Brier
Ärmarna är i! Ärmarna är i!
Men i påsen har snäckskalsknapparna gått sönder?! Stickmamman tar fram superlimmet. Här ska sys manschettknappar. Stickmamman är inte den som är den.
Ärmarna är i! Ärmarna är i!
Men i påsen har snäckskalsknapparna gått sönder?! Stickmamman tar fram superlimmet. Här ska sys manschettknappar. Stickmamman är inte den som är den.
...Jo, men jag knåpar visst vidare. Det går bara inte så himla fort. Och inte blir det klart heller. Här är till exempel en Malabrigomössa till H från i vintras. Den är klar nu. Förutom Leonardoturtlen som måste vara på. Och det ska visst bli 25 grader varmt i veckan?
Istället för att slutföra Brier beställde jag slutligen stickor 6 från Helylle och stickade om resårerna på Wålstedts plain polo i veckan. Den blev aldrig blockad när det begav sig och jag tänkte det var bäst att göra ändringarna innan jag kommer till skott. För jag var så ivrig att göra färdigt i vintras att jag stickade allt på samma stickstorlek - och dessutom struntade jag i att ringa ur halsen - och dessutom stickade jag inte polokragen tillräckligt hög. Nu fixar jag allt detta. Men det kräver många pauser. En enkilos tröja är rätt tung att vrida runt, runt i knät. Och att halvligga i soffan och lite snett kolla på tv är inte att rekommendera. Så jag har lite ont nu.
Nu har jag bara ärmkullarna kvar på Brier. Då slutar jag såklart sticka lika flitigt. För så funkar det ju? Till mina religiösa upplevelser i ämnet fogar jag mitt infall att beställa inte bara ett, utan två extra nystan från Seattle. Det behövdes. Och snygga knappar har jag.
Likt Johanna har även denna stickbloggare begett sig till den eviga staden. Med 1 st knäpp unge + KM i släptåg. Bakom muren? Petersplatsen. Vilket inte var en särskilt religiös upplevelse. Men vänta!
När jag kom hem väntade en avi från Two Swans yarns i Seattle på mig. Två nystan Yorkshire Tweed DK i färgen 354. Med ett rätt så välbekant färgbadsnummer? 1614...Är det överhuvudtaget möjligt?
Det var möjligt. Garnet från Seattle 2007 och Uppsala 2005 hade samma jämra färgbad. Jag är nu böjd att tro att det antingen finns en gud - eller så möjligen att Rowan är kända för att färga flera ton garn i taget.
Kärt bekymmer: Om familjen släpper ut mig på stickevent 1 gång per helg, ska jag då WWKIP:a den 9 juni på Mariatorget eller ångbåtskryssa den 10 juni?
Kragen blir bra på Brier, ännu bättre blir den efter mer strykjärnsbehandling. Jag har börjat på isatta ärmar uppifrån och ned och skaffat mer garn från Two Swans Yarns. (Jag låtsas att jag kan blanda in nya färgbad utan att det syns och självbedrägeriet är det sista som lämnar människan.)
Annars stickar jag FI-vantar i väntan på att jag ska drabbas av lust att räkna ut hur Kalas ska gå till. Provlappen är i och för sig tvättad och mätt. 33 m gånger 37 varv blir 10 x 10 cm. Jag kör på stickor 3 för att tröjan ska bli något mjukare än Wittgenstein. Och en 60 cm-sticka är inköpt.
Frågan är om jag ska avsluta några fler små-wips först?
(Om det undras kan jag berätta att jag varit gräsänka ett par dar - därav min helt febrila stickaktivitetslusta. Men lugn - jag är nog snart tillbaka till mitt vanliga jag igen.)
Jag drabbades ju av en hastigt uppblossande längtan efter Juno efter Yarn Harlots länkning till en mycket snyggare Juno än Rowans. I min garnlåda har jag 4 hg Debbie Bliss Donegal Aran Tweed som är helt underbart att sticka i. Såå stunsigt att det inte liknar någonting. (Och bara njut av de ljusblå nopporna.) Det skulle göra sig mycket bra i en Juno! Men mängden är för liten, min LYS har inte garnet längre, det är himla dyrt att köpa 6-7(?) hg till bara för att garnet är bäst, och det kanske inte är bäst, egentligen ska det nog vara liiite fylligare, och äsch, vad ska jag göra? Svar: 1) Vela. 2) Vänta på att Rowan 40 ska anlända.
Jag dövar istället min längtan efter tjockt tweedgarn genom att försöka sticka färdigt Brier. Det går dåligt. Kim H har designat jättekonstiga ärmar som gör att garnet går åt i racerfart längst ner. Jag försöker stilla min oro för den kommande garnkatastrofen genom att åtminstone sticka kragen med ett oskarvat nystan. Det går fint. Återstår att sedan designa om ärmarna till ett normalt avsmalnande skick. Så att garnet kanske ska räcka.
Jag lurar lite på att använda en hands-on-instruktion för formade ärmhål uppifrån och ner som jag hittade i Knitting in the old way som jag håller på att läsa. Jag trodde ju förut att detta var en bok som skulle läsas och inte bläddras i. Så är det. Jag har lärt mig en hel del. Bland annat den världskända regeln att 30% av garnet går åt till ett plaggs ärmar, det som jag undrade över förut.
Nej, Karin, jag är inte upptagen av mitt nya jobb. Jag är upptagen av att vänja mig vid mitt nya jobb. Och det horribla faktum att jag självmant sökt mig till ett jobb som innebär mindre sticktid. Jag menar - hur tänkte jag? (Jag sög följaktligen inte fett på intervjuerna.)
