Stickigt

Rätt likt

Jag monterade färdigt den lilla ouroborousen till Ice Age 2 igår. För att prova något nytt gjorde jag fina småknapphålsöglor. (Tack uppslagsboken.)

Resultatet blev väldigt likt min skiss från tidigare i höstas. Koftan är alltså stickad i ett stycke, runt, runt. På bestämda ställen ökade jag 2 m 2/3 av varven. Sömmarna är överst på ärmarna och rakt över ryggen. Ärmsömmarna är sydda med maskstygn, ryggsömmen för all del också, men jag iddes inte peta upp uppläggningskanten först. Om jag gör något fler plagg i den här modellen vet jag nu att det där måste lösas bättre. Jag vet också att det är ett groteskt åtagande att sticka ett fullstort plagg på det här viset. Det sista varvet på den här yttepytte bebiskoftan hade 620 maskor. Storleken är 56 cl kanske. Bara som en tankejämförelse vad som skulle hända om man som Barbro (8 oktober) hade jazzat loss på verklig storlek.

"Uppdatering"

Jag ligger efter efter med uppdateringarna här. Inte en ny maska på den lilla Basic ouroborus baby jacket på en månad säkert. Men jag blev osäker på om inte ökningarna var för många och kraftiga, så jag satte de ohemult många maskorna på en tråd och tråcklade ihop sömmen i ryggen. Och se så det blev! Från oformlig volanghög till en bebiskofta i vardande. Det fungerar! Debbie New = snille.

Ouroborosfestival

Det är värst vad jobbet tog mycket tid helt plötsligt. Jag är upprörd. Pyttelite stickat blir det ju. Gnöl.

Nåväl. På något sätt har jag ändå fördjupat mig i kapitel 8 i Unexpected knitting. (Saker jag kunde gjort istället: följt väsentlig dokusåpa på tv, städat, oroat mig för att sonens kläder krympt, planerat ett väsentligt födelsedagskalas, stickat färdigt Wittgenstein, satt mig in i Palestinafrågan, SOVIT, ja, vadsomhelst.) Kapitel 8 är Ouroboroskapitlet. Vi var ju några på SNB Stockholm som skulle försöka oss på en Baby tam jacket. Fast när jag skulle lägga upp slog jag istället till på en Basic ouroborus baby jacket. Friskt vågat eller bara dumt? Och dessutom Not shown i boken. :O Men det är ju bara att göra som i skissen bredvid så blir det en bebiskofta. Alltså, man börjar i mitten och så stickar man en wobblig cirkel utåt.

Här är en ännu mer solklar bild. Ja, jag fattar inte mycket mer än att man stickar på och så blir det större på ett väldigt uträknat sätt. Och sedan viker man joxet och graftar i ryggen. Man borde starta på något bättre sätt förresten, osynlig uppläggning, sticka på skräpgarn, eller nåt. Två uppläggningskanter känns lite onödigt.

Det ska bli väldigt intressant att se om resultatet kommer att likna skissen eller inte.

Säsongsstart

Jag har varit både på lördagsstickcafé och onsdags-SNB med samma gamla WIP:s som alltid. Hur tråkigt är inte det? Är det inte ny säsong nu? Bibblomorsa 1 undrade om det inte kunde räcka med en Fair Isle-t-shirt till KM. För så långa ärmar är det nu på Wittgenstein, och det är den värsta biten kvar: den på strumpstickor. Kommer jag att försmäkta eller kommer jag att försmäkta?

Det var mycket roligare att läsa för mig nya stickböcker: Knitting nature av Norah Gaughan och Sticka!:s Muddar. Det fanns mycket fint i bägge och jag förundrades ett tag över att Gaughan enligt baksidestexten är chefsdesigner på Berrocco. Berrocco är nämligen den firma som försett YKW med allra mest uppslag genom historien. I alla fall enligt mitt minne. Och tittar man på deras garnförteckning är det de som säljer mest roligt pälsgarn i hela världen. Det måste det vara. I Knitting nature syns inte mycket av detta alls. Jag gillade speciellt Hex coat som Gaughan gjort i Lett lopi, Snapping Turtle Skirt, en kjol av hexagoner stickad i mockaimitation (100% syntet) och så Ram's horn jacket. Jag är inte alls klar med att sticka säkerhetsnålskoftor. Här finns en liten intervju med Gaughan förresten. (Och efter lite googlande läser jag att Gaughan blev anställd av Berrocco efter boken. Aha. Makes sense.)

Och så klämde jag på garn. Malabrigo merino! Det drömmer jag också om. Tur att jag inte hittade något givet projekt på stört. Och så blev jag sugen på ett par Blu. Liisa gjorde ju ett par och tyckte det var mycket pyssel efteråt. Men jag gillar pyssel! Och orange bomullsgarn har jag. Fråga inte varför.

Men detta är drömmar. I själva verket ska jag nu (mellan alla WIP:s) försöka mig på en Baby tam jacket som Debbie New skriver om i Unexpected knitting. Det är en övning för att kunna konstruera en ouroboros senare. Jag har en del Visjö att gödsla med. Det ska bli några färgglada bårder på vitgrå botten tror jag. Här är en bloggare i Cambridge som förklarar hur det hela går till.

Finns det halsbarn?

Långhelg. Inställda utflykter. Slemhostunge med nytt Lego. Eoner av sticktid. (Heja Exoforce.) Närläsning av Unexpected knitting. Akut behov av att testa Scribble lace. Här i Kid silk haze och tillbytt One zero. (Det hela är något snyggare i verkligheten.)

Sonen tycker det är helknäppt. KM säger att det är fult.

Jag undrar om fult verkligen är rätt ord, avgjort läskigt är det i alla fall. Men oemotståndligt. Kanske om jag tar lime och mitt mysko bytgarn från Noro, kan det bli läskigare? Eller om jag tar svart moragarn och röd lopi?

Inspiration II

Debbies bok har kommit nu, försenad och försenad och försenad. Men jag har väntat på något gott. Nu behöver jag ingen inspriration mer någonsin. Och boken är full av HELT obegripliga schematiska teckningar! Mums! Och en stickad båt. Och en stickad mormor. Och extremt komplicerade bebiskläder. "Some assembly required" (himla bra namn) Och stickade tekoppar. Och, ja, ni vet.