Stickigt

Äh, lite fler bilder är väl bra

Jag vet inte om ni har tänkt på det, men de flesta stickbilder blir bättre med ett litet irrationellt motiv som bonus i bild. Jag hittade ett på balkongen som ville vara med och han ställde upp alldeles gratis.

Eller det var snarare så att det inte gick att muta bort honom.

Fluffa brukar dricka Margaritas när något är klart. Det här är vad man får i Långbro, Älvsjö: en rörd Dry Martini med kvadrupla oliver. En är fånig, fyra är bra. Vem sa att "Less is more"? Proportionerna denna dag är 6 + 2. Jag tillhör inte skaran som låter solen lysa genom en flaska Martini.

Ovanåker : a summary

Så blev den klar till slut, och invigd också. Här följer ett ohämmat blablabla:ande om mitt evighetsprojekt.

I mitt tidigare stickarliv (på 90-talet) stickade jag nästan bara mönsterstickade saker på längden och på tvären. Och Karisma, Karisma, Karisma. Det här var ett försök att

1. kopiera något stiligt ur en bok
2. sticka något mer komplicerat än nedhasade ärmar

På hösten 1999 lade jag upp och satte igång. Jag var rätt ivrig så jag funderade nästan ingenting på hur det hela skulle gå till efter det att jag räknat ut maskantalet. Naturligtvis baserat på en provlapp som jag stickade fram och tillbaka.

Under det att jag stickat på Ovanåker har jag lärt mig en del, ofta av andra sidoprojekt jag hållit på med samtidigt.

1. När man placerar ut mönster på en stickad yta spelar det roll var man gör det. Hur ser rapporterna ut på höjden? Hur långt ska plagget vara? Ska de allra snyggaste motiven hamna strategiskt där de syns mest? Hur ska man ordna i sidorna så att man inte måste anpassa maskantalet efter mönsterrapporternas bredd? (Eller det kan man ju göra, men när rapporterna är breeda ska man ha tur i så fall.) Några av frågorna kan man lösa innan man börjar om man är lite långsiktig och strategisk. Jag löste bara den sista frågan. Jag stickade ett avvikande lodrätt mönster i sidorna som en revär.
2. Det är bra om man lär sig ett snabbt sätt att sticka tvåfärgat på, antingen med bägge garnerna i en hand eller med färgerna i varsin hand. Använd samma teknik hela arbetet. Själv hade jag stickat halva bålen med min helt förkastliga byt-garn-på-pekfingret-hela-tiden-teknik innan jag lärde mig en ny. Jag blev tvungen att fortsätta på samma sätt som tidigare. Hade jag bytt hade det synts.
3. När man stickar runt och tänker klippa upp det hela - se till att sömsmånen är hyfsat stor. Tre maskor är lite tunt tycker jag nog. ;) Tänk också på hur de 2-3 maskorna närmast den tänkta kanten stickas. Jag har av någon sjuk anledning bundit garnet extra ofta just där. Det gröna lyser igenom extra mycket just vid knäppkanten. Varför gjorde jag så?
4. Tumregel för kragar: Lägg upp lika många maskor som för bakstycket.
5. Det är aldrig för sent att återuppta en stickning som lagts åt sidan.

Hårda fakta finns i fotoalbumet FO:s 2005.

Ovanåker revisited II

Det är ju så att jag tänker mig att Ovanåker ska vara klar inom ett par veckor. Detta är vad jag fnular med just nu. Jag stickar en krage på rundsticka som jag ska klippa upp, virka fasta maskor runt och sedan sy fast. Idén kommer ur en hemslöjdsbok från 1960-talet som jag gillar skarpt. Det var meningen att det skulle vara en tidlös standardbok men allting i den är så 60-tal.

Här är förebilden. Min Ovanåker kommer inte att bli så lång och inte får den fickor heller. Men kanterna, garnknapparna och kragen snor jag. Knapparna ska virkas och sys. I boken står det att ringarna ska vara av ben, för plast tål inte kemtvätt. Som om jag ens skulle låta en handstickad kofta jag hållit på med i fem år vistas i samma kvarter som en tvättinrättning. Hoho.

Ännu mera snack och mycket litet verkstad

Samtidigt som jag avslutar Ovanåker (skåda ärm 2 här till vänster) arbetar min hjärna febrilt med kommande storslagna och mindre storslagna projekt.
Detta har hänt:

1) Jag äger beskrivningen till Diva. (Att blogga är att skapa nätverk, eller hur det nu var.) Jag har fått tips om vilket garn HF använder. Jag har för £7 införskaffat
garnkartan från Jamieson & Smith. Det är bara det att den innehåller 157 färger i den kvaliteten. Vad göra? Vilka två färger vill jag ha? Vilka passar bäst ihop?
Det blev för svårt. Jag hoppas på en Danmarksresa till hösten så jag får klämma på Diva IRL.

