Ja, det här är tydligen de utprovade ärmarna till Bjärbokappan. Den med röda trådar är vänster ärm och den med lila är höger. Typ. Nej, på dessa förekommer inga sömmar för att förhindra att tyget repas upp. Jag tittar åt ett annat håll bara.
Jag och mamma ägnade oss åt provning och nålande idag. Det gick sådär. Jag kunde förutsett det, men ville inte förstå. Det hjälps inte. Jag måste sy resten på maskin.
Likt Maria & co tyckte min familj och jag att det var en utmärkt idé att spendera lördagen i Uppsala. En utmärkt vinterstad tycker jag nog. Iskall men vacker. Jag fick för mig att dämpa min tweedhunger med 900 gram Debbie Bliss Donegal Luxury Tweed i Arantjocklek. Guuuvvvvd, vilket härligt garn. Jag blir knollrig bara av tanken. Jag var ute efter mörkt rosa, men när det väl är skarpt läge blir det rött, alltid rött när jag ska vara djärv och ickesvart eller ickegrå. Men tryggt är väl det. Just denna röda är sjukt fin. Och inne på Yll & tyll var det knappt ståplats.
Jag ska sticka en Snowbird av Heidi Kirrmaier.
Jag har bara en stickning som fortfarande är en stickning. Allt annat är långsam och tråkig montering. Men nu är det så att stickningen inte är så sprudlande rolig heller. Det går lite trögt. Det är enformigt och slätstickat och ... enkelt. Båda ärmarna är påbörjade, lite lätt formade ärmkullar och upplockade uppifrån och ned. Garnet räcker och inga katastrofer uppstår. Hm. Vad göra.
När vintern äntligen smäller till kan man agera som en stickare;
1. Kallt = allt stickat du äger ska på. Genast.
2. Kallt = otäckt. Bäst att drömma sig bort till sommar och resor och bäst av allt: resestickning. Kan man tänka sig en sjal på tågluffen i Centraleuropa?
Jag gör båda.
Det krävdes en Delsbotröja för att mitt bingeprojekt skulle sluta te sig skrämmande. Med lite tur och på första försöket fick jag dit kragen, som var alldeles lagom lång. På rätsidan - där sömsmånen ser ut som kriget - tänkte jag ge mig på att plocka upp maskor och sticka 1,5 cm slätstickning att täcka över med. Och så maskstygn sedan. Låter toppen i huvudet i alla fall.
Jag passar på att sticka färdigt livet på min tunika medan jag fortfarande har möjlighet att sticka timmar i sträck och därmed komma ihåg hur många ökningar/minskningar/varv och av vilken sort jag använt för att åstadkomma det hela. Det här är första gången jag använt i-cord som kant, vilket märktes. Det var inte riktigt så lätt som jag föreställt mig det hela. Men nu är alla glipor åtdragna och längden på knytbanden optimala.
Och tunikans enda pynt, den virkade bården, hamnade där den skulle. Tolv centimeter under ärmhålen och en bra bit under halssprundet.
Medan jag håller på och är energisk har jag inventerat läget för min kappa Bjärbo. Ungefär tretton monteringssteg är kvar att utföra efter det att jag lyckades köpa knappar igår. (Mattssons band har hittills aldrig misslyckats med att leverera exakt de knappar jag fantiserat om.) Jag säger "ungefär" för när jag lade ut framkanterna på framstyckena visade det sig att kanterna behöver kortas av. Jag vet inte hur jag tänkte när jag stickade dem, kanske att kappan inte ska fållas?
Nästa steg är hur som helst att sy axelsömmarna. Så att det blir snyggt eller stabilt är frågan. Å andra sidan kan man konstatera att detta plagg inte väger mycket alls. Om jag syr snyggt först och förstärker sömmen efteråt med band?
För att kunna pynta klart min spedetröja från i somras behövde jag gå och handla. Det var knepigt att få till och till slut köpte jag allt som kom i närheten av vad jag tänkt mig. Tänk hur det hade gått i en mindre stad - hujedamej.
Band från Folckers och Tygverket. Matta sidentyger, pärlor och silketråd från Tygverket.
Den sorgliga lilla virkade snodden från i november har nu vuxit till en färdig virkad bård och hyfsat mycket grått stickigt ovanför. Ärmhålen närmar sig och Ivanhoe jönsar på.
1. Roligaste stickprojekt:
Bolero fritt etter Fana var ett rent lustprojekt. Vem behöver en illbroderad varm kort kofta egentligen? Men från tanke till handling var det verkligt kort tid. Och broderiet var ren garnglädje. Inget gnäll, bara kul.
(Ska jag erkänna var också Sampler stole mycket stickglädje, men ett enfärgat projekt kan bara inte vinna på min lista.)
2. Tråkigaste stickprojekt:
Garter stitch swingy sweater. Klockorna stannade oupphörligt när denna åkte fram några enstaka gånger. Att den till slut blev färdigstickad (ska bara välja knappar) beror enbart på mitt finfina sticklov med mycket usel tv.
3. Årets klurigaste:
Kan det vara Delsbo? Skulle tro det.
Stickstämman i Önnestad (Bild från Triinus kurs i Roositud muster och nöör)
5. Årets bästa stickbok
Karin Kahnlunds slag för Jakob Kulle och det djävulskt stickiga garnet.
6. Årets Framsteg
Måste vara något broderirelaterat. Jag tycker att jag har sytt mig igenom projekt efter projekt och kurs efter kurs. Och en påbörjad spedetröja ligger i wip-lådan. Somligt blev rent otroligt misslyckat och annat blev rätt bra. Jag törs i alla fall.
7. Årets projektledning
Delsboprojektet, utan konkurrens. När det bara ska bli klart är det jag som ska kallas in. Det omöjliga tar lite längre tid bara.
8. Nästa års planerade stickprojekt
Om jag skulle ta och inte planera så himla mycket? Kanske nappa på vad helst jag blir sugen på? Sticka av alla mina grå garner fast jag redan har alla tröjor, koftor och sjalar? Köpa lite mer sådant jag brukar skippa, typ cerise tweed från Debbie Bliss och what not? Vad vet man?
(Smusslar diskret undan projektplanen för Bjärbokappans montering: Bjärbo 2012 i sjutton utstuderade punkter.)
9. Annat roligt
Uppsala
Venedig
Centraleuropeisk tågluff