Men visst, jag hinner flytta lite maskor alltsomoftast. Och jag har hunnit nysta allt garn till Eunnys Venezia pullover. Och ju mer jag tänker på den, desto mindre ska jag ändra. Nu är det nog bara ärmlängden kvar. Men för att börja provsticka behöver jag lite mer sammanhängande tid än den stund Life on Mars varar på söndagkvällen.
Jag stickar alltmer håglöst på Brier. Nu är det ärmarna och krage kvar. Jag har gjort jättetrånga hyfsat stiliga enradsknapphål på framstycket och jag fattar inte hur garnet ska räcka. Och då köpte jag ändå ett nystan extra den där dagen på Yll & tyll. Vilket svart hål försvinner allt mitt garn i? Elände.
För att muntra upp mig startade jag naturligt nog en ny stickning. Funkar alltid. Det är miniEllen som ska få en Turid från Gotland (Huskroken). Den här gången är det riktigt trevligt att sticka i bomullsgarn. Just här får man faktiskt använda st 4, det känns bra. Bakstycket består av en 27 x 27 cm kvadrat. Varför krångla till det mer än så?

Ah, men vänta, jag har gjort mer än så sen sist jag bloggade! Säkert två cm på min tvåändsvante. Check this out. Den blir grym. (Ursäkta, jag ser för mycket på Bobster/Amigo/andra påfrestande barnprogram för mellanstora barn.)
Och så spenderade jag en hel dag på HV häromhelgen med att sticka en (1) lapp i fjärilsmönster. Avskärmad i min egen lilla värld med en rapport över 14 varv utan diagram. Det tog hela dagen.
Och sist åkte jag till Amsterdam med jobbet! Mina garnefterforskningar i förväg ledde endast till De Afstap. Jag kände inget akut besöksbehov och noterade inte adressen. Men turligt nog hamnade jag där ändå under vår shoppingtur. Trevliga garnaffärer är alltid trevliga garnaffärer. Men vad kan man säga? Inte behöver man åka till Holland för att få tag i Rowan och Jaeger.
Det stickas rätt flitigt på Brier just nu. Imorgon (nästa gång det blir fotoläge den här veckan) tänkte jag ta en bild på de just nu fyra grå korvarna som utgör projektet. Det borde bli väldigt illustrativt och grått. Man kan lugnt säga att Brier är bloggfientlig. Se här en grå nederkant. 8 cm grå rätstickning. Tack för att ni bryr er.

Så om jag köper garn till Venezia pullover borde det ju bli bloggfest istället. Planen är rätt så klar. Det blir ganska likt Eunnys originaljumper, fast jag byter ut det guldiga mot tegel + röd. Och har normallånga ärmar och jackar till den. Jag tror att färgerna kan funka i alla fall. Vad vet man innan man har provstickat?
Och när kan detta bli då? Blir det något projekt eller? Ja, jag tänkte så här att den dagen jag får veta att jag sög fett på intervjuerna, då får jag direkt gå och dränka mig i shetlandsgarn. Eller om jag får veta nåt annat samma dag, det borde ju också vara en akut anledning att springa till garnaffären och dela ut stålars. Uttänkt och klart. Handlingsplan är A och O.
Men det här ser ju riktigt spännande och framför allt ovanligt ut! Kan det vara en ny grå ullkofta kanske?
I lördags efter att det gått riktigt dåligt på HV hela dagen tog jag sur och förkyld fram mitt grå tweedgarn från min shoppingtur i Uppsala förra året och satte på fotbollen Sverige-Spanien och satte igång med Brier äntligen. Preppat beskrivningen hade jag redan gjort, dvs kontrollmätt min kropp, kontrollmätt min provlapp, kontrollläst beskrivningen och grubblat över hela konstruktionen en extra gång. Brier (av Kim Hargreaves) är nämligen ihopsatt av extra många småbitar. Ryggen är en höger- och en vänsterdel och ärmarna består av en yttre och en inre del. Och i beskrivningen står att allt ska sys ihop med skarvarna utåt. Det är jag ytterst tveksam till. Och jag var ytterst tveksam till alla smådelar först. Men efter Wittgenstein och den där gröna top-down-raglan i Wålstedtsgarn jag håller på med, tycker jag nog att det finns fördelar med att ha hanterliga små stycken att sticka också. Jag har inte så mycket emot montering faktiskt. Så smådelar blir det. Troligen inte med sömmarna utåt, men den som lever får se.
Jag drabbades av den välkända men rätt ovanliga stickor-2,5-ångesten idag. Allt går Långsamt och det gör lite ont i händerna mest hela tiden. Botemedlet är den häpnadsväckande lösningen Använd Andra Stickor En Liten Stund. Så jag stickade en provlapp till Brier med härligt tweedgarn på 4:or. Man kan inte påstå att det går snabbt från tanke till handling här på Stickigt-redaktionen. När nämnde jag Brier första gången? 2005? Men jag får se om jag verkligen startar nu. Provlappen hjälpte rätt bra och styrker mig i tron att långvariga och långsamma projekt också är roliga ibland.
Men imorgon blir det 2,5-kalas som kommer att vara i ett läsår. Grundkursen i stickning på Handarbetets vänner börjar! Jag är löjligt nöjd inför utsikten att få åka Djurgårdsfärja utan rusning och vistas i fin miljö och äta på Blå Porten och sticka 1000 vita provlappar i spelsaugarn. Kanske kommer jag att behöva Brier för att relalalaxa lite från lappträsket?
Och vad mer? Jag har klippt av Rafn. Det ni. Kortare skärp - check. Tillräckligt osynligt lagat malhål - check. En mönsterrapport ska bort på längden. Fortsättning följer.