Stickigt

Spänning i tillvaron

Knäppslå till bingekappan är på gång. Hej vad det går. Bara 18 maskor bred. Det är ju ingenting. Stickor 2 känns rejält. Tunnelbanestickning?

Hejdå maskinen

Under några svindlande sekunder drabbades jag såklart av hybris. Inga misstag, inga felskär, inga kriser hittills - skulle allt gå vägen? Såklart inte. En för snabb dragning av släden, ett ögonblicks ouppmärksamhet under sista ärmen = tappade tre vita maskor och upptäckte det inte förrän flera centimeter upp.

Coola semestermamman utgår ifrån att de ligger inom felmarginalen och trär bara upp dem på en tråd i väntan på tvätt, mönsterutläggning och sönderklippning. Så.

Alla stycken är färdigstickade och ligger som stora korvar i väntan på behandling. Hade jag varit maskinstickningswiz eller haft högre ambitioner hade jag formstickat styckena, stickat fållar och stickat ihop axlarna och sådant. Men denna ambition får vänta till en annan gång. Det enda jag gjort nu är att maskinsticka bingetyg i tillräcklig mängd. (Ja, ärmarna är lite formade, som ärmämnen ungefär.)

Ej påbörjade garnkoner av 10: 2 vita och 2 blå.

Dag 6

En halv ärm kvar. Insåg igår att jag inte behöver ta av garnet mellan styckena. [Suckar generat.]

Kameran och familjen har lyckligen återvänt. Och nu har jag semester. Dags att tvåändssticka, förfärdiga UFO:s, stasha upp på Gotland, stickstämma mig i Leksand, underhålla unge i Göteborg och däremellan kanske också sticka 2 x 90 cm långa 45 maskor breda framkanter till bingekappan? På stickor 2? YAY!

Ta i trä

Statusrapport dag 5:

Det är blått tykt garnludd i min näsa.

3,5 våder klara.

Antal minuter det tar att sticka 396 varv om man koncentrerar sig och ständigt ängslas för att släden ska köra fast och jag ska behöva rätta till något i mönsterrapporten: 46.

Förbrukade koner av 10: 1 blå och 1 vit.

Bilder kommer imorgon.

Statusrapport dag 4:

Hemföll åt yoghurt och müsli-middag. Drabbades av lätt tråkspel och tittade på HP5-reklam på tv4 istället för att sticka. 2,5 våder klara.

Nytt hopp

Statusrapport dag 3:

Börjar ledsna på take-away.

Ett 396 varv långt stycke är klart. Tre kvar.

Ett litet förbiseende

Statusrapport dag 2:

Min stickmaskin har 200 nålar. Med min stickfasthet behöver jag använda 198 av dem för att uppnå ett stycke som är hälften så brett som mitt önskade plaggmått runt bysten. Det var ju lagom. Ja, vilken tur. Sömsmån är för fjollor. Snug fit är också fint.

Min rumpa är större än mitt bystmått. I knew that. Men inte när jag shoppade garn för 1200 spänn och went all bingevision och hade mig. Är det nu jag ska klämma fram en liten tår?

Medan jag tuggar fradga ägnar jag mig åt krishantering.

1. Söm i ryggen är också fint.
2. Gå ned i vikt har aldrig suttit bättre.
3. Har ingen 3.

Några steg framåt

Familjen har åkt och stickmamman mular in smågodis före middagen och annat som hon kan komma på för att visa vilken rebell hon är. På bloggen visar hon bilder från helgen för att dölja det faktum att familjens kamera nu är på nåt himla berg i Östergötland. Till vänster ett hålkortsämne med specialtång. I mitten preppat hålkort, redo för tången. Till höger sonens rum innan jag drog in där med dammsugare och maskinstickning i blick.

Statusrapport dag 1: Jag skulle värma upp med att sticka förra sommarens planerade bomullshalsduk. Det var djävulskt. Bomullsgarn i stickmaskinen är inte för denna stickmamma. Tjockt och halkigt. Jag gick loss på fingarnet från Hillesvåg istället. Jag testade hålkortet. Det funkar. Min mindre version av Bjärbo ser till och med riktigt bra ut. (IMNSHO.) Men så var det det här med stickfastheten. Jag började med 7, gick ned till 6 och nu är jag på 5. 5 är ganska bra. 5 är så pass tätt att jag kan dra släden, men så glest att det inte skulle ha dugt om det varit handstickning. What to do?

