Stickigt

DoRedo-dag

Jag fryser om händerna. Jag behöver varma vantar som passar. Jag tar tag i det hela.

Två sedan länge färdigfiltade tröjor, en hopplös Gudruntunika modell tält och en kraftigt malskadad Ylletälskling från sent 90-tal.

Måtta, klippa, tråckla. Dubbla lager. Tråckla mera. Brottas med symaskinen. Hata symaskinen. Putsa. Sy mera symaskin. Pressa.

Brodera! Klart!

Misc.

Först: Gissa mitt yrke.

Eller: Marika goes Nygårdsanna.

Eller: Kolla vad fårluktsgarn kan göra med din redan tidigare kassa hållning.

I alla fall är detta Tröja Ribb. Den är jättebra. Den sticks underbart och befinner sig på kyrkokonsert och lekparkstur med samma självklarhet. Heja Solkusten.

Annars stickar jag flitigt på den luftiga julklappsKirin. Att sticka med Kid silk haze är som att sticka med luft. Tycker jag om det? Nä. Vill jag själv ha en spetssjal i KSH? Nä. Betrakta den här som grodmat.

Och så är jag splittrad. Det till höger är mycket mödosamt åstadkomna ullpärlor som jag och avkomman svettades över i timtal häromdagen. Vi kallar det hela "Mycket väsen för lite ull." Watch out släkten.

Litet stickuniversum

Min idol stickar också en Lace leaf pullover. Och Wendy håller på med en Mermaid. Small world.

Flubbervantar

Jag stickar flitigt så att jag kan börja på min Att göra-lista någon gång. Här är de Do Redo-matchande amöba-vantarna jag började på i somras. Det funkar faktiskt att rätsticka fingervantar. De blir inte så eleganta, i själva verket ganska Flubber-liknande, men det funkar. De fladdrar lite runt handleden, så ett par fyra stycken förkortade varv kan man nog trycka in som produktutveckling.

Och Anna gav mig uppslaget att sticka randigt nästa gång. Hur randigt då? Jo, Solveig Hisdal-randigt!

Ännu fler planer, det tar aldrig slut

Nu är det holiday-säsong och min altruistiska stickperiod har börjat. Det ska stickas till familjen. Mamma får ju aldrig någonting, vilket beror på att senast jag fick ryck stickade jag något något för litet och alldeles för stickigt och endast habart vid 20 minusgrader: Hemslöjden.

Nu ska det istället bli något lätt, luftigt, hårigt, pärligt och för säkerhets skull godkänt i förväg: Kiri med pynt. Färgen är Trance.

Min galabetonade bloggkollega ska få olivgröna torgvantar. KM ska få både ditten och datten. En Fair Isle (jag har stickat hela två (2) varv på en rund provsnutt) och en Atacama-halsduk. Och avkomman väntar på sitt Gjyffindorgarn som befinner sig på väg över Atlanten.

Och under tiden jag gör detta tänker jag inte på något sätt börja på vare sig Tweedie, Brier eller Innsvinget jakke. I alla fall inte första veckan.

(Jamieson & Smith skickade för övrigt en ny kompis till mina Hanne Falkenberg-garner: cerise 2 ply jumper weight. Om det blir en bra provlapp byter jag ut det lila i Tweedie-kitet mot cerise. Blir det inte bra råkar det vara samma mängd som behövs till en Russian faux stole i A gathering of lace. Cerise = très faux.)

Happy end

Antal människor som provat LLP: 4
Antal människor som skyllt på ullallergi för att komma undan: 1
Antal människor som av barmhärtighet erbjudit sig att köpa den: 1
Antal människor som LLP faktiskt passar på: 1
Antal människor som förundrat sig över de tajta och låånga ärmarna: 4

Antal människor som tagit med sig LLP hem: 1!

Encore: Werner & Carlström

Werner & Carlström har inte bara stått för väsentliga herrgarnityr för sport och kyla utan även apsnygga handväskor, nu extremt populära på en fashionistablogg hemskt nära dig.

