Inget motstånd direkt
Jag mysteriestickar.
Rebecca, extra varm sommarkväll och mystisk spets i begränsat stora diagram = sommarlovsstämning.
Bara lite trött på jobbet efteråt.
Om det fortsätter vara kul kanske jag har en ny sjal till hösten.
Jag mysteriestickar.
Rebecca, extra varm sommarkväll och mystisk spets i begränsat stora diagram = sommarlovsstämning.
Bara lite trött på jobbet efteråt.
Om det fortsätter vara kul kanske jag har en ny sjal till hösten.
...tvingar man barnet att ta glada bilder på mamman iförd stickiga saker. Skåda Hannah Fettigs Whisper cardigan, som blockad blev rena miraklet. Jättetrevlig, precis som jag tänkt mig! Den lämpar sig bättre vid väderlek kring 20 grader, skulle jag dock tro. Liite svettigt kring nacken annars.
För att begripa den sömlösa konstruktionen kan man läsa Hannahs blogg: http://knitbot.com/2009/02/18/whisper-cardigan-a-closer-look/#comments
Festhalsbandet kommer för övrigt från Stickfrossas syrra.
Inte förrän idag insåg jag att den mystiska slipp med ett REK jag har att hämta på Vi Fruängen troligen är en leverans från Jamieson's of Shetland.
Shetlandsgarn som legat där och väntat i Flera Dagar! Vart är världen på väg? [Kom till mamma bara.]
FYI har jag köpt Shetland spindrift i fyra olika gröna nyanser vid namn Granny Smith, Leprechaun, Chartreuse och Pistachio. Någon borde passa.
Dessutom Shaela till bottenfärgen.
Härom veckan firade jag Islands nationaldag med att sätta igång en Létt-lopavesti. Tjockt stickigt ullgarn trivs jag alltid med, spelar ingen roll vilket väder det är. Garnet är privatimport och när första nystanet var slut var det dags att kolla masktätheten.
Resultat: cirka 4 m för mycket på bredden per 10 cm. Det kallas "Inte ens nära", är jag rätt så säker på.
Jag får umgås med tjockt stickigt ullgarn länge till.
Jag har stickat minimalt på sistone, försommarstressen har helt tagit över. Men nu skiter jag i det. Idag är det WWKIP day åtminstone.
När jag inte har stickat har jag bokat en resa till Oxford, ni vet där Charles och Sebastian gled omkring... Det är ett på det hela taget utmärkt projekt jag beställt, som tvingar en att genomföra studieresor på sådana platser. Utmärkt faktiskt.
När jag hade virkat och virkat i flera veckor var det riktigt roligt med enfärgad resår- och slätstickning igen. Speciellt när resåren var färdig och det gick att prova spektaklet som går under benämningen Whisper cardigan. Grunkan passar och den blir riktigt trevlig också! Och så verkar garnet räcka och det är ju nästan som att man måste fira bara därför.
Så det gjorde jag genom att skaffa en massa Létt-lopi till en létt lopa vesti. Sommarstickning har jag hört är trevligt.
Min unge hade den goda smaken att bli sjuk förra fredagen. På fredagar uppdateras Lilla stickfrossa, vilket min kära feedreader brukar informera mig om på lördagarna. Då är allt trevligt redan sålt och ivägskeppat. Men inte i fredags, så nu har jag både en garngömma och en finfin manick till mina kortare stickor. Extra trevligt att virka vidare på Holly då!
Diagrammet är någorlunda klart, det är i alla fall så klart att jag kan börja provsticka.
Men så var det det här med garnet. Jag hade på känn att lime inte är så lätt att hitta på de shetländska garnkartorna. (Jamieson & Smith, Jamieson's, BC garn) Och jag hade rätt.
Frågan är vad jag vill ha. Äpple eller riktig lime eller kanske Chartreuse som Jamieson's lockar med? Vad blir snyggast? För att förvilla lite så tror jag att bebismjuka Visjö har den lime som behövs. Men stickar man i det blir slipovern mycket tjockare än vad jag hade tänkt i alla fall.
De två första bilderna visar kombinationer med Visjö och Felted tweed. Den tredje innehåller shetlandsgarn från BC/Marias garn.