Stickigt

Sy och sy och sy och sy

 
 
Det blir fler och fler blommor på min bolero. Somliga blir toppen, andra mera som stora jasån. Ljusrosa är en meningslös färg till exempel.

Upplopp

 
Jag har inte bloggat så mycket om Fanaboleron. Jag har ju inte bloggat så mycket alls under försommaren. Men nu på stugsemestern har jag faktiskt med den. Den, Delsboprojektet och ett vantprojekt i Visjö. Jag tänkte det kunde vara roligt att ha med en färdig bolero till stickstämman som nu närmar sig lite hastigt här. Och just nu är det faktiskt rätt kallt och ruggigt och alpackan värmer fint.

När vi kom hit hade jag  börjat sticka ena ärmen. Något outgrundligt valde jag att sticka fast dem uppifrån och ned. Dels för att jag ville prova hur man gör när man gör så och dels för att de bloggar jag läst som stickat boleron har haft problem med beskrivningen och passformen i just ärmhålen. Jag fattar det så i alla fall. Min metod verkar fungera, men jag har inte kontroll över den eller hur man gör en hög ärmkulle. Min kulle är inte ens 10 cm hög. Hjälp fick jag i alla fall i boken Knitting in the old way som jag ständigt återkommer till.

Som underhållning när jag stickar runt och runt och runt har jag medeltidsentertainment på bestsellermaner: Ken Folletts 40-timmars epos som bjuder på murder, intrigue och plague. Ja himlars.

Fritt etter Fana

 
Impulsstickning är inte min paradgren. Här ges inte efter för något som helst sticksug bara för att andan faller på. Inte vanligtvis alltså, men någon gång ibland. Som nu, när jag utan betänketid började på den hypade Sidsel J. Høiviks Bolero - fritt etter Fana.

Jag tyckte det var lämpligt att testa ett nytt garn också, sug på den. Jag brukar sticka i raspigt ullgarn av princip efter några hemska alpackaupplevelser (minst en i alla fall: Rafn) och tveksamma blandkvaliteter (minst en: Fyne). Men här fick jag för mig att jag skulle prova Lima från Drops efter att creddiga personer i min sticknärhet uttalat sig positivt om det hela. Lima är 65% ull och 35% alpacka. Men shit alltså, att sticka med det är ju så mysigt att hälften vore nog. Insmickrande mys och pys och ludd och varmt = inte eftersträvansvärt alls för mig. Men nu har jag provat, så att jag vet vad jag tycker. Lima fyller finfint och måste provas om mjukt och chunky är en kombo som uppskattas.

Jag har stickat upp till nacken och det är dags att ringa ur baktill. Jag ska fundera någon minut på hur det blir bäst. Hittills har jag gjort steekar både fram och vid ärmhålen. Och så har jag passat på att göra lite djupare ärmhål. Jag är beredd att klippa bort ytterligare om det skulle behövas.

Att plocka ut garn att brodera med är ett sant nöje som passar 17 maj, kanske jag skulle tjuvstarta lite lite bara?

Ge efter bara

 
Nu har jag behärskat mig hela Fritt etter Setesdal-säsongen. Och nu skiter jag i det. Fritt etter Fana ska det bli. Sidsel rules. Jag spexar till det med svart och grått Lima, det känns vårlikt, till och med somrigt. Vänta tills jag virkat lime och tuggummirosa och turkos och rött och orange över hela tjottabalongen. MWAHAHAHAHA, som jag brukar säga.