Jag har bloggat i ett år nu.
Detta har hänt:
- Jag skriver bättre inlägg.
- Jag tar bättre bilder och ibland laddar jag även batterierna till kameran.
- Jag har lärt mig hur lång garntåt man behöver till long-tail cast-on.
- Jag har börjat sticka spetssjalar.
- Jag är djupt nere i Fry-träsket. På måndag kommer den.
- Jag löste mysteriet med bilderna i marginalen.
Detta har inte hänt:
- Jag förstår fortfarande inte när man ska ta bort länkarna till parallellstickningar man varit med i. När jag är klar? När alla andra är klara? När man är trött på att se skiten? Jag tycker inte Magdalena Ribbing har tagit tag i den här biten riktigt.
- Jag har inte gjort ett enda monteringsfix.
- Jag har ännu inte smygstickat på toa.
- Jag lärde mig aldrig att sticka Fair Isle med en färg i var hand.
- Jag har inte gått över till engelska. Won’t happen.
- Innsvinget jakke. Mycket snack och lite verkstad.
Kommer inte att hända igen:
- Pärlmuddar
- Nordisk hemmelig vän
Hur vet man hur lång garntåt man behöver??? Detta är i sanning ett mysterium tycker jag, och källa till oändlig frustration och ständiga: "nehej nu räckte inte tåten, jag lägger upp igen och prövar att ta en lite längre tråd.... jaha nu blev det för långt, fram med saxen". Finns det en väg ur detta menar du? Fantastiskt!
Posted by: Mia | August 21, 2005 at 01:01
Jag har också undrat det här med KAL-knappar, vidarebefodra om du får reda på det. Vissa saker måste man bara få klarhet i. Hittills har jag gått efter devisen: jag är klar och orkar inte se skiten längre.
Posted by: Tina | August 21, 2005 at 11:36
Mia: Man kan ta fyra gånger bredden på det stycke du ska sticka (Ulla Engquist Claesson). Eller så kan man ta 2,5 gång bredden på det stycke du ska sticka(Sally Melville). Det beror väl helt enkelt på hur tjockt garnet är.
Posted by: Marika | August 21, 2005 at 14:36
Vad är det för fel på oss nordiska vänner??
Posted by: Marianne | August 21, 2005 at 22:02
Åh, vänner kan det aldrig vara fel på! Nordiska vänner kan man inte få för många. Och paket i brevlådan säger jag inte nej till. Däremot kan en redan uppjagad småbarnsmoder gärna slippa några extra deadlines i almanackan.
Posted by: Marika | August 22, 2005 at 16:58
Ja, det är jobbigt med allt som skall göras på utsatt tid, jag skickade alltid på startdatum för att inte glömma, och nu i denna omgången väntar jag till sista dan...Fast egentligen borde det vara ett paket per omgång,fast då tappar det lite av tjusningen kanske.Så det är nog sista omgången för mig
Posted by: Marianne | August 22, 2005 at 17:10