Stickigt

Där satt den

Wittgensteineffekten är härmed uppnådd. Tack och hej till de djävulska små strumpstickorna som inte var så himla roliga på slutet.

Var det skoj annars? Jajamensan.
Tyckte jag om garnet? Jajamensan.
Är jag nöjd? Mest matt.
Är KM nöjd? När ens dyra maka tillbringat 1,5 år med att förfärdiga en jämra Fair Isle är inte ordet "nöjd" det som passar allra bäst.
Passar den? När ens dyra maka tillbringat 1,5 år med att förfärdiga en jämra Fair Isle är inte detaljer såsom något tajta muddar något som man lämpligtvis tar upp till diskussion.
Kommer jag att göra någon fler Fair Isle i mitt liv? Jag återkommer om detta.
Skulle jag vilja rekommendera andra att sticka Fair Isle? Absolut, men gift er med någon kortare person.
Har jag lärt mig något? Ja. Man kan aldrig tänka för mycket innan. Det är aldrig dumt att sticka en hel provtub. Blir det ändå inte som du tänkt kan man ha en symaskin till mycket. Och jag har också lärt mig att summan av en hög garn blir mer än varje nystan. I denna tröja ingår jättemycket bebisljusgult.

Alla detaljer i FO:s 2006.

Jag är inte alls desperat

- men jag kunde bara inte kasta bort 6 timmars sticktid på tåget till och från Göteborg. Mer än halva packningen bestod av Wittgenstein. Och jag stickade som en bäver från 07.15 till 10.17 och jag hann

4 centimeter. 4 centimeter. Stickeffektiviteten personifierad.

Efter det här projektet tänker jag bara sticka enfärgat på stickor tjockare än 4 mm en längre tid. Jag behöver terapi. Och små j-kla projekt ska det vara. Det är ännu lite oklart hur jag ska kombinera det med HV + säsongsstarten av Latvian mittens KAL bara.

Läget

Tack vare en djärv symaskinsinsats och i princip en veckas såsande i hemmet går det trots allt framåt med Wittgenstein. Jag har räknat ut hur mycket garn jag har kvar också. 56% av allt det blåa jag köpte. 33% av det gula, och så lite blandade mängder däremellan. Räcker det? Ja, vem vet, så det verkar bäst att sticka bägge ärmarna samtidigt. Då kan jag byta ut en i huvudsak brun/gul oxo-bård mot en röd/vit om det kniper. Jag har också en generös provlapp att repa upp. Så jag är inte så väldigt nervös, inte förrän någon mejlar och upplyser mig om den världskända tumregeln för hur mycket garn av den totala mängden som går åt till ärmarna på ett plagg. Inte förrän då.

Denna åker med till både Gotland och Danmark. Den ska bli klar. Nu.

Och här är fotbolls-, tågåknings- och sommarstugestickningen. Lådvin, knottbett, Jurassic Park och slätstickning i alpacka. Sommaren 2006 i ett litet paket. Nu drar det ihop sig till utprovning av ärmlängd. Han Som Ska Få Den är ytterst kinkig i denna fråga, varför all ärmstickning bör äga rum i Hans närhet. Vika upp är förbjudet. Perfekt ska det vara och helst för kort. Weasleyn får alltså inte åka med till Gotland. No no. Till Danmark kan det bli aktuellt.

Men mest drömmer jag om nya saker. En Icarus vill jag göra. Mest för att detta garn passar så bra. Jag bytte till mig det från Tove och det verkar som ett match made in heaven. Jag hoppas så att kvaliteten är någon av Handpainted yarns som är 850 yards eller till och med mer. Någon annan sort passar inte in. Om de inte helt har bytt sortiment förstås.

Men jag är inte alls kinkig, jag drömmer till och med om den där Kirin i KSH som jag svurit över och tänkt repa upp. Den är inte alls tokig nu. Och alldeles vårbjörkig.

Och Eunny jobbar på. Om Interweave tänker sig att köpa hennes mönster även i fortsättningen har jag inga problem med att förnya min prenumeration i oändlighet.

Nu kan du få mig så lätt - INTE

Jag tar tillbaks allt snällt jag nånsin sagt om Fair Isle. Eftersom det är jag som stickar blir det såhär till slut i alla fall. Symaskin. Om tröjan är tajt krävs det större ärmhål/kilar än om tröjan inte är tajt. Jag är dålig. Nu har jag steekat. Den är en (1) maska bred. Jag är arg. Muln.

Vad är det för fel?

Wittgenstein är ju min fotbollsstickning. En tropisk natt för kanske en vecka sedan släppte jag taget om det hela. Jag provblockade efter det att kropp + halsringning blev färdiga för att jag ville se om ärmhålen verkligen var tillräckligt stora (och tillbringade ett antal nätter med att vrida och vända mig för att tänka ut ett bra sätt att steeka 1 maska om det skulle visa sig att de var för små). Jag ville också kolla vilken masktäthet jag egentligen har så att jag skulle plocka upp rätt antal maskor för ärmarna. Men när jag kollat det bara gav jag upp. Tillfälligtvis. När det börjat regna/blivit höst/jag fått semester/annan dygnsrytm/annat bra ska jag titta på det hela igen.

Min masktäthet är 31 m och typ 46 v för 10 cm. Vad är det. Vad är det för fel på mig? Är det nu jag ska bli stickteoretiker och läsa på om olika sätt att skapa maskor på? Det vore ju bra om jag kunde tänka mig att göra lite högre maskor så att jag inte behövde sticka så himla länge på varje tröja kan man tycka. På en av alla podcastar jag plöjt på sistone var det en designer (Annie Modesitt kanske ?) som talade om Priscilla Gibson-Roberts, att hon hade skrivit om att stickare skapar sina maskor olika i olika delar av världen. Och det var inte pickers eller throwers det gällde, utan själva formen på maskorna. Jag ska jaga rätt på den boken. Om det är Knitting in the Old way, det vet jag inte riktigt.

