Jag var ju lite blå häromdagen efter det att Stick-OS hade tagit slut. Tina tyckte jag genast skulle ta tag i nåt nytt och härligt och det har jag gjort. Mer kommer sen. Men mest har jag fipplat på med Wittgenstein. Det är för underbart att sticka på den här. Det finns garner, stickor, färger och sticktekniker som är som gjorda för varandra. Det finns inget motstånd, inget som är svårt, inget jag inte förstår. Det ska hålla på såhär nu upp till ärmhålen ca 1 km upp. Återkommer om 2 år.
När jag håller på med den här Fair Islen i alla fall så fladdrar tankarna så bra så att jag nu tycker att det verkar helt OK att åta sig att sticka en Bingekappa. Redan på stickstämman i Grebbestad 2004 stod jag länge och väl och klämde på de fina klassiska kapporna Kersti Nilsson från Bindslöjden i Halmstad hade med sig. Och sedan i Åsa i somras var det Bingekalas på väggarna. Och dessutom hade en av deltagarna en riktig lång en på sig den dag då det var snorväder och vi besökte Tjolöholms slott. Det roliga med de här plaggen är att man stickar ett tyg som man sedan klipper i efter något lämpligt kappmönster och fodrar. Äntligen skulle jag kunna få den perfekta passformen! Sy kan jag inte, men det kan mamma. [Hej mamma! Visst verkar det både jättekul och trevligt att sy en sån här till mig??]
I mitt huvud formar det sig en långtidsplan för kommande stickprojekt. Över en 20-30 år sådär. På listan står också Korsnäströja och Delsbo och Island och Färöarna och några till. Starkt bidragande till att den listan ser ut som den gör är Rowans och Interweave knits respektive vårnummer. Herreminje. Jag går i strejk.
Comments