Syfestivalen

Kära Marika, kom ihåg detta till nästa gång:

Sov ordentligt veckan före du tänkt bege dig till Syfestivalen. Eller åtminstone dagen före.

Kontrollera i din almanacka om det är PMS-varning å färde.

Åk inte till Yll & tyll en vecka innan och shoppa järnet.

Se till att du har vätskekontroller.

Var lättklädd.

Och om du skulle misslyckas med att uppfylla något av detta - Åk Inte Dit. Gör Det Inte.

Men jag har ju aldrig lyssnat på mitt bättre jag, så jag var också där. Syfestivalen, numera Social Event för stickare. Det är så fint.

Detta är mitt byte: Rowan nr 36, KSH i Candy och korta strumpstickor nr 2, allt från Britt. Röd ull och svarta snäckskalsknappar från Ullcentrum. I Rowantidningen finns Brier. Knapparna är också till Brier. Candy kan bli en liten virkad scarf jag hittade till Maki, också i Rowantidningen. Stickorna är mitt enda hopp att någonsin ha en sportslig chans att sticka den andra Bohusmudden. Och ullen ska jag julpyssla med!

Gladare festivalbesökare hittar du här och här och här. Och det kommer nog fler.

Det är här nu

Jag fick en postavi med den lovande avsändaren "Utlandet". Det var från Shetlandsöarna och det här låg i. I sanningens namn såg det ut som förskräckande mängder naturvitt och ljusgult, men mina åtgångsberäkningar ska nog stämma på något sätt tror jag kanske. KM luktade förtjust på garnet och konstaterade att det hade något ursprungligt över sig. Sedan kände han förskräckt på det och tyckte det stacks. "Det är ju före tvätt" sa jag tvärsäkert. Fortsättning följer.

Lace leaf-sk-ten

Ja, nu är den klar. Och jag lyckades nästan prångla ut den till en mig närstående släkting i mindre storlek, men när hon fick klart för sig att tröjan var olivfärgad och inte lime slutade hon svara på mejl.

Det mesta är alltså sk-t med den här färdiga tröjan. Var ska jag börja?

• Den är så fel storlek. Detta beror på en olycksalig kombination av akut kroppshybris och en plötslig synapskollaps i de nervbanor som reglerar fingrarnas förmåga att upprätthålla samma stickfasthet som på den lilla provlappen för två månader sedan. Kollapsen varade märkligt nog hela plagget.
• Eskimo är ett mjukt mjukt luddigt ullgarn som vill krama din kropp på ett fleeceliknande sätt. Eskimo vill umgås och lära känna hela dig. När man tar på sig Eskimo väger det ingenting men är ändå överallt. Och när man stickar med stickor 9 i Eskimo blir det stora stora mjuka mjuka maskor som, ja som ... ja, det blir inget stickmotstånd alls. Och ingen styrka.
• Det syns vilka snuttar som är rundstickade och vilka som är stickade fram och tillbaka.
• Ärmresårerna är froggade och stickade uppifrån och ner. Det är alltid sämre.
• Och halsresåren är också froggad och stickad nerifrån och upp. Och då sattes ju hela Tevas krångelkonstruktion ur spel. Jag vet.

Okej, men kan jag inte rädda den?

Jo, man kan sticka den tre storlekar större i ett annat garn.

Men för all del, det finns bra saker att berätta också:

• Tröjan gick jättesnabbt att sticka.
• Det var jätteroligt.
• Beskrivningen stämde överallt, ärmarna passade i ärmhålen och sånt där annat som spelar roll.
• Det var inga bekymmer att foga samman underdel och överdel med maskstygn. Just den raden är osynlig.
• Hals och överdel sitter jättesnyggt på. Det går tyvärr inte att förstå när man ser bilden på den liggande tröjan. Man får titta på bokbilden.

Är jag då nedslagen i skorna för denna sorgliga misslyckade tröjursäkt? Absolut inte. Jag har fler blogginlägg på lager och mer garn än någonsin.