Det krävdes en Delsbotröja för att mitt bingeprojekt skulle sluta te sig skrämmande. Med lite tur och på första försöket fick jag dit kragen, som var alldeles lagom lång. På rätsidan - där sömsmånen ser ut som kriget - tänkte jag ge mig på att plocka upp maskor och sticka 1,5 cm slätstickning att täcka över med. Och så maskstygn sedan. Låter toppen i huvudet i alla fall.
Jag passar på att sticka färdigt livet på min tunika medan jag fortfarande har möjlighet att sticka timmar i sträck och därmed komma ihåg hur många ökningar/minskningar/varv och av vilken sort jag använt för att åstadkomma det hela. Det här är första gången jag använt i-cord som kant, vilket märktes. Det var inte riktigt så lätt som jag föreställt mig det hela. Men nu är alla glipor åtdragna och längden på knytbanden optimala.
Och tunikans enda pynt, den virkade bården, hamnade där den skulle. Tolv centimeter under ärmhålen och en bra bit under halssprundet.
Medan jag håller på och är energisk har jag inventerat läget för min kappa Bjärbo. Ungefär tretton monteringssteg är kvar att utföra efter det att jag lyckades köpa knappar igår. (Mattssons band har hittills aldrig misslyckats med att leverera exakt de knappar jag fantiserat om.) Jag säger "ungefär" för när jag lade ut framkanterna på framstyckena visade det sig att kanterna behöver kortas av. Jag vet inte hur jag tänkte när jag stickade dem, kanske att kappan inte ska fållas?
Nästa steg är hur som helst att sy axelsömmarna. Så att det blir snyggt eller stabilt är frågan. Å andra sidan kan man konstatera att detta plagg inte väger mycket alls. Om jag syr snyggt först och förstärker sömmen efteråt med band?
För att kunna pynta klart min spedetröja från i somras behövde jag gå och handla. Det var knepigt att få till och till slut köpte jag allt som kom i närheten av vad jag tänkt mig. Tänk hur det hade gått i en mindre stad - hujedamej.
Band från Folckers och Tygverket. Matta sidentyger, pärlor och silketråd från Tygverket.
Den sorgliga lilla virkade snodden från i november har nu vuxit till en färdig virkad bård och hyfsat mycket grått stickigt ovanför. Ärmhålen närmar sig och Ivanhoe jönsar på.
1. Roligaste stickprojekt:
Bolero fritt etter Fana var ett rent lustprojekt. Vem behöver en illbroderad varm kort kofta egentligen? Men från tanke till handling var det verkligt kort tid. Och broderiet var ren garnglädje. Inget gnäll, bara kul.
(Ska jag erkänna var också Sampler stole mycket stickglädje, men ett enfärgat projekt kan bara inte vinna på min lista.)
2. Tråkigaste stickprojekt:
Garter stitch swingy sweater. Klockorna stannade oupphörligt när denna åkte fram några enstaka gånger. Att den till slut blev färdigstickad (ska bara välja knappar) beror enbart på mitt finfina sticklov med mycket usel tv.
3. Årets klurigaste:
Kan det vara Delsbo? Skulle tro det.
Stickstämman i Önnestad (Bild från Triinus kurs i Roositud muster och nöör)
5. Årets bästa stickbok
Karin Kahnlunds slag för Jakob Kulle och det djävulskt stickiga garnet.
6. Årets Framsteg
Måste vara något broderirelaterat. Jag tycker att jag har sytt mig igenom projekt efter projekt och kurs efter kurs. Och en påbörjad spedetröja ligger i wip-lådan. Somligt blev rent otroligt misslyckat och annat blev rätt bra. Jag törs i alla fall.
7. Årets projektledning
Delsboprojektet, utan konkurrens. När det bara ska bli klart är det jag som ska kallas in. Det omöjliga tar lite längre tid bara.
8. Nästa års planerade stickprojekt
Om jag skulle ta och inte planera så himla mycket? Kanske nappa på vad helst jag blir sugen på? Sticka av alla mina grå garner fast jag redan har alla tröjor, koftor och sjalar? Köpa lite mer sådant jag brukar skippa, typ cerise tweed från Debbie Bliss och what not? Vad vet man?
(Smusslar diskret undan projektplanen för Bjärbokappans montering: Bjärbo 2012 i sjutton utstuderade punkter.)
9. Annat roligt
Uppsala
Venedig
Centraleuropeisk tågluff
När julledigheten slog till hade jag en sjalstickning redo: garnet är mjukt och doftande från Grimslätt gård, beskrivningen är Sticka:s och Eva Anderssons Merry. Det funkar så bra.
Den brukar göra det samtidigt som något eller flera saker blir färdiga. Här är ett par sega vantar som bara legat och legat utan omsorg månadsvis i sträck. Efter en tur till Tallinn var nästan hela vante 2 klar. Sedan tog tummarna ungefär lika lång tid som resten.
Igår släpade jag fram kassen med bingebitarna i och sydde sidsömmarna på jackan/kappan. Det hade jag ju tänkt för jullovet. Men då tror jag att jag hakar på Stickas mysteriestickning Merry istället.
Och inspirationen svirrar runt i huvudet och jag tänker ömsom på Heidi Kirrmaiers Snowbird [Ravelrylänk], ömsom på ett par riktigt stiliga tvåfärgat mönsterstickade koftor från Twist collective: Rosalia och Kiyomi och så tänker jag på att korsa allihop och förstås ta diagrammen från Jakob Kulle istället. Svirr.
Jag fick med mig familjen på julshopping i Tallinn i helgen. Vi kunde ha valt en bättre helg. Grått och regn och blåst och kallt och eländigt var det. Men shoppingen var bra!
På antikvariat hittade jag en härligt soggig utgåva av estniska spetsboken Pitsilised koekirjad. På hemslöjden (Pikk 15) slog jag till på ett par vackra finfingervantar från Kihnu. Jag har drömt om att sticka ett par, men bara för att man kan ska jag inte göra det. Jag vet helt säkert att jag vantrivs med att sticka fingrar med mönster.
Men bäst av allt var att den spektakulära färgsprakande boken Meite muhu mustrid nu finns på engelska! Designs and patterns from Muhu island av Anu Kabur m.fl. är en investering som sitter som en smäck i den folkliga stickarens bibliotek.
Nu har jag stickat och sytt och Delsboprojektet är slutfört. Det är galet, jag är både nöjd och lite tom, precis som det ska vara. Framkanterna är lite sneda, men en fjärde gång orkar jag inte sy om dem. De är för fanken handsydda. De ska vara så, kan jag säga.
Jag har lärt mig att garnet spelar enormt stor roll för min stickglädje. Om jag tänkt och känt efter mera 2008 skulle jag ha struntat i detta, jag skulle ha stickat en mudd/provlapp i detta garn och varit nöjd sedan.
Jag har lärt mig att jag är rejält uthållig och plikttrogen. Stickning är inte nödvändigtvis lustfyllt och kreativt. Det kan vara ren plåga också.
Jag har lärt mig hur man klarar av plågsam stickning med minsta möjliga arbetsinsats. Lite, men ofta under lång tid stickar man då.
Jag har insett hur trevligt det är med infodringar av tyg i stickade plagg. Och hyskor och hakar!
Jag har insett att det är en fördel att inte gå upp i vikt efter det att ett kroppsnära projekt är påbörjat. Efter detta treåriga stickprojekt följer nu nästa succeartade projekt i många akter: Delsbobantningen.
