Stickigt

Hel*%&*#e

Jag har tittat nåt så vansinnigt snett i beskrivningen till Jóhanna Maria. Jag blir galen. Pop quiz for you: Vilken stickare sätter sig på tunnelbanan och stickar och stickar, vecka ut och vecka in på en förbannad färösjal utan att ha beskrivningen med sig som man kan snegla lite i då och då? Svar: yours truly.

Vad jag förstår har jag minskat för ofta mot mittkilen av sjalen. Det skulle jag ha slutat med för länge sedan. För 10 cm sedan eller så. Så om jag fortsätter nu enligt beskrivningen kommer min sjal att bli mer som ett V än vad någon kunde föreställa sig. Så tror jag i alla fall. Har inte riktigt genomskådat skiten.

Brunt är fint

I helgen stickade jag färdigt min tjocka bruna slipover i tweedgarn. För nu är det säsong. Jag kunde ha ägnat mig mer åt fenomenet negativ passform, men jag vågade inte riktigt när jag räknade på det hela. Men jag är hursomhelst rätt nöjd. Andra saker blev som jag tänkte. Särskilt andra gången jag ringade ur det hela framtill. Kanterna är virkade baklänges.

Shopping

Garnkorgen skickade mig raskt det orange Visjö jag behöver till vante nummer 2 av Mats. Dessutom fick jag en sådan där magnettavla jag funderat på ett tag. Och så Addi lace-stickor jag också funderat på ett tag. De här är nr 5 och ska förmodligen kombineras med någon av alla härvor Töis eller Strand som jag shoppat på mig på Gotland. Om jag ska sticka en röd eller grön halstrasa är frågan.

Forntiden revisited

En gång i urtiden (1998 förmodligen) virkade jag ett par vantar ur boken Tid att virka av Maria Gullberg. Virkning är inte mitt förstahandshandarbete, men när den boken kom ut kunde jag ju inte bärga mig riktigt. Men eftersom det här var på den tiden jag inte köpte garn till mina projekt består de annars apsnygga vantarna Skåne av grönt garn i tre olika nyanser. Mindre snyggt.  Vad värre är - eftersom de tog så lång tid att virka och de sitter så bra med fingervantar under, använder jag dem rätt flitigt.

Kanske det kunde vara dags att virka ett par som har samma färg hela tiden? Nu, typ? Jag lär ju inte nålbinda någon gång snart, så jag tog det trevliga fuchsiafärgade från Ullcentrum och satte igång. Plustecknen denna gång blir i orange, lime och ...rött? ...turkost? Jag är inte säker ännu. Men de blir få.

CPH

Tillbaka i hemmets lugna vrå igen! Det mesta slog in som vi drömde om, men ingenstans i våra planer ingick det några hällregn.

Nåja, det var ju flera dar sedan nu, så det har vi glömt.

Garnshoppingen går numera väldigt raskt, stickmamman har övat på sträckan Sommerfuglen - Uldstedet och går sålunda åt rätt håll och jämrigt snabbt. Min shopping inskränkte sig till en väldigt trevlig stickbok jag tjuvläst hos Maria tidigare, och så 4 hg 2-trådigt Snaeldan till något rustikt och fårluktande. Det senare köpte jag hos Bette design, som är värt en extra sväng när man ändå är i krokarna.

(Maten är från Petersens familiehave. (Me like.))

Inte förrän igår kom jag igång med min resestickning: fingervantarna Mats. En vante klar, en vante kvar. Mer orange Visjö måste inhandlas. Beskrivningen kommer ur en stickhandbok från 50-talet som Karin hade med sig en dag till HV. Ränderna är Hifa 2 och ett utmärkt sätt att spendera restgarn på. För tre år sedan stickade jag ett par rätt misslyckade rätstickade fingervantar. De här är mycket mycket bättre, men lite snåla på längden.

Helgens begivenheter

Vi drar till den danska huvudstaden på torsdag.

Måhända kan ungskrället lockas med på en tur med Rutschebanen?

Kanske kan moderskapet få flera timmar inne på Sommerfuglen, Uldstedet och Bette design? Kanske kan Hanne F:s nya garn vara något? Harmony är det definitivt.

Arbejdermuseet har lovat ge oss mat, så då är jag förnöjd.

Ett hekto som sticks

Jag stickar Jóhanna Maria ur Stickat från Norden. Nu är ett hekto använt av mitt 1-trådiga Sirri från Färöarna. Och det är ju massor kvar att sticka. Törs jag hoppas på en stor sjal i alla fall?

Bästa boken

Jag har haft anledning att fundera över vilken som är min bästa stickbok. En-bok-för-vistelse-på-öde-ö-för-evigt tänker jag då. På den frågan finns det bara ett svar: Vibeke Lind och Sticka efter gamla nordiska mönster.

Sorry, Debbie och Teva, ni är bra, men inte allra bäst.

I Vibekes bok finns tillräckligt med grundmönster för ett livs stickning, bilder på apcoola färöiska slynglar och har man bara tillräckligt med stickigt garn så är det bara att köra på.

Folklore overload

Idag har jag varit på studiebesök på Skansens klädkammare. Först syns en femtedel av knapp- och bandlagret. (Vad skulle hända om man släppte lös spedetröjskurserna här?) Sedan flimrade dräkterna förbi. I kylrummet fanns 1700 kompletta dräkter. Herreguvd, vad skulle man fota? Allt? Inget? Min nyinköpta kamera klarade ut det åt mig. Jag hade förträngt att jag ännu inte köpt större minneskort. Den rymmer bara 30 bilder. Kanske lika bra det, men då missade jag en finfin Bohuströja på slutet med ok i blått, grönt och brunt, kan ha varit en Scilla, men vad vet jag? Vi fastnade hos dräkterna, men sista kvarten blev det stickat. Det var då det blev laddat. Så mycket Delsbo. Så mycket rött och grönt. Så många fina detaljer att fota.

Bilder: 1. Sömmerskornas lager, 2. Livstycke, detalj. Årstad, 3. Kjolar, detalj. Skedevi, 4. Klänning, detalj. Vingåker, 5. Uppladdning inför stickat-visningen, 6. Såklart man ska fodra sina plagg, 7. Såklart man ska virka galna kanter på sina kjolar!

Den bruna perioden

Jag såg den inte komma. Plötsligt var den bara här. Den bruna perioden. Jag stickar på två bruna saker samtidigt, efter ett helt stickarliv kemiskt fritt från brunt. Dessutom är den lilla bruna slipovern samma färg som färösjalen. Samma färg. Jag såg det inte komma.

På färösjalen stickar jag på tunnelbanan, just nu med Anne Holt i öronen. Jag stickar inte så värst mycket fel, bara ibland.Men snart blir diagrammet lite värre.

Slipovern gjorde halt i vintras efter 1 nystan när jag insåg att jag hittat på alla längdmått och faktiskt borde kolla med andra riktiga slipovrar hur djupt ett fint ärmhål är. Det gjorde jag. Veste Everest - check. Honeycomb - check. Det var förresten Knittys vårnummer och de extremt lockande bilderna på Honeycomb som fick mig att ta fram Brun igen. Festligt. Jag är inte precis Small som hon. Ingenstans faktiskt.