Stickigt

FO

Blockad och klar. Lagom till säsongen, det är ju rätt hurvet på dagarna nu. Man huttrar och huttrar och längtar efter något varmt närmast hjärtat. Jämt.

Brunt är fint

I helgen stickade jag färdigt min tjocka bruna slipover i tweedgarn. För nu är det säsong. Jag kunde ha ägnat mig mer åt fenomenet negativ passform, men jag vågade inte riktigt när jag räknade på det hela. Men jag är hursomhelst rätt nöjd. Andra saker blev som jag tänkte. Särskilt andra gången jag ringade ur det hela framtill. Kanterna är virkade baklänges.

Den bruna perioden

Jag såg den inte komma. Plötsligt var den bara här. Den bruna perioden. Jag stickar på två bruna saker samtidigt, efter ett helt stickarliv kemiskt fritt från brunt. Dessutom är den lilla bruna slipovern samma färg som färösjalen. Samma färg. Jag såg det inte komma.

På färösjalen stickar jag på tunnelbanan, just nu med Anne Holt i öronen. Jag stickar inte så värst mycket fel, bara ibland.Men snart blir diagrammet lite värre.

Slipovern gjorde halt i vintras efter 1 nystan när jag insåg att jag hittat på alla längdmått och faktiskt borde kolla med andra riktiga slipovrar hur djupt ett fint ärmhål är. Det gjorde jag. Veste Everest - check. Honeycomb - check. Det var förresten Knittys vårnummer och de extremt lockande bilderna på Honeycomb som fick mig att ta fram Brun igen. Festligt. Jag är inte precis Small som hon. Ingenstans faktiskt.

Brunt

Jag har haft en väldigt kreativ helg på HV alldeles nyss. Soliga morgnar på Djurgårdsfärjan med 80 garnnystan i väskan är alltid en bra start på dagen. Som sista grej idag snodde jag ihop ett slipovermönster i mitt osannolikt trevliga tweedgarn från Debbie Bliss jag tjatar om ibland. Såhär spännande ska den vara hela vägen upp till u-halsen.