Det kan också vara så att det här inte alls är något problem. Hade jag den här masktätheten i oktober när man får ha normala kläder på sig hade jag nog varit halvvägs på ärmarna nu.

På rätt spår

Skulle bara kolla lite om jag var på rätt spår med Wittgenstein. Och det verkar faktiskt så.

För er som vanligtvis skiter i fotboll finns ytterligare kommentarer här.

Flera varv

Jag är mycket besviken på min stickvecka. Det var Fotbollsstickningsstart och teoretiskt en massa tv-tid framför matcher jag inte är tokintresserad av. Och vad fick jag?
4 cm på Wittgenstein. (Orange tråd visar förhållandet före Fotbolls-VM.)
Och inte har jag sett speciellt mycket fotboll heller.
Hjärnan bakom Stickigt hade inte riktigt insett att vm-matcherna går samtidigt som Bolibompa. Hjärnan bakom Stickigt har inga problem med att blåljuga för ynglet hemma om att tv inte visar Bolibompa när det är fotbolls-vm, men flera dagar i sträck går han bara inte på. Han gör faktiskt inte det. Och senare på kvällen spelar dom fotboll när jag måste blogga också. Dvs när ynglet somnat. Det är ett förskräckligt osynk skulle jag vilja säga.

Det kan också vara så att jag behöver en trådlöshetskonsult till mitt hem. Troligen är det så.

Och av alla heta stickevents den här helgen fick jag gå på noll. Patetiskt. Varken kryssning, spedetröjor eller färgningskurs för moi. Istället försökte jag sy ihop min lilla signalröda bebiströja för att ha ett FO att showa off, men det var för himla svårt. Fattar ni vad gles den är? Jag måste värka på det ett tag till.

Och ännu värre, jag ögnade igenom instruktionerna till kurserna på Stickstämman i Hemse lite hastigt och insåg att spedetröjekursen inte var en barnlek. Jag får sätta upp provlappsstickandet som ett beting. Två enorma flak ska man ha med sig. 30 x 30 cm på stickor 2 eller 1,5. (Tänka, tänka, undrar just vilken tjocklek jag ska välja?) Det blir ju minst 100 m.

För en lapp.

Äntligen

När jag började på Wittgenstein, eller vänta, när KM först uttryckte en önskan om att erhålla en Fair Isle, var planen att uppnå en viss look. Wittgenstein-looken. Jag efterlyste fina bilder på Ludwig W. iförd en Fair Isle men misslyckades. Prinsen av Wales var fin, men farbrorn från Ullared (ur Bingeboken i förra posten) är finare! Ja!

En sån vill jag ha hemma när jag blir gammal. KM har lovat ställa upp.

River = FO

I avdelningen meningsfulla stickade objekt har vi kommit fram till "Den lilla resårsnodden (med jättekrångligt instickade pärlor) som man ska hålla ihop sjalen River med så att den inte dråsar ner över armbågarna precis heela tiden". Hurra för den lilla resårsnodden, här före ihopsyendet. Sharon Miller är jättebra och är inte alls en sjuk människa. Och detta betyder att River är klar och att jag ska ha blockningskalas nu.

Nästa plan är att jag ska göra färdigt Hjärtehemligt. Och Deep V. Sedan ska jag frogga flera (2-3) av mina grejer i WIP-albumet och ta med garnet till SNB Stockholms garnbytardag. Jag hittade också impulsköpet Atacama Alpacka hemma. Gud så dumt. Här ska inte has nån himla alpacka. KM får en Visjömössa istället.

Och sedan ska jag sticka händerna ur led hela sommaren på Wittgenstein. Det är 2 meter kvar ungefär. Jag vågade prova på KM till slut. Tröjan är bra. Mudden är tajt, men det går ju att lösa efteråt. Puh.

Botemedel

Jag var ju lite blå häromdagen efter det att Stick-OS hade tagit slut. Tina tyckte jag genast skulle ta tag i nåt nytt och härligt och det har jag gjort. Mer kommer sen. Men mest har jag fipplat på med Wittgenstein. Det är för underbart att sticka på den här. Det finns garner, stickor, färger och sticktekniker som är som gjorda för varandra. Det finns inget motstånd, inget som är svårt, inget jag inte förstår. Det ska hålla på såhär nu upp till ärmhålen ca 1 km upp. Återkommer om 2 år.

När jag håller på med den här Fair Islen i alla fall så fladdrar tankarna så bra så att jag nu tycker att det verkar helt OK att åta sig att sticka en Bingekappa. Redan på stickstämman i Grebbestad 2004 stod jag länge och väl och klämde på de fina klassiska kapporna Kersti Nilsson från Bindslöjden i Halmstad hade med sig. Och sedan i Åsa i somras var det Bingekalas på väggarna. Och dessutom hade en av deltagarna en riktig lång en på sig den dag då det var snorväder och vi besökte Tjolöholms slott. Det roliga med de här plaggen är att man stickar ett tyg som man sedan klipper i efter något lämpligt kappmönster och fodrar. Äntligen skulle jag kunna få den perfekta passformen! Sy kan jag inte, men det kan mamma. [Hej mamma! Visst verkar det både jättekul och trevligt att sy en sån här till mig??]

I mitt huvud formar det sig en långtidsplan för kommande stickprojekt. Över en 20-30 år sådär. På listan står också Korsnäströja och Delsbo och Island och Färöarna och några till. Starkt bidragande till att den listan ser ut som den gör är Rowans och Interweave knits respektive vårnummer. Herreminje. Jag går i strejk.