Stickigt

En brun hap som luktar får

Elizabeth Zimmermann och jag tycker att man ska lägga upp för en sjal när man åker på semester. I år halade jag fram finull från Båvens spinnhus och hittade en lovande hap i design av Kate Davies. Det blir toppen, men på själva resan (i Alsace och Baden-Württemberg) blev inte mycket stickat. Nästa år måste tågresorna bli längre helt enkelt.

Haid

Doften av spinnolja, glada färger och rejäl flerfärgsstickning på tjocka stickor. Ännu en halskrage ur Erika Åbergs böcker. Vad finns det att inte gilla? Inget faktiskt.

Jo, tre färger på samma varv gillar jag inte. Jag erkänner.

Detta är Haid som i Erikas tappning består av bleka utomhusfärger. Blekt går bort i min garderob, så ursprungskänslan av smakfullhet och natur finns där inte längre.

Stor fet sjal

Precis när jag trodde att jag äntligen var färdig med den evighetslånga kanten till sommarstickningssjalen Shaped triangle fick jag för mig att snegla i beskrivningen. Till min glädje fick jag då veta att Katie Nagorney och Ann Swanson förordar att pick up and knit runt hela sjalen igen + ett varv till där man ökar 1m i varje m (mums!) + avmaskningsvarv där man stickar varje m två gånger. Så mycket härlig extra stickning jag fick!

Och nu har blockat och upptäckt att jag skapat en mindre filt. Tur det är höstkallt.

Stickinspiration

I veckan var jag på Bok & bibliotek och hann oväntat med att få stickinspiration mellan varven. Jag köpte bland annat Erika Åbergs nya bok Sticka vantar, sockor och lite till och impulsköpte sedan garn på Magasin Duett som jag ska provsticka till en Haid. Kan bli toppen, kan också bli katastrof, som alltid när jag ska försöka välja färger till flerfärgsstickning. Men hursomhelst kommer jag äntligen att få prova det omtalade Supersoft. (Bilder från Magasin Duett)

På stickorna

 

Sommaren pågår oförtrutet och stickningarna också. Idag firar jag Pride och stickar på en enkel randig mössa av beprövat snitt.

Annars har sommarstickningen varit ännu en grön Shaped triangle av Katie Nagorney och Ann Swanson. Jag stickade en sådan för 10 år sedan och den har varit en favorit att ha på sig sedan dess. Men faktiskt blir även stickat slitet och sjavigt, så nu får jag en ny. (Självfallet låtsas jag för tillfället inte om att garnet inte kommer att räcka.)

Den tredje stickningen är koftan Vilhelmina som stannade upp när jag tyckte det var för varmt att räkna på utplacering av knapphål. Det är dags för nya tag nu. Och förmodligen ska jag repa upp och börja om med höger framstycke. Garnet från Yllet är fluffigt och härligt att sticka med - och konstigt drygt också. Det ska räcka med 3 hg till en kofta!

Vid inventering hittade jag även en undanstoppad prettostickning, ett par fingervantar som jag senast stickade på för ett år sedan. De är jättefina och förtjänar lite uppmärksamhet. Jag lägger fram dem på tv-bänken, så får jag se vad som händer. Jag ska även sticka ett par halvvantar i aqua att ha ovanpå när det blir snorkallt.

 

Bruksstickning

Hösten är här och förra årets Wibbly wobbly hat har delad vårdnad med något oregelbunden umgängesrätt för avkomman. En till Doctor Who-relaterad mössa är av nöden, ty att frysa om huvudet är så förra seklet.
Jag hittade fina Daleks på Ravelry och snodde ihop en till huvudbonad med hjälp av Ann-Mari Nilssons basmönster Påse.
Nöjd unge blev resultatet.

Dessutom fick han en Baktus i rätt dimensioner.

Idé blir verklighet

Ibland går det man planerar i lås. Jag gifte ihop mormors gårdsgarn med en östtysk beskrivning återgiven i Varmt & stickat av Eva Trotzig och Erika Åberg. Sedan bättrade jag på sjalen lite till och gjorde långa utdragna snibbar så att det går att vira runt och knyta lite med den.

Jag gillar den mycket. Garnet släpper bös lite överallt på mina svarta kläder, men det känns bara bra. Som att ha husdjur eller något.

Mormorssjalen

Om man stickar varje dag istället för varje helg händer det grejer. Nu har jag stickat en lagom stor trekantssjal enligt beskrivningen i Varmt och stickat, men jag vill ha något att knyta med också. Jag delar stickningen i två delar och gör nu två utdragna snibbar. Mot halsen minskar jag tre maskor fördelat på två varv och fortsätter samtidigt att öka en m i ytterkanten vartannat varv as established. Få se hur det blir.

En början

Jag började på sjalen av mormors garn. Det här är stickning som är som balsam för diverse själsliga åkommor. Det garn som jag trodde att jag kände skulle vara stickigt som tusan är inte så tokigt alls uppstickat. Jag tänker mig att det här blir en stor sjal med förlängda snibbar.

Att göra 2

Jag vet vad jag ska göra av min garnskatt nu. En stor stickig sjal. Beskrivningen finns i boken Varmt & Stickat av Eva Trotzig och Erika Åberg.