Stickigt

Post-OS-syndromet

Liksom Sigrid lider jag av att Knitting Olympics är över. När jag fick se min guldmedalj fällde jag en liten tår av rörelse över den välsignade människan som suttit och photoshoppat det hela. Vilken rolig människa. Den är så fin. Och jag är så bra. Men vad ska jag göra nu?

Det frenetiska stickandet upphörde bara sådär. Jag kunde i och för sig sticka vidare på något annat, men nu värker det överallt så att jag helst bara vill ligga på rygg på golvet med benen upp.

I vanliga fall när jag stickar nåt brukar det bli både två eller tolv inlägg här om projektet. Det hade jag ju inte tid med med Tweedie. Men det var en del jag tänkte på när jag stickade som jag i vanliga fall hade bloggat om. Här är snabbreprisen.

För det första. Scenen är ett skumt upplyst hotellrum på Tenerife. Galna stickmamman har enkom betalat hotellets depositionsavgift för fjärrkontroll till TV:n, bara för OS-invigningens skull. Galna stickmamman trodde att det behövdes för att komma i rätt OS-stickarstämning. Det visar sig att Galna stickmamman inte alls är galen utan verkligen känner en stark samhörighet med de andra 4000 när det hela började och beskrivning och garn halades fram.

Sedan stickade den utomordentligt bisarra kvinnan från Sverige vidare vid poolkanten på golfresorten. "Nyheten" att stickning är hippt hade ej nått golfresorten, kan rapporteras. (Här är det något oklart vad den utomordentligt bisarra kvinnan från Sverige gjorde på en golfresort. Ingen kan svara på det. Men jag skulle verkligen vilja kontra med att under en veckas vistelse skådades sammanlagt en (1) golfbag. (Och han var britt. Och hans fru hade högklackat till bikinin.))

På kvällarna blev det mera stickning, nu framför Eurosports sändningar av Luce och Shorttrack. Jag kan fortfarande inte översätta Luce. Men det är ohyggligt ointressant och gör sig bra till stickning.

Lite mer om Tweedie.

Kitet hade jag köpt på Sommerfuglen i Köpenhamn. Hanne Falkenberg har väldigt fina plastboxar med väldigt fina runda garnnystan i, men dj-ulen vad de runda bollarna är svårbemästrade inuti. Det är fysiskt omöjligt för mig att inte få ut halva innernystanet när jag ska börja. Vilket kan vara OK om man inte stickar under tidspress. Och inte alla tre färger måste vara igång hela tiden.

Ärmarna stickar man uppifrån och ned, med ärmkulle och allt. Syftet är väl att kunna avpassa ärmlängden. Men före blockning var ärmarna för korta och nu är de för långa. (Kanske skulle jag inte dragit så håårt?)

Om man är en perfekt storlek som är samma storlek överallt sitter förmodligen Tweedie som en smäck. Plagget innefattar ökningar efter ärmhålen så att skuldrorna säkert ska få plats. [Am I impressed?] På mig – ja, trots förlängning och förbättringar i form av L nedtill och M upptill – verkar det som att jag antingen får vänta tills det blir modernt med Lili och Sussie-looken igen eller så får jag bodybuilda upp mig. Eller – och det här säger jag hoppfullt – så får jag ta fram strykjärnet och medelst våld ”lightly steamblock into shape”! Det kaan vara så att det är de dekorativa kedjemaskorna som deformerar hela ärmpaketet. Jag tror jag tar och plattar till de små suckersarna.

Det är inte över förrän den feta tanten sjungit.

OS-guld, OS-guld, OS-guld [trad.]

Det tog väldigt mycket längre tid att montera än jag trodde. 19.06 sista dagen blev min sluttid. Jag har nästan hjärtklappning. Och inte blev det bättre av vare sig femmil eller hockey eller Sigrids kappa! (Fast jag erkänner , jag är osannolikt ointresserad av herrhockey, jag såg bara sista perioden [med TV:n på t y s t].)

Idag sydde jag och sydde och sydde, fast först stickade jag en verkligt snygg variant på halskant som Hanne F noga beskrivit. Såhär va: Man virkar smygmaskor i en vacker böj runt halsen, sen plockar man upp maskor runt den övre maskbågen på smygmaskorna. På rätsidan stickar man en tunn slätstickad kant några varv. Sen plockar man upp maskor på avigsidan, också i den där smygmaskvirkade kanten som blev. Och så stickar man en till slätstickad kant. Sen stickar man ihop de där två kanterna och maskar av. Och inuti det där apsnygga slätstickade ligger allt trassel och alla garnsnuttar och alla ojämnheter som alltid blir i halsen när man maskar av och har sig.

Fatta vad bra. Just nu är den där kanten det enda som ter sig riktigt lyckat på Tweedie. Den behöver en rejäl genomblötning nämligen. Med tvättmedel. Och när den förvandlingen är genomförd kommer nya bilder. Och en essä i ämnet OS-stickning.

Upploppsrakan

1 1/2 dygn kvar och det kan gå. Bilden är närmare en vecka gammal. Numera finns även ärmar, en utan utprovad längd och en med 1/3 kvar. Planen håller. Ingen mjölksyra än så länge. Vänster hand börjar stumna, men jag är inte lika smart som Marika och inser att jag bör vila. Nej, nej, nej. Detta är OS. Jag tänker på Dan Zhang istället. Och ont har jag inte. Axlar och skuldror håller. Chokladlagret är fyllt. Men idag ska jag värma upp. Och ta paus var 20:e minut.

