Stickigt

Olympisk stickning

När jag slöscrollar mig igenom mina bloggar i Bloglines sent på kvällen dyker det ibland upp helt oemotståndliga grejer. När Yarn harlot lockar med Knitting Olympics 2006 nappar hittills cirka 400 personer. På ett dygn. En av de första var Marika och jag måste också vara med. Självklart! Jag är väldigt lockad av stickning framför sportevenemang. Fotboll, friidrott, vintersport, allt går bra. (Vasaloppet går bäst.) Och en knitalong där man stickar vad man vill, bara det är "citius, altius, fortius" är också väldigt bra.

Så min nattsömn i natt förstördes alltså av 1) min sons rossliga hosta och 2) mina funderingar på vad som är tillräckligt utmanande för att duga som projekt att göra färdigt på 16 dagar. Om jag stickar som en bäver i 16 dagar får jag ont i händerna, så lite tjockare stickor borde det vara, 4 typ sådär. Och då ligger Brier bra till. Fast enligt Rowan är den beskrivningen "Easy, straightforward knitting". Det duger inte som utmaning tycker jag.

Fast jag måste ju provsticka före 10 februari, och garnet måste vara i min ägo redan den 7:e, för då åker vi till Teneriffa (en inte helt okänd ö för andra bloggare). (Fast vi kommer att ha utsikt mot en golfbana (sic!).)

Och Wittgenstein är utesluten. Det går inte. Det är skillnad på 5 år och 16 dagar.

Tweedie går inte heller. För små stickor. För enformigt. Eller vänta, är det inte 4 förresten? (Springer och kollar sen.)

Så då är det Innsvinget jakke med broderi som är kvar. Som av en händelse har jag tagit upp provstickandet på den igen precis nu. I Halmstad träffade jag nämligen en Innsvinget genser som verkade så rolig att sticka. Och jag ville också. Det går att läsa det pyttelilla färgdiagrammet om man är tillräckligt angelägen. Och på det här provet visar det sig att jag stickar för hårt! Det händer mycket sällan. Roligt. Så nu provar jag med st 4 och med kanelbrun mönsterfärg precis som i originalet. Visst fattar jag att det inte går att sticka och brodera och montera en sån där mackapär på 16 dagar, men fatta vilken rivstart det kan bli.

Och vem vill ha en guldmedalj? Jag vill delta och kämpa väl. (Hm, nu låter jag som det svenska OS-landslaget.)

Istra kamgarn-testet

Det här är kraftiga deja-vu-vibbar för mig. När man stickar tvåfärgad mönsterstickning med hyfsat tjockt garn får man nämligen en väldigt tjock tröja - och jag har en del såna redan. Här är en liten provlapp inför Innsvinget jakke som bjuder på massor att ifrågasätta för mig.

Istra kamgarn är tjockt. Stickor 3,5 och mönsterstickning - det blir som en liten privat kamin när det är klart. [Och det säger jag som utan tvekan stickade en Tartan jacket i islandsull. Men det är faktiskt skillnad. Mängden arbete jag lade ner på Tartan jacket var helt ok för något som jag sällan har på mig. Men att faktiskt ägna oöverskådlig tid åt det mångfärgade pillet med den här jackan och sedan ytterst sällan kunna ha den på mig - jag måste nog fundera på saken en gång till.] Eller består min tvekan i att det snart är sommar?

Den gula färgen är hisklig. Den förekommer i och för sig inte så mycket. Men senap är för gräsligt.

Uddkanten - är den så himla bra egentligen?

Och ska jag någon gång lära mig sticka med garnet i två händer måste jag göra det NU.