En iskall dag under förra årets semester i Hälsingland, då åkte vi hur långt som helst för att få komma till Filtmakeriet. Det ska man göra tycker jag, om inte annat för ulldoften. Knarket.
Jag sniffade och sniffade och bestämde mig till slut för ljussvart garn till en raglankofta.
https://filtmakeriet.se/produkt/filtmakeriets-raglantroja-2/
På den tiden när man fick resa utomlands och ingen hade hört talas om någon sugig pandemi, då lade jag upp till en ärm och stickade kanske 2/3 på den. Och lade den åt sidan. Kanske var jag på jakt efter s.k. roligare stickning, något med färg eller så. Kanske stickade jag inte alls. Läste böcker eller något annat dumt och tidsödande.
Men så blev det 2020, mars och april och hemmasittandet ville inte ta slut. Det hades influensa, alla planer ställdes in, det blev dåligt på nästan alla sätt.
Det enda som fanns var den här stickningen, perfekt för ljudboksmissbruk och hemmasittande. Ullgarnsdoften och kolfiberstickorna.
Bitarna är blockade och ihopsydda, nu är det bara kanter kvar att sticka. Men jag drar ut på det. Vill inte riktigt säga hejdå till garnet.
Comments