2) Jag blev tvungen att köpa Norsk Strikkedesign. Efter Ovanåker och Helenes Fair Isle-kurs före jul längtar jag lite efter en benhård beskrivning som säger exakt när man ska minska och dutta och öka och vilken färg nästa maska ska ha. Innsvinget jakke ligger väldigt bra till. Helylle.se har lovat skaffa Istra kamgarn. Alternativ är tretrådigt strikkegarn. Alla garnkartor är beställda. Tydligen innehåller de färre än 157 färger. Kanske behöver jag bara byta ut den rätt så dominanta kanelbruna mönsterfärgen?

3) Jag skulle ju strunta i somriga stickningar, jag blir bara missnöjd. Men så fick jag syn på den fina T-shirten i Magknits vårnummer.
Tur att Calmer är dyrt och handtvättas, så att jag kan stå emot frestelsen. Hindrar inte att jag satt trekvart framför eBay igår ändå.
Sommarnerven kanske kan mildras om jag köper lite lingarn och snor ihop en sjal? En limegrön?

Tur att jag skrev en lista i januari som jag kan strunta i. Jättetur.

4) Stickbilen! Jag höll på att glömma Stickbilen! Det är ju hit alla årets garnpengar ska gå. The Yarn Skoda i form av fröken Ledin & co avreser i april till
Östergötlands ullspinneri fullastad med tomma väskor och garnintressenter. Spinneriet kommer aldrig att förstå vad som drabbade dem. MWAHAHAHA.

God jul

Vi håller på att flytta här hemma. Hemmet är i kaos, jag har influensa, sonen har streptokocker och maken är på bättringsvägen från influensa.

Slutar jag sticka? Näe, varför det? Rosedale passar utmärkt under tre filtar i skum belysning. 1 rät, 1 rät, 1 rät, 1 frossbrytning, 1 rät, 1 rät, 1 frossbrytning, ja, ni fattar. Två ärmar klara. Nu väntar en bål där jag först tänkte skippa intarsian i originalet. Fast feber får mig att se klart. Intarsiablocken måste finnas där för att det ska bli snygga ränder vid sidan av intarsiafälten. Så långa kan inte färgerna vara att de räcker hela vägen runt kroppen, helst i flera varv. Och ränder vill jag ha. Flammigt = nejtack.

Innan hemmakaoset utbröt knårpade jag ihop början till Ovanåkerärm nr 2. Jag hade absolut inte tid med detta. Men den här lilla ärmbörjan är väldigt fint och jämnt stickad. Lugnt och fint utfört arbete. Märkligt.

Men nu är det slutbloggat på ett tag. Datorn kopplas ur, e-posten slutar fungera, flyttstök och julefrid tar vid. Om gud och comhem vill återkommer jag om någon vecka eller tre.

Halleluja

Den passar! Den passar!

Helt obegripligt. Det är jag som fått ärmen att passa. Och detta är alltså det konstruktionskrångel som fått hela Ovanåker att ligga i träda i tre år innan jag tog tag i projektet igen i somras. Som ni sett tidigare på bloggen har jag stickat efter pappersmönster. Det är bättre än ingenting.

Men samma jäkla dag som jag syr fast den ångestladdade ärmen i det ångestladdade ärmhålet utkommer Knitty med en 10-sidors artikel om hur man konstruerar set-in sleeves.

Men jag är nästan inget bitter alls. NÄSTAN INGET ALLS.

Parallellstickning piccolissimo

Nu startar jag och Tina en av de minsta parallellstickningar man hört talas om. Det blir Rosedale som väntat så länge på sin tur. Vad är väl Ovanåker mot lite stickor 5 och slätstickning? Det blir varianten kofta med blixtlås, utan intarsia. Kureyon färg 91 har jag. Det känns lite fegt såhär efteråt. 124 är en modern klassiker ju.

Men jag har inte startat än. Kvällen spenderade jag på Ginos coffee med att sticka färdigt första Ovanåkerärmen. Jag är så nöjd. Få se om jag är lika nöjd när jag sytt fast den för att se om den passar. Ångest, ångest är min arvedel.

Vård av sjukt barn

Det är så himla praktiskt med småbarn. De blir sjuka alltsomoftast och då måste man stanna hemma och ta hand om dem. Sjuka barn är inte så pigga. De gillar att ligga under filtar och titta på tecknade filmer och äta kakor och dricka saft. Som av en händelse är det exakt vad mammor gillar också. Minus kakorna. Om man äter kakor blir stickningen smulig. Smuliga stickningar är inte bra. Chips går inte heller, men popcorn är rätt OK.

Detta är resultatet av veckans sjukdomsfall. En tjock-så-in-i-bängen-mössa av 1 tråd Lovikkagarn, 1 tråd Yllets tvåtrådiga ull och 1 tråd Visjö. Mönstret finns i Lena Blidells bok "Hotte huer". Jag stickade faktiskt två stycken, en med mindre spröt också. Stickor 10.

Efter de stockarna till stickor blev jag rätt sugen på Ovanåker igen. Jag har börjat maska av för ärmkullen nu. Att sticka efter pappersmönster är inte min melodi. När detta segdragna projekt är avslutat behöver jag något att göra där det finns en beskrivning och som är medtagbart när jag stickar ute. Inspirerad av Tina tror jag minsann det är dags för Rosedale. 1 januari väntar Tartan jacket, men den kan man inte heller ta med. Fem intarsianystan som trasslar ihop sig låter inte som en lämplig caféstickning.

Mini-Fair-Islen fortskrider också. Detta är läget efter andra kursdagen i söndags. Jag skulle vara cool och klippa upp mittsteeken utan att virka eller sy eller någonting. Det har än så länge gått bra, men sedan tordes jag inte mer. Jag virkade noga runtomkring den första ärmsteeken. Det känns bättre. Man kan ha mycket roligt med färger när man stickar klassiska mönster. Här några exempel:

Mitt stickarliv accelererar

• 

• Ärm nummer 1 på Ovanåker är nu så här lång.
• Jag har anmält mig till grundkurs i stickning hos Handarbetets vänner.
• Jag har beställt Håndplagg til bunader og folkedrakter av Britt utan att plågas av priset. Samtidigt har jag utlovat en maskinstickad halsduk i bomull till KM. (Han är sååå känslig för allt som killar och sticks. (Men hallå! Fel fru!))
• Jag funderar alvorligt på att åka till Drammen på "Kule strikkedager" 4-6 februari.
• Efter konferens på Ålandsbåt hela dagen tar jag taxi till Lerkrogen i Älvsjö för att absolut hinna sticka en timme i gott sällskap på Dominomaskan.
• Jag försummar familjen för att tillbringa hela helgen lärandes Fair Isle-teknik på Trassel.
• Jag har börjat prenumerera på Tidskriften Hemslöjden enbart för att det kanske en gång i halvåret förekommer tre sidor om stickning och däremellan ohemult mycket HALMSLÖJD eller NÄVERSLÖJD. Intresseklubbens penna fattar nästan eld av anteckningsiver.
• Jag har mejlbombat arrangören av Stickstämman 2005 i Halland.

Vad finns det kvar att göra?

Smygsticka på toa hos ickestickande vänner kanske?

Det är alls ingen omöjlighet.

Läge för lägesrapport

Först:
De här är klara nu.
Jag är fri.

Fri att swatcha dagarna i ända för något nytt.

Men det gör jag inte för jag pillar vidare med Ovanåker.
Jag är damen som inte ger sig.
Hell no.

Jag är Mad knitwoman from the North.
Jag tycker det är jättebra att stoppa in 4 olika mönsterdiagram på liten yta.
Jag tycker det är jättebra att ta med alla diagrammen på fyra olika papper och sitta och pilla med detta samtidigt som jag pratar med andra.
Jag tycker det är jättebra att maskstygn finns så att man kan täcka över alla felstickningar efteråt.

Bilderna visar första Ovanåkerärmen ur olika vinklar. Mitt på, från sidan och underifrån. Jag är som ni ser helsåld på markerade "sidsömmar" och "ärmsömmar". Självklart måste det vara en egen liten bård där. Av någon outgrundlig anledning tyckte jag inte det längst ner. Men jag är inte den som repar upp i onödan, så det där joxet längst ner får jag leva med.
Eller sy över.
Har jag berättat hur bra jag är på maskstygn?

När jag tittar på tv stickar jag på den här silkeväskan. 1 hekto Recycled silk kan ha vilken sträckning som helst. Ett stycke blev lagom långt med 1 nystan. Det andra nystanet räckte bara till ett hälften så långt stycke, så 2,5 hekto går det nog åt till den här lilla handväskan. Hör du det Tove? Jag ljög förut! 3 nystan behöver man.

Till sist så gör jag faktiskt stickprov till Tartan jacket också. Här syns det bättre hur min utvalda röda bottenfärg ser ut. Garnet skiftar i gult och orange på ett höstlikt sätt. Till höger är mitt prov med ränder. Det mystiska är att jag får samma masktäthet oavsett vilka stickor jag stickar med. Något är gruvligt fel. I beskrivningen används stickor 9. Jag har provat med 10 och 12 och provet stämmer ändå inte. Så nu blir det till att plocka fram miniräknaren igen.
Vad kul jag ska ha.