Det kunde jag kanske ha räknat ut, men nej. Två stora projekt är igång (Korsnäs light och Röd Snowbird) och jag är i samma läge på båda. Ärmstickning runt och runt och runt. Jag håller på att dö av tråk. Sotdöden genom slätstickning. Jag förmår mig att göra detta en stund på helgen och annars inte. Alltså finns det mycket litet att redovisa.
Istället läser jag böcker, introducerar ungen till Sherlock (succé) och bidar min tid i väntan på att inspirationen ska rinna till. Det är sommar snart.
Min röda Snowbird växer. Nu börjar det se ut som ett plagg och inte som ett hysteriskt projekt. Det hjälper att fästa lite trådar och sy fast kanten mot nacken i förväg. Jag stickar nöjt vidare under ordnade former.
Jag stickar röd tweed. Det är fortfarande hypnotiserande trevligt att umgås med Garnet. Det är inte riktigt fotoläge, allt ser väldigt underligt ut. Man börjar med vänster och höger kragdelar som ska sys fast i nacken, sedan lägger man upp för oket och stickar uppifrån och ned och infogar kragbitarna där de ska vara. Bilden här borde vara vänster framstycke med en bred slätstickad framkant och två räta maskor som markerar raglanökningarna. Jag tillämpar taktiken "sticka fort så att garnet räcker".
Likt Maria & co tyckte min familj och jag att det var en utmärkt idé att spendera lördagen i Uppsala. En utmärkt vinterstad tycker jag nog. Iskall men vacker. Jag fick för mig att dämpa min tweedhunger med 900 gram Debbie Bliss Donegal Luxury Tweed i Arantjocklek. Guuuvvvvd, vilket härligt garn. Jag blir knollrig bara av tanken. Jag var ute efter mörkt rosa, men när det väl är skarpt läge blir det rött, alltid rött när jag ska vara djärv och ickesvart eller ickegrå. Men tryggt är väl det. Just denna röda är sjukt fin. Och inne på Yll & tyll var det knappt ståplats.
Jag ska sticka en Snowbird av Heidi Kirrmaier.
