Det kommer med största sannolikhet en utförlig rapport från stickstämman i Hemse i en sticktidning nära dig vilken månad som helst. Och Garngamen har redan börjat blogga, fler kommer.
Låt mig här rapportera om Före och Efter. Före stämmeriet begick årets stickbil Gotland på det allra bästa vis, grundligt och långsamt. Tisdag 1 augusti sammanstrålade jag och Maria med Sanna och Ann i Visby. Allting plus lite till på listan nedan prickades av. ("Tekla" heter ju Theas på riktigt, men det låter ganska likt och ligger precis där Maria sa att det skulle göra.) Efter lunch hade vi avtalat med länshemslöjdskonsulenten Birgitta Nygren att bli visade Hermanna Stengårds samlingar på Langska huset. Det var mycket att göra inför stämman som började på torsdagen, men hon hade tid ändå. Vi kände oss verkligen väl omhändertagna. 
Vi klämde, kände, drog i lådor och tog bilder. Kamerablixtarna jobbade febrilt och ibland såg ivern roligare ut än vantarna. Så småningom blev minneskorten fulla och vi drog vidare.
Jag köpte en handväska i grön vadmal hos Grasp, vi fikade stilenligt på S:t Hans, men framförallt gjorde jag ett mindre bokfynd. På Antikvariat Drotten fanns 30 cm hantverksböcker. Den var redan genomgången av både Sanna och Maria. Men kvar stod den lettiska vantboken i kubik: Mirdza Slavas standardverk från 1990. (Ja, jag bara blåjuger nu, inte hade väl jag hört talas om den heller.) 125 sidor diagram att stirra på tills jag pensioneras eller nåt. 16 sidor lettisk text och sammanfattningar på ryska, engelska och tyska. Jag blev mållös. 90 pix och den är min.
Stort intryck gjorde också Kerstin Boulogners gröna stickade tröjor hos GKF. Var det skyltningen eller var den bara Den Bästa Tröjan? På sajten i grått, tyvärr. Kaveldun heter den. Garnet från Gotlands ullspinneri. Hos Boel Olaison dreglade jag en stund över Pernilla Svenres moderna upphottning av den klassiska lingonkvisten. Så fint!
Comments