Stickigt

...Och en till

Jo, jag lyckades sy fast blixtlåset till slut. Utan tråckling. Det tog bara två timmar och en titt på Bridget Jones för att åstadkomma det. Sen var jag lite trött och sur så då åkte strykjärnet fram. Har alltid velat prova det där med "lightly steamblock into shape" eller vad det brukar stå. Men "lightly" verkade lite fjolligt på något sätt. Rosedale har nu strykjärnsmanglade avmaskningskanter på krage och nedtill. Tidigare var de krulliga, nu är de lätt utåtböjda. Kanske var jag för mesig med strykjärnet i alla fall.

Om Rosedale:

Det var så mysigt att sticka den här koftan. Jag är helt klart Kureyonfrälst. Numera även övertygad raglanfan. Om jag vinner någon billig auktion på färg 124 som Tina använde skulle jag gärna sticka en baströja uppifrån och ner efter mina mått. Liksom Tina är jag jättenöjd med att man slapp sy så lite. (Blixtlåset får nog ses vara ett självpåtaget lidande.)

Så här efteråt kunde jag lätt ha stickat på ytterligare 5 cm förutom de 5 jag redan förlängde koftan med. Kvoten med korta plagg i min garderob måste härmed vara fylld. Blixtlåset var ett bra köp. Det blev inget tvåvägsblixtlås till slut, utan ett vanligt delbart. Men jag bytte ut blixtlåshänget mot en ringflärp istället.

Kommer jag att visa bilder av mig i den? Fet chans. Fast vänta - om det inbringar fler franska kommentarer så kanske ... Moi - une tricoteuse internationelle! ;)

Blixtlåskalas

Innan jag dog av tråk satt jag och sydde i blixtlås i Rosedale ikväll. Jag hade varit hysteriskt noggrann och mätt och mätt när jag stickade det sista så att blixtlåset skulle vara lagom. Men när kanterna var stickade och jag hade uppfunnit ett sätt att få rätsidan ut både på krage och framkant var blixtlåset ändå för kort.

Vad är det för ett förbenat projekt jag driver?

Jag klippte av blixtlåset.

Lugn och fin. Klipp klipp.

Sedan tog det tråkiga vid. De transatlantiska bloggbrudarna  brukar göra slideshows vid sådana här tillfällen och jag förstår nu varför.

Det är så gudomligt tråkigt att sy för hand att varje tillfälle att lägga ned arbetet måste vårdas ömt. Jag inte bara tog bilder av mitt handarbete utan passade även på att olja en bokhylla och krama familjen.

Hur syr man i blixtlås?

1. Nåla fast. Se bild 1. Se till att det inte drar sig åt något håll. Ska det mönsterpassas, mönsterpassa. Hellre för mycket stickat än för mycket blixtlås.

2. Kasta fast kanterna på avigsidan. Se bild 3. Ta bort nålarna.

3. Gjorde jag inte än. Jag dog av tråk. Bonniers stora bok om stickning säger efterstygn från rätsidan. Det får bli en annan dag. (Claudia säger: fram med symaskinen.)

PS: Jag är verkligen för kass. Tydligen har jag hoppat över Det Viktiga Momentet Tråcklingen.

Det måste göra mig till Rebell?

Mera Rosedale

Jag är visst himla otydlig när jag beskriver min Rosedalekris. Jag träffar på vänliga själar på stickevents som oroligt frågar hur det är med Rosedale egentligen. Låt mig säga att det inte är någon fara, resåren är bara separerad från resten och allt är under kontroll.

Se hur under kontroll allting är. Underst ligger en köpekofta som passar. Ovanpå ligger Rosedale och bevisar att den inte är för liten någonstans utom längst ner. Där är den väldigt för liten. 38 resårmaskor för liten. Därför stickar jag på lite längd uppifrån och ner och ska sticka på en ny tvåfärgad kant. Det var ju så kul förra gången. Och den gamla kanten ska jag arkivera.

Sens moral: fundera innan du börjar ett projekt på om modellen du valt verkligen passar dig. Provmät plaggmåtten på din kropp. Fatta beslut.

PS Rosedale

Jo, såhär ser kragen ut. Jag idkade kreativ beskrivningsläsning för att få till det hela. Mina parallellkollegor har struntat i beskrivningen, men så kan ju inte jag göra, när det finns en. Hur man tolkar den är däremot upp till var och en...

Vad hände med Rosedale?

Jag har stickat flitigt på Rosedale, så flitigt att bara framkanterna är kvar.

Men något är fel. En människa med min kroppskonstitution ska inte sticka grejer med mudd nedtill. Maken till missklädsamt plagg har sällan skådats.

Jag har glatt valt storlek medium baserat på önskad plaggvidd upptill, förlängt ärmarna i vanlig ordning, men blundat hårt och förträngt min kraftiga benstomme nedtill. (Jag säger "kraftig benstomme nedtill" för att inte tjata alltför mycket om min stora bak offentligt. "Kraftig benstomme" är väl en utmärkt omskrivning.)

Ser man nu på bilden bubblar sig plagget flera gånger i sidorna. En gång kunde väl räcka? Jag bara frågar. Även jag har en midja, men vete fanken om den sitter just där den sitter på Rosedale. Men vi säger det för enkelhetens skull.

Nu har jag i alla fall plan B på gång. Jag ska ta bort nederkanten, sticka på mera längd uppifrån och ner (5 cm är alltid bra Tina), öka ett par maskor i sidorna och sticka på en ny sån där stilig kant, fast denna gång med många fler maskor så att den blir utsvängd istället för insvängd. Sedan är det blixtlåsdags.

Rosedale revisited

När allting annat tjorvar kan man alltid lita på Rosedale. Det är så trevligt att sticka i Kureyon. (Jaja, jag har sagt det förut.) I tisdags fick jag sticka och fika IGEN, denna gång med mysiga Dominomaskan i Älvsjö. Mer stickning i skumma hembygdsgårdar! Hursomhelst satt jag där och fnulade ihop ärmarna med bålen och plötsligt hade jag fyra nystan på gång även på denna stickning. Vad har jag begått för grymma felsteg när stickningarna straffar mig så? I alla fall har jag nu stickat intarsia tillräckligt bestämmer jag. Såå roligt är det inte.

Rosedaleläget

Detta är läget för min Rosedale när jag nu låter det hela vila lite. Jag har stickat i storlek medium och undrar om detta verkligen var välbetänkt. Ärmarna är inte så mycket att säga om, men räcker verkligen dessa futtiga cm Rosedale runt hela mig? Jag är stor. Jag är Large.

Men jag vågar inte provmäta för tillfället. Bäst att låta det hela vila. Jag gläds istället åt min parallellkollega Nanna som snart är klar på 123.strik.

God jul

Vi håller på att flytta här hemma. Hemmet är i kaos, jag har influensa, sonen har streptokocker och maken är på bättringsvägen från influensa.

Slutar jag sticka? Näe, varför det? Rosedale passar utmärkt under tre filtar i skum belysning. 1 rät, 1 rät, 1 rät, 1 frossbrytning, 1 rät, 1 rät, 1 frossbrytning, ja, ni fattar. Två ärmar klara. Nu väntar en bål där jag först tänkte skippa intarsian i originalet. Fast feber får mig att se klart. Intarsiablocken måste finnas där för att det ska bli snygga ränder vid sidan av intarsiafälten. Så långa kan inte färgerna vara att de räcker hela vägen runt kroppen, helst i flera varv. Och ränder vill jag ha. Flammigt = nejtack.

Innan hemmakaoset utbröt knårpade jag ihop början till Ovanåkerärm nr 2. Jag hade absolut inte tid med detta. Men den här lilla ärmbörjan är väldigt fint och jämnt stickad. Lugnt och fint utfört arbete. Märkligt.

Men nu är det slutbloggat på ett tag. Datorn kopplas ur, e-posten slutar fungera, flyttstök och julefrid tar vid. Om gud och comhem vill återkommer jag om någon vecka eller tre.

Rosedale och Tony Soprano

Hej vad det går.

Efter att ha packat 35 flyttlådor i helgen samt rivit balkonggolvet i hårdplast är jag värd min trevliga Rosedale.

Ikväll kombinerade jag den med ett riktigt eländesavsnitt av Sopranos. Det går väldigt väldigt dåligt för alla inblandade.

Michael Imperioli måste vara Meg Ryans antites.

Rosedale och Meg Ryan

En romcom med Meg Ryan, romspetsad glögg, sovande barn och ny Kureyon-stickning. Hur bra kan man ha det en fredagkväll? Det är lite oklart varför, men enligt beskrivningen ska man börja med ärmarna på Rosedale. Jag är lydig.

Det här är den stickningen jag behöver just nu. Slätstickning är så underskattat.