Stickigt

Hesti hat

I november fick jag feeling och svängde ihop en Hesti hat i design av Ella Gordon. Beskrivningen finns i Shetland Wool Adventures Journal vol. 1 och bara tvingar en att lägga upp. Jag är så glad att förrådet av rött, blått, brunt, ljust och gult shetlandsgarn inte är i närheten av att ta slut.

Sommarens lägereko IV

 

Sista posten från sommarens stickläger handlar om projekt som faktiskt blev färdiga.

Mitt favvoprojekt sedan ett par år tillbaka var den här Fair Isle-kombon som jag fick för mig att göra när jag var på Shetland.

Marie Wallin designar helt fantastiska koftor och tröjor, men de är så färgrika och spräckliga att jag blir nervös. Den här kombinationen av två grå nyanser och lite lagom traditionell färg tänkte jag skulle passa mig bättre. Och så blev det ju.

Huvuddiagrammet och jag var inte kompisar i början, men det tog sig.

Den här ljussvarta värmekaminen har blivit precis den stapelvara i garderoben den var tänkt att vara. Heja Filtmakeriet!

I våras när jag skulle sticka en Yokey Dokey sweater började jag på en provlapp utan att ha rätt garn. Det blev en färdig mössa till slut.

Sommarens lägereko III

Jag har gett mig på Hönsestrik. Det var så klart bara en tidsfråga. Hela våren under hemarbetet hade jag en hög garn framme som jag tyckte kunde fungera. Anna Bauer bjöd på inspirationen och sommaren på tiden.

Hela projektet var rätt skrymmande eftersom Allt Garn Behövde Ligga Framme Hela Tiden och alltså var det det här jag stickade på under hösten också. Julledigheten bjöd på mera tid och nu ligger det en wrap/cowl där och torkar. Den är galen. Den har gröna giraffer. Shetlandsgarnet i färgen Sorbet tog slut.

 

Strumpfabriken i Slite bjöd på ett rätt stickigt men härligt impulsköp en helg förra året. Jag återanvänder ett av mina favoritdiagram från tidigt 1990-tal och svänger ihop en halssnodd. Den här får följa med på fika och utflykt.

Länge trodde jag att jag skulle sticka något väldigt klassiskt estniskt av den här vansinnigt tunna men starkt ursprungliga garnkvaliteten. Riktigt så blev det inte, men inte så långt ifrån. Det blir en Laminaria av Elizabeth Freeman. Just det här diagrammet kräver sin koncentration, i alla fall i mitt huvud, så mer än så här blev det inte i somras.

Till slut började jag bara. Garnet från Fjällbete hade legat till sig alldeles för många år och genererat alldeles för många provlappar. 6 hg kan inte bli vad som helst, så jag lade upp till ännu en klänningskofta utan alltför många räkningsövningar innan.

Och kolla här då! Tvåändsstickning pågår. Min elitistiska utbildning i ämnet fungerar fortfarande. Startsträckan var kort och halvvantar ska det bli.