(Om det undras kan jag berätta att jag varit gräsänka ett par dar - därav min helt febrila stickaktivitetslusta. Men lugn - jag är nog snart tillbaka till mitt vanliga jag igen.)
Jag drabbades ju av en hastigt uppblossande längtan efter Juno efter Yarn Harlots länkning till en mycket snyggare Juno än Rowans. I min garnlåda har jag 4 hg Debbie Bliss Donegal Aran Tweed som är helt underbart att sticka i. Såå stunsigt att det inte liknar någonting. (Och bara njut av de ljusblå nopporna.) Det skulle göra sig mycket bra i en Juno! Men mängden är för liten, min LYS har inte garnet längre, det är himla dyrt att köpa 6-7(?) hg till bara för att garnet är bäst, och det kanske inte är bäst, egentligen ska det nog vara liiite fylligare, och äsch, vad ska jag göra? Svar: 1) Vela. 2) Vänta på att Rowan 40 ska anlända.
Jag dövar istället min längtan efter tjockt tweedgarn genom att försöka sticka färdigt Brier. Det går dåligt. Kim H har designat jättekonstiga ärmar som gör att garnet går åt i racerfart längst ner. Jag försöker stilla min oro för den kommande garnkatastrofen genom att åtminstone sticka kragen med ett oskarvat nystan. Det går fint. Återstår att sedan designa om ärmarna till ett normalt avsmalnande skick. Så att garnet kanske ska räcka.
Jag lurar lite på att använda en hands-on-instruktion för formade ärmhål uppifrån och ner som jag hittade i Knitting in the old way som jag håller på att läsa. Jag trodde ju förut att detta var en bok som skulle läsas och inte bläddras i. Så är det. Jag har lärt mig en hel del. Bland annat den världskända regeln att 30% av garnet går åt till ett plaggs ärmar, det som jag undrade över förut.
Likt Johanna har även denna stickbloggare begett sig till den eviga staden. Med 1 st knäpp unge + KM i släptåg. Bakom muren? Petersplatsen. Vilket inte var en särskilt religiös upplevelse. Men vänta!
