Stickigt

Framme i Delsbo

Nu har jag stickat och sytt och Delsboprojektet är slutfört. Det är galet, jag är både nöjd och lite tom, precis som det ska vara. Framkanterna är lite sneda, men en fjärde gång orkar jag inte sy om dem. De är för fanken handsydda. De ska vara så, kan jag säga.

Jag har lärt mig att garnet spelar enormt stor roll för min stickglädje. Om jag tänkt och känt efter mera 2008 skulle jag ha struntat i detta, jag skulle ha stickat en mudd/provlapp i detta garn och varit nöjd sedan.

Jag har lärt mig att jag är rejält uthållig och plikttrogen. Stickning är inte nödvändigtvis lustfyllt och kreativt. Det kan vara ren plåga också.

Jag har lärt mig hur man klarar av plågsam stickning med minsta möjliga arbetsinsats. Lite, men ofta under lång tid stickar man då.

 Jag har insett hur trevligt det är med infodringar av tyg i stickade plagg. Och hyskor och hakar!

Jag har insett att det är en fördel att inte gå upp i vikt efter det att ett kroppsnära projekt är påbörjat. Efter detta treåriga stickprojekt följer nu nästa succeartade projekt i många akter: Delsbobantningen.

På väg mot Delsbo

Det är bra om man tar en sak i taget vid montering. Ett supertips som motverkar psykbryt och känslan av att det kommer att ta jättelång tråkig tid.

Ärmkilarna är steekade. Monogram är broderat. Ärmarna är fastsydda. Trådarna är fästa. Foto taget. Blockning nr 2 pågår. Röd infodring är tillklippt. Tidplanen håller.

November

Jag gjorde färdigt min nya färgglada vintermössa och det känns ju bra. Men att blocka med tallrik är inte alltid toppen. (Kan också vara Kaj Francks fel.) Nu behövs en kärleksfull omgång med ångstrykjärnet för att mösskanten ska uppföra sig och fint minimalt baskerhäng uppstå.

