Såhär års brukar jag sticka som bara den. Inte i år. Stickpeppen finns inte där. Det är tråkigt och fel och bör åtgärdas. Saker jag gör då:
1) Lyfter ner alla garnlådor och klämmer och känner och sniffar lite
2) Scrollar igenom kategorin Att göra här på Stickigt
3) Bläddrar i fina stickböcker jag skaffat, inklusive Yokes av Kate Davies
4) Går inte in på Ravelry [så mycket]
Funkar varje gång. Här kommer fler Att göra-inlägg.
Garnet här ovanför blir en Drachenfels av Melanie Berg.
Jag är helt med Elizabeth Zimmermann på att en sjal är Good Travel-Knitting. Inte bara good förresten, den ultimata. Och en rund har jag aldrig gjort förut. Det ärtigt gröna Einband kommer inte att räcka så långt som till en Pi-sjal. Stackars mig som måste handla mer.
Källa: Knitter's Almanac av Elizabeth Zimmermann
Kan det verkligen vara så att jag redan behöver en till norsk sjal? En torparbrun med festliga svarta inslag då. Boken är som vanligt Stickat från Norden av Susanne Pagoldh.
Jag tror inte det är färdigstickat ur Varmt & stickat av Eva Trotzig och Erika Åberg. Det finns gott om vardagsfina grå saker i den, saker som jag trivs med, både att sticka, men mest att ha på mig.
Och det måste ju ända vara meningen med det hela. Det ska inte frysas. Alls.
En stor grå sjal till måste jag väl ha? Visst? 3 hg räcker inte till speciellt mycket annat. Just detta grå ullgarn har jag hållit på länge, det sticks, det är från Gotland, det luktar och det är grafitgrått. Alla rätt i hela katalogen.
Kan bli en Storsjalen ur Varmt & stickat.
Nytt garn är på väg från Shetland.
Stickstress är det fenomen som uppstår då.
Bäst att sticka färdigt lite saker. Som bästa rosa sjalen någonsin. Jag lovar nästan att låta bli andra sjalmodeller i framtiden.
Lägesrapport från det rosa träsket där jag och den norska bindsjalen huserar:
Hälften av garnet är slut och jag har numera bara 480 maskor eller så på stickan. Ett varv liksom bara svischar förbi när jag blinkar. Med hjälp av Excel räknade jag ut hur många maskor jag stickat av den första härvan garn. Sedan räknade jag ut hur många maskor jag har kvar att sticka. Resultatet gjorde att jag fick infoga en liten rand för att den rosa grundfärgen skulle räcka till hela sjalen.
Vardagssjalar i glada färger är mitt knark. Nu har jag gett efter för min undertryckta rosa böjelse och vevar rätstickning till allehanda imbecilla tv-program. Beskrivningen är Trekantig sjal ur Stickat från Norden av Susanne Pagoldh. Jag lade upp 760 maskor från början. Vartannat varv minskar jag 3 maskor och vartannat 5, så det finns ändå hopp.
[Hur själva sjalbeskrivningen har lyckats bli så magnifikt otydlig är en gåta. Jag har ärligt inte en suck om jag gör som nedtecknaren tänkt.]
Ifall mina 3 hg rosa garn inte skulle räcka kommer ränder i orange och grått om ett tag.
Sommarens sjalprojekt blev färdigt för ett tag sedan. Den fina färgen på garnet höll mig uppe och igång trots otäck halkighet. Beskrivningen är begåvat skriven av Gudrun Johnston på The Shetland Trader. Först stickar man den rätstickade trekanten som utgör basen. Sedan plockar man upp maskor runtom och stickar rätstickad spets utan vilovarv. Till slut är det en uddkant stickad på tvären också.
Och när man har gjort det tycker jag av princip att det hela bör ha blivit generöst och fylligt och färgklickigt som håller hela vintern. Men nä, jag fick snålt och slinkigt - och så färgen då.
Jag letar efter en lagom fin, lagom stor och lagom intressant sjalstickning att ta med på kommande resor. Fantastiskt roligt! Det var länge sedan jag lät Ravelry gå varm på det här tidsuppslukande sättet. Jag provade att sticka lite på Sugared violets av Rose Beck, men den var lite för tråkig. Kan också ha haft något med det halkiga garnet Semilla extra fino att göra. Som ni vet går halkigt garn bort.
Nu lutar det åt Flukra av Gudrun Johnston istället. Den börjar med en försvarlig mängd rätstickning, men hellre det än den släta varianten. Men fortfarande samma garn.
Allra helst vill jag äntligen slå till på den där danska bindsjalen, men jag har inte tillräckligt mycket stash till den. Som inte är grått.
[Äh, var jag verklig nu? Since when är det ett problem?]
Som bonus gör jag som 13 000 andra stickare och klurar på Veera Välimäkis Color affection. Visjö, Kauni, Tuna, shetlandsrester - oändliga möjligheter öppnar sig. Dödergök-färger eller bibblosobra? Man kan ha värre saker att fundera på.
När julledigheten slog till hade jag en sjalstickning redo: garnet är mjukt och doftande från Grimslätt gård, beskrivningen är Sticka:s och Eva Anderssons Merry. Det funkar så bra.
