sjalen.

Som blixten

På tre timmar King Kong hinner man 2 cm tokpynt på en tänkt fingervante. Tvåändsstickning såklart. Stjärnor ur Sheila McGregors Fair Isle-bibel.

Rena vinsten

Förra lördagen var jag traditionsenligt på Syfestival och Sticka!:s årsmöte. Som en väldigt glad överraskning lottade arrangörerna ut tre vinster på "inträdesknappen". Galet snygga vantar och nya beskrivningshäftet fick jag! Tusen tack!

Levlar upp

Dags att mönstersticka. Plötsligt blir det tre trådar eller fler att hålla reda på.

Det går om man anstränger sig. Men jag är glad och tacksam att jag slipper sticka ärmar från Gagnef.

Tv-tittarstickning

Vardagssjalar i glada färger är mitt knark. Nu har jag gett efter för min undertryckta rosa böjelse och vevar rätstickning till allehanda imbecilla tv-program. Beskrivningen är Trekantig sjal ur Stickat från Norden av Susanne Pagoldh. Jag lade upp 760 maskor från början. Vartannat varv minskar jag 3 maskor och vartannat 5, så det finns ändå hopp.

[Hur själva sjalbeskrivningen har lyckats bli så magnifikt otydlig är en gåta. Jag har ärligt inte en suck om jag gör som nedtecknaren tänkt.]

Ifall mina 3 hg rosa garn inte skulle räcka kommer ränder i orange och grått om ett tag.

En snäppet bättre elev

Jag går just nu en tvåändsstickningskurs på Handarbetets vänner. En helg i månaden lär jag mig tvåändsstickning från grunden av Karin Kahnlund. Det blir provtuber av olika slag om allt vill sig väl. Men vissa helger bara trasslar sig garnet och inget flyt uppstår. De pågående provlapparna blir fler och fler och antalet nya set med 2,5 mm-stickor som måste skaffas eskalerar.

Men nu är jag plötsligt ikapp! För fanken - mer än ikapp, jag har frivilliga tvåändsprojekt igång. Målet med kursen måste därmed vara uppnått - att ge tvåändsstickandet en ärlig chans.

I framkant

Jag tänkte mig att avsluta en del ufo:n i år. Alltså syr jag. 2011 köpte jag en maskinstickad spedetröja av Ibo design och började pynta den på stickstämman i Önnestad. På kurs med Inger Ohlsson var allt så enkelt och roligt. Men när jag kom hem verkade det ohyggligt tråkigt att sy alla infodringar på baksidan, så jag stoppade undan projektet tills nu.

Jag tycker nog fortfarande att det finns roligare saker än att handsy fast svart foder på svart stickning. Lite klosterarbete är det över det hela. Men framsidorna är desto roligare! Förutom råsiden och band kommer det dessutom att bli pärlor, mycket pärlor.

Halskanten är inte så spektakulär, så frågan är om det blir blodröda eller grå pärlor där. Eller svarta, som jag trodde att jag köpte.

Och om jag skulle tappa lite styrfart i syendet är det bara att läsa senaste numret av Hemslöjd eller hänga på Facebookgruppen Vi som har eller önskar vi hade en spedetröja.