Prova 4. Fram med potatismjölet. (Igår var det blåsor i händerna-varning.)

Jag tar mig binge över huvudet

Den här karamellen har jag sugit på sedan 2005, men nu skulle det faktiskt kunna bli av. Faktiskt.  För igår träffade jag min dealer på Vetekatten och erhöll 2 kg Hifa kamgarn tykt för att åstadkomma mina drömmars bingejacka. Eller kappa, om man tycker att 90 cm är kapplängd. Det hela ska maskinstickas och sys på maskin och foder vill jag ha också. Någonstans här finns det SÅ mycket som kan gå helfel. Very, very wrong.

Steg 1 var att skaffa garn.
Steg 2 att anpassa Bjärbodiagrammet så att en rapport blir 24 m istället för 30. (Skulle också kunna ha varit att införskaffa en modernare stickmaskin, men det blir ju fusk.)
Steg 3 att knipsa hålkortet utan att dö på kuppen.
Steg 4 att städa sonens rum så pass att man kommer in där med en stickmaskin.

Och sedan följer ett oändligt antal steg där man inte annat kan konstatera än att Stickigt-redaktionen så har tagit sig vatten över huvudet. Kan bli triumf - kan bli fasa och förnedring. Blubb, blubb.

Tillägg:

Jag har yrat om bingekappor tidigare:

I samband med bokinköpet. Och när jag stickade Fair Isle.

Högsommarstickning

När det är varmt ute kan man sitta inne bakom neddragna persienner och öppna fönster och dra en osmörjd stickmaskin. Då blir man sval (not!), luktar gott (not!) men kvillrar glad som en lärka. Det roligaste är att vädra hålkorten från mitt 90-tal som maskinstickare. Vilket hålkort man än tar ser resultatet ut att komma direkt från Käcka Trikåfabriken. Här är bomullsprover med mönster ur Vibeke Linds nordiska stickbok. Allt som är fel i mönstren är resultat av mina misslyckade försök att komma ihåg hur många varv man ska dra framåt eller bakåt för att börja på ett visst ställe på hålkortet. Det står säkert i någon instruktionsbok, men min bok saknar register och det kan göra vilken bibblomänniska som helst galen. Galen säger jag. Det är som listor utan bokstavsordning.

Detta garn är i alla fall inköpt i tidernas gryning 2004 för att bli en komplett ostickig halsduk till KM. Solhjulen ska det bli. Garnet är Hifa bomullsgarn från Britt. Känns terrakotta/tegelfärgen igen har den synts hos Ulltopia och hos Lollopard. Lollopard gjorde linnen med tunnelbane-T på i de färgerna. I tidernas gryning 2004 eller nåt.

Och hjälmen till A blev klar. Lite stor till min egen unge till och med, men i gengäld rosa som godis. Tack Östergötlands ullspinneri, ännu en gång.

Fixarkväll

Nej, nu ska det bli av! Det är aldrig för sent att åtgärda konstruktionsfel. Sedan jag stickade denna kofta för 6-7 år sedan har jag burit den offentligt 1 gång. Men på sistone har jag den alltid hemma. Och jag gillar den. Mitt förstlingsverk inom maskinstickningen. Mitt första egenhändigt knipsade hålkort. Mina första koner lime.

Är bilden kass? Koftan är lika gräll i verkligheten.

Ikväll sprättade jag bort blixtlåset på ena sidan och sydde fast det en gång till, denna gång MED mönsterpassning. Men det största lidandet har varit den slösande ärmvidden som inte alls står i proportion till den annars ganska nätta modellen. Jag har nu sprättat upp halva ärmhålssömmen och provat ut hur smala ärmarna egentligen borde vara. Imorgon är det dags för symaskinen. Min sämsta hushållsmaskin efter dammsugaren.

Förutom att frogga fett har jag också sorterat mitt garnlager. Jag har inget garnlager brukar jag säga. Stash - vad är det? Yarnoholic - not me. Mitt ickelager består av 7 kartonger/backar. Nada.

Sticka? Ovanåker? Näe. Imorgon är en annan dag.