-------------
Uppdatering: Läser med ett leende på läpparna hur det går för Stephanie. Inser att jag inte lagt ärmarna på varandra en enda gång för att se om de är lika stora. Gotta go.

Äh, jag ändrade mig

Mitt bättre jag övertalade mig att låta bli Innsvinget jakke just till OS. Det får vara någon hejd liksom. Den vanliga utmaningen till vardags består ju i att faktiskt få sticka litelitegrann varje dag. Så jag provstickade lite på Tweedie istället, i min nya chockartade färgställning från J&S. Den är betydligt mindre komplicerad än monsterjakken, saknar framkanter och sidsömmar och består enbart av rätstickning. Utmaningen består i den danska beskrivningen och att mattekunskaperna måste fram nu igen. En kort jacka måste nästan alltid bli lite lite längre på mig. Och något orolig efter Rosedale-eländet borde jag i förväg se till att allt insväng och utsväng hamnar där det ska och inte på nåt annat jämra ställe. Men jag har några dagar på mig att räkna.

Men färgerna blir bra! Hanne F är bättre, men jag vill inte vara smakfull, jag vill bjuda på rosa. Så nu blir det Tweedie som är OS-stickningen. Och joinat Team Sweden har jag också. Tack för knappen Catrin! (Se till att ladda redan nu för FotbollsVM:sknitalongen i juni, då har man läängre tid på sig och oändligt många trååkiga matcher att se sticka till. (Vadå aldrig hört talas om? Jag kom ju på den nu ju.))

Ännu fler planer, det tar aldrig slut

Nu är det holiday-säsong och min altruistiska stickperiod har börjat. Det ska stickas till familjen. Mamma får ju aldrig någonting, vilket beror på att senast jag fick ryck stickade jag något något för litet och alldeles för stickigt och endast habart vid 20 minusgrader: Hemslöjden.

Nu ska det istället bli något lätt, luftigt, hårigt, pärligt och för säkerhets skull godkänt i förväg: Kiri med pynt. Färgen är Trance.

Min galabetonade bloggkollega ska få olivgröna torgvantar. KM ska få både ditten och datten. En Fair Isle (jag har stickat hela två (2) varv på en rund provsnutt) och en Atacama-halsduk. Och avkomman väntar på sitt Gjyffindorgarn som befinner sig på väg över Atlanten.

Och under tiden jag gör detta tänker jag inte på något sätt börja på vare sig Tweedie, Brier eller Innsvinget jakke. I alla fall inte första veckan.

(Jamieson & Smith skickade för övrigt en ny kompis till mina Hanne Falkenberg-garner: cerise 2 ply jumper weight. Om det blir en bra provlapp byter jag ut det lila i Tweedie-kitet mot cerise. Blir det inte bra råkar det vara samma mängd som behövs till en Russian faux stole i A gathering of lace. Cerise = très faux.)

Mixed grill

Nu har jag varit och klampat runt i en fårhage igen. Denna fårhage ligger i Tyresö och djuren där var sällskapliga och hungriga. (Jag hoppar över actionbilderna på suddiga jackor som hoppar undan åt olika håll.) På kvällen fick jag lyssna på HP6 och sticka Tröja Ribb, de där enormt många sista centimetrarna innan man får börja minska för ärmhålen. Låt mig säga att det finns kvar att sticka.

Idag fick jag Knitscene i postfacket. Det var ju inte riktigt den hit jag hoppats på - men hur ofta hittar man sådana i verkliga livet? Det jag blev gladast över var en sida med stickat hittat ute på stan, bland annat en komplett sjövild rosa kjol. Men de bilderna finns på hemsidan! (Alison Brookbanks Kylie Gusset heter hon med kjolen.) Knitscene ges ut av Interweave Press.

Fair Isle 2005:

Jag har ritat kryss på rutat papper, räknat varv per färg och mejlat med Jamieson & Smith. Beställningen på 32 nystan 2 ply jumperweight är klar att gå iväg. Jag ska bara sova på saken en gång till. Problemet är hur många säkerhetsnystan jag ska ha. Men tillräckligt många är svaret, jag vet. Och jag kommer att använda de spännande färgerna vit, blå, röd, gul och brun. Very Fair Isle. Ingen shading, ganska brutalt. Är det nu jag ska öva mig på tvåhandsfattningen?

Det här är en provlapp till Tweedie. Det var roligt att se vad som hände när summan av tre garner blev något helt annat. Man stickar ett varv var av tre olika färger, sedan ett varv med alla tre färgerna. Och bara rätstickning - min bästa kompis. Plaggets rätsida är slätstickningens avigsida. Vad jag ska göra nu är att skaffa skarpt cyklamen från Jamieson & Smith och sticka en provlapp med det och de två ljusare färgerna från det kit jag redan har. Förmodligen blir det inte lika bra som de färger Hanne F redan har stoppat ihop, men då har jag försökt i alla fall.

Med HP-kitet går det segt. Jag uppsökte nya garnaffären Karla 48 på Karlavägen 48, för de skulle enligt Garnstudio ha Garnstudio. Och alpaca hade de, men inte bästa Gryffindorfärgen. Annars var det mohair överallt. Överallt.