Stickigt

Annandag

Jag tar mig samman och syr i ärmarna på kappan. I öronen har jag Kenneth Branagh som läser Frankenstein. 2 * skräck.

I stort sett obegripligt

Ja, det här är tydligen de utprovade ärmarna till Bjärbokappan. Den med röda trådar är vänster ärm och den med lila är höger. Typ. Nej, på dessa förekommer inga sömmar för att förhindra att tyget repas upp. Jag tittar åt ett annat håll bara.

Jag och mamma ägnade oss åt provning och nålande idag. Det gick sådär. Jag kunde förutsett det, men ville inte förstå. Det hjälps inte. Jag måste sy resten på maskin.

 

I gränslandet mellan sömnad och montering

Det krävdes en Delsbotröja för att mitt bingeprojekt skulle sluta te sig skrämmande. Med lite tur och på första försöket fick jag dit kragen, som var alldeles lagom lång. På rätsidan - där sömsmånen ser ut som kriget - tänkte jag ge mig på att plocka upp maskor och sticka 1,5 cm slätstickning att täcka över med. Och så maskstygn sedan. Låter toppen i huvudet i alla fall.

 

 

Läget i bingeträsket

Medan jag håller på och är energisk har jag inventerat läget för min kappa Bjärbo. Ungefär tretton monteringssteg är kvar att utföra efter det att jag lyckades köpa knappar igår. (Mattssons band har hittills aldrig misslyckats med att leverera exakt de knappar jag fantiserat om.) Jag säger "ungefär" för när jag lade ut framkanterna på framstyckena visade det sig att kanterna behöver kortas av. Jag vet inte hur jag tänkte när jag stickade dem, kanske att kappan inte ska fållas?

Nästa steg är hur som helst att sy axelsömmarna. Så att det blir snyggt eller stabilt är frågan. Å andra sidan kan man konstatera att detta plagg inte väger mycket alls. Om jag syr snyggt först och förstärker sömmen efteråt med band?

Nämen det här gör jag jämt

Sejfar bara lite och syr raksöm runt alla helt uppklippta kanter på bingejackan. Helt normalt och onervöst. Kamgarn är det. Filtar inget nästan. Jag är jättelugn. Lugn, lugn, lugn.

Saker man inte kunde tro skulle hända, del 2

Just nu är mitt hem ett hem där inga surdegar eller UFO:s finns. Alla gamla synder rotas fram ur lådorna och hanteras på ett väldigt strukturerat och grundligt sätt. Händer bara i år, säkert bara några veckor framöver, men jag får passa på medan energin finns.

Senast vi såg det här projektet var det i korvform. Många meter bjärbokorvar stickade jag på sommaren 2007. Sedan fick jag akut besöka sjukgymnasten och gömde undan alla stickade bitar i en låda i väntan på bättre tider. På sticklägret i julas bestämde jag mig för att blocka alltihop och boka in kära mor för tillklippning och utprovning. Det tog några dar att blocka i omgångar. Brutal tvätt var det inte fråga om, möjligen brutal centrifugering och brutal blockning. De första styckena blev rejält misshandlade i kanterna. Men sånt slår tillbaka på mig, när jag insåg att det här ju var längderna som ska sys ihop med maskstygn och bilda bakstycket, med gudomlig mönsterpassning. (Ja just ja, det var så det var.)

Idag packade jag allting, inklusive referenslitteraturen, och begav mig norrut. Där fick jag skåda sömnadstrolleri som så många gånger förr. Mönster skapar mamma genom att måtta ungefär mot något plagg som redan existerar. Sedan klipper hon ungefär, tejpar ungefär och nålar ungefär. Sen syr hon ihop ungefär, men sedan kommer det intressanta. Prova, nåla, rätta till i några omgångar, och sedan passar det hela. Detta är planen i alla fall. (På bilden klipper mamma snabbt, snabbt medan jag tittar åt ett annat håll.)

Med mig hem har jag tillklippta fram- och bakstycken. De ska få fixerade kanter med raksöm. Sedan ska jag sy ihop för hand (bestämde vi). Blir det bra, syr jag också på de handstickade kanterna. Sedan ska vi prova och måtta ut ärmarna. Och prova. Och sy. Och rätta till. Och hålla på.

Och någon gång efter allt detta blir det ett foder också. To be continued.

I tvättkön

Ett nystan Bjärbokorvar väntar på brutal tvätt och blockning.

Mållinjen

Jodå, jag lyckades trigga mig själv till att göra klart ännu en tråkstickning tack vare en konstruerad deadline. Och medalj fick jag också. Nu återstår "bara" att tvätta allt tyg från förra sommaren och kalla på moderskapet som får klippa och tråckla och sånt där som bara moderskapet kan. Och fodra.

Hur det går

Efter en heroisk maratonstickning i helgen är jag inte tre dagar efter i schemat längre. Jag kommer i själva verket att hinna klart detta kant- och kragträsk jag befinner mig i innan den olympiska elden slocknat. Toppen.

De röda trådarna markerar var tionde rätås så att jag inte ska bryta ihop när jag stickar de 660 varv och 90 cm långa kanterna på min nu rätt så efterlängtade bingekappa.

Spännande

Jag ställde upp i Ravelympics till slut i alla fall. Min gren är WIPs wrestling och det jag brottas med är framkanter och krage till bingekappan från förra året. Garnet är Huldra tykt kamgarn från Hifa och stickorna är 2 mm och det är inte roligt någonstans. Nu försöker jag lura mig med en deadline och lite tävling så ska vi se om det händer något. (Har ännu inte vågat räkna ut hur många cm krage jag måste sticka per dag för att hinna dock. (45 maskor, 50 cm lång bit ska det bli.))

Lite bonus var det när jag hittade en 80 cm lång framkant som jag glömt att den var så lång. När hände det? När tyckte jag det var kul att sticka på den?