Stickigt

Ketchupeffekten

I lördags släpade jag med min unge på stickcafé hos Maria. Jag stickade säkert 10 maskor och sen gick vi hem. Stickmamman tyckte att ungen skulle få se var mamman är när hon inte är hemma. Ungen var måttligt road. Och sen blev han sjuk. Ojsanvojsan så sjuk. Men VAB-dagar är en fantastisk uppfinning. Sjuka barn är en fantastisk uppfinning. Idag hann jag arrangera fototillfälle på balkongen i fem minuter till exempel. Modell: en schysst galge.

I förrgår blev alltså River färdig. Här uppe arrangerad med pärlknut och allt.

Sedan gjorde jag om ärmkanterna på Deep V för sista gången. Jag fick ta fram symaskinen för att ringa ur ärmhålen ytterligare. Och sedan blockade jag. Och igår såg det ut såhär. Nöjd Deep V-bärare stickar de sista 10 uddarna på Hjärtehemligts bredabreda kant. Och nu behöver jag aldrig frysa mer i tv-soffan.

Och mitt lilla sjuka barn behöver aldrig frysa mer heller.

Om ni kommer ihåg så var min plan att färga sjalen när den blev klar. Jag fattar inte riktigt hur jag tänkte där. Om jag knölar ihop den är den i alla fall 0,5 kubikmeter stor. Vad jag förstår behöver jag ett rejält bykkar för att färga den nu. Och typ ett hus på landet. Och kanske ett barnsäkert sätt att göra det på. Men annars var det en bra idé. Verkligt bra. Mitt färgningsbehov är i och för sig inte lika stort längre eftersom sjalen blev Stor. Den är mer som en heminredningsdetalj slängd över soffkanten än som ett plagg jag skulle behöva matcha med något annat. :)

Fler finfina bilder finns i albumet FO:s 2006.

Deep V - nej nu blir jag envis

Ja, inte blev det bättre med nya kanter inte. Snarare sämre. På den vänstra bilden syns det nu tydligt hur mycket extra tyg det är i ärmhålen. Visst är det så att de måste ringas ur mera? Mera, mera. Och det är inte tal om att sticka om någonting (förutom kanterna)- jag har ju inte för lite av något, jag har för mycket. Jag tänker mig alltså att repa upp ärmhålskanterna igen. Plocka upp för nya kanter på lite schysst freebaseande manér längre in, 2,5 cm längre in tror jag. Större kurva i ärmhålen alltså. Sedan stickar jag nya kanter som ett mellanting mellan de två varianter jag provat hittills. Sen kan jag tänka mig att virka om steekarna och klippa bort det ganska mycket extra som blivit. Men jag måste ju se om det blir bra först. Det ska kort sagt gå att få sk-ten att passa. Det ska gå.

Och som uppmuntran ska jag låta Entill lära mig steeka på Ginos om tisdag. Och när jag kommer hem ska jag släppa fotbollsbloggen. En månad kvar.

Nya bekymmer med Deep V

Kolla vad fin! Och vilka exemplariska steekar sen. Jag kan ärligt säga att det här är det enda plagg jag stickat vars slutmått är samma mått som i beskrivningen. Good Lord. Har ni hört. Och blockningen gjorde susen. Allt borde vara Wunderbar. Men självklart inte.

Jag tog hjälp av familjens kortaste fotograf för att dokumentera det nya elände som utan förvarning dök upp och slog mig hårt i skallen.

Stickmamman hade ju helt glömt bort att hon inte har några som helst axlar och att hennes allra som smalaste parti på hela kroppen är ryggen. Skitsnygga slimmade slipovern är överallt. Överallt.

Är det nu jag ska repa upp ärmhålskanterna och lite ryskt plocka upp för en ny kant i en större böj och vika in fler maskor och blocka om hela skiten? Please advice.

Uppdatering

Jag har inte bloggat mycket om Slipovern med djupt V. Det är allvarligt. Jag ska skärpa mig, för nu är det inte mycket kvar. Senast jag skrev nåt trodde jag att jag borde börja räkna lite på erforderliga justeringar eftersom min varvtäthet troligen befann sig i världsrymden jämfört med Eunnys. Det var i sista sekunden. Jag räknade nämligen ut att mitt lilla plagg var 5 cm för trångt mitt på. Argh. Men stickning är ju töjbart (tänkte fettot), och det är ju inte över förrän det är över - kanske om jag provar (tänkte den nu förhoppningsfulla stiligt runda)?

Och japp. Stickning är töjbart. Ingen frogging behövlig. Det satt inte ens tajt. (Förmodligen är det mina uträkningar som suger.)

Parentes: Det är lite skämmigt, men jag äger ingen referenslitteratur utom Stitch 'n' bitch Nation att hålla i handen när jag ska göra såna här uträkningar. Om varvtätheten inte stämmer och alla minskningar på v-ringningen måste göras om - Stoller hjälper. Himla tur att jag har nån bok.

I sidorna fick jag idka tekniken "fudge fudge fudge". Färre minskningar, glesare ökningar och inte lika skarp midjekurva blev resultatet.

Och den skulle vara klar nu om jag inte hade fått djävulska smärtor i vänster axel. Felet är Rivers. Jag ritade ett ett eget diagram och jag fick upp ett flyt i det hela och har försonats med mitt smärtsamt rosa lilla fluff. Men för att hålla det sjukt tunna garnet kvar på den sanslöst halkiga Addistickan måste jag ha använt några dittills aldrig behövliga nerver i vänster axel. Och himlars så ont jag fick. Så jag har motionerat (HAHAHAHA, jättekul) och låtit bli att sticka i flera dagar. Och hade jag inte gjort det hade jag aldrig sett Frukost på Tiffany's så ordentligt som jag gjorde igår. Audrey, Audrey! Skitbra film trots att George Peppard ärligt talat kunde bytts ut mot ett skåp eller nåt.

Deep V II

Jag har börjat om på det djupa V:et och såhär ska det naturligtvis vara. Jag skulle kunna sticka sånt här varje minut av mitt liv. Tvåfärgat på stickor 4 i ull. Det luktar lite, raspar lite och så får man titta diagram och tänka lite. Och så blir det fiiint. Och så rasslar det på hyfsat fort. Detta är basplagget inför säsongen 2006/2007 [om jag får den att passa]. För masktätheten stämmer såklart inte. För många maskor på bredden och för få på längden har jag. Bredden parerar jag genom att sticka en storlek större, fast nu börjar det se lite smalt ut. Så jag hoppar över de sista två minskningarna och låtsas som ingenting. Och sen börjar det bli dags att parera det där med längden. Placeringen av ringningen måste ju bli helt fel nu. Jag läser på KAL-bloggen och där är det flera som har fudgeat och slurat - men är det någon som lyckats?

Men sova först, göra research sen.

En vanlig dag i Stickholm

Nu var det bra länge sen jag fick vårda sjukt barn. Men idag så! Genast blev mina rosa vantar klara. De passar. Jag har använt dem. Oblockade, men ändå. Jag funderar lätt på en kant nedtill, men just nu är jag nöjd med den råa icke-kanten. (Och himla nöjd med den fina donation av barnfilmer på VHS som damp ner alldeles nyss. Aristocats!)

För att motivera en daglig dos av läppstift begav jag mig till Ginos coffee på kvällen. Mitt mål för året - att fördubbla min närvaro där - är nått. Inte bara en, utan två gånger under säkert en fyra-fem?-månadersperiod har jag varit där. [Bra, Marika, bra. Verkligen bra.Strålande. Upp ur soffan bara.] Av någon anledning ansågs det ytterst märkligt att jag stickade och stickade på något jag tänker repa upp. Se fig. 1. Det är Deep V Argyle vest och japp, det är min provlapp i verklig storlek. Från att inte swatcha alls till att provsticka i full skala är steget ibland förbluffande kort. Bland mina hjärnsynapser i alla fall.

Det har varit för lite stickning och bloggande på sistone annars. All datortid har ägnats åt sommarplanering. Allt verkar mycket lovande. Sommaren bjuder på Gotland, Jylland, Legoland och sammanträde i DM-maskan. Alla blir glada.

Och snart, mycket snart, blir Sverige ett S'nB rikare.

Mera rosa

Idag har jag för första gången sedan bloggen började i augusti 2004 stickat för att ha något att visa upp här. Det var en underlig känsla. I alla fall tröttnade jag när tummen började krångla för mig. Jag har placerat en lusrand helt otaktiskt och måste börja varvet på fel ställe känns det som, för att mönstret ska stämma alltså. så jag bestämmer att en oklar råsa vante också går att visa upp.

Och jag vet inte - men visst blev den bättre än vad jag såg i min inre syn häromveckan? Jag tror att man slipper äta godis om man har dom på sig. Hurra för Visjös färgskala! Dova skogsfärger - inte jag! Köp Visjö här.

Ni djupa V-människor som väntar på något slags framsteg från min sida: det kommer. Jag blev så himla tillbakalutad när Mia inte skulle börja förrän den 1 april och någon annan inte skulle få sitt garn förrän ännu senare. Det känns lugnt. Nu har jag garn. Jag har börjat en life size-swatch i själva verket. På den ljusgrå mudden som jag sen ska repa upp testar jag nu mönstret i full skala. Säkert har jag stickat 5-6 varv eller så. Inte mycket att se.

För övrigt tar sig min längtan efter en annan årstid bisarra uttryck. Andra kanske spenderar tid i solen eller läser frökataloger, vad vet jag? (Äh, vänta, det är redan förkultivering nu va?) Själv skapar jag en sidoblogg för något som det dröjer tre månader till. Stickning och sport. Stickning och sport.

Sticklördag

Nu känner jag mig som en sån där Trasselperson. Jag har stickat på en lördag. Med barnvakt och allt. Det var lite mindre hektiskt hos Marias garn denna gång. Bara fullt, inte proppfullt alltså. Jag stickade benet på Wittgenstein och åstadkom fem varv. (Bra Marika, bra!) Ännu en gång kan man konstatera vilka trevliga människor stickare är. Och vad många det finns som man aldrig träffat förr. :)

Min fina start på djupa V-slipovern kommer att repas upp. Det var absolut dumt tänkt av mig att tro att jag skulle kunna hoppa över grafitgrå i mitt färgval. Och dessutom jättedumt att tro att det lilla plagget inte blir absolut snyggast med mörka kanter. Så jag fick lov att köpa lite grafitgrått 2-trådigt av Maria. Jag ska börja om - nu i den upplyftande färgkombon grafitgrå - ljusgrå. Kanske kanske att jag till och med swatchar.

Men först ska jag fippla vidare på en akut idé som uppstod i duschen i veckan. Jag bara måste göra vantar till min nya polokrage. Vantarna är inte samma färger, bara samma hysteriska färgschema. Rött och rosa och lime. Först virkigt, sedan stickigt. På det rosa kommer lusar i rött och lime.

Argyleslipover med djup v-ringning

Det hela började med en djupinventering av mitt garnlager. Jag gillar ju färger på nya kläder som passar ihop med andra kläder jag redan har. Så det blir hyfsat mycket grått och svart. Hyfsat mycket. Och denna Eunny Jang-slipover blir också grå och svart. Jag grävde och grävde i mina lådor och kunde konstatera att jag inte har för mycket garn, jag har i själva verket för lite. Alldeles för lite. Inte ens en liten grå och svart slipover kan jag svänga ihop med det jag har hemma. Trots en massa olika kvaliteter på grått och svart just. Så iväg till Syfestivalen med angeläget ärende blev det.

Som jag redan skrivit här nedanför scorade jag 4 hg ljusgrått 2-trådigt ullgarn som ska kombineras med 2 hg svart jag redan har (Tvinni dubbelt). Jag tänker alltså ha samma bottenfärg hela tiden och inte byta på den mönsterstickade ytan som Jang gjort. Grå kanter och svart mönster blir det, för att vara exakt. Sedan skulle jag provsticka. Detta ägde rum på fyra strumpstickor efter ett krogbesök. Jag behöver verkligen fem strumpstickor. Fyra framkallar mitt sämre Jag. Så mitt engagemang för rätt stickfasthet var inte enormt. Och det är det inte nu heller. Jag tänker göra Det. Det som jag senast gjorde vid 11 års ålder i garn från Konsum.

Börja sticka utan provlapp.

Syfestival och årsmöte

Så var det dags igen för Syfestivalen i Sollentuna och årsmöte i Sticka! Dessa ägde rum i lördags. Jag och Eva var där kl. 10 och kunde lätt glida in på mässan i VIP-kön, dvs den för medlemmar i stickföreningen. Sedär en inte oäven medlemsförmån... ;)

Men klockan tre när vi först vandrat i två timmar och årsmöte och Elsebeth Lavolds stickhistoriska föreläsning var över hade jag fortfarande bara spenderat SEK 15 och det på en kokt med bröd. Uselt! Jag var ju ute efter något ljust grått ullgarn till Deep V argyle vest. Men det löste sig snabbt hos Anette design. Där fanns hyfsat billigt No bullshit-garn som fick följa med mig hem.

Då var det roligare att hänga på Evas entusiastiska shoppingrunda som hade börjat redan på fredagen hos Marias garn. De turkosa nystanen är därifrån och är Kampes 1-trådiga ullgarn. Sedan en kon svart Indiecita alpacka från Naturgarn som ska prånglas ut till en annan Stickoppare, förgarn från Ullomera och en grön och orange härva från Färgkraft som definitivt såg ut som Evas i härvan på hyllan, men själva nystanet verkar bara ... brunt.

Årsmötet var väldigt konstruktivt och upplyftande. Det kom folk från Linköping, Malmö, Örnsköldsvik, Gävle och Uppsala! Förutom den massiva stockholmska uppslutningen förstås. Det blir bra, det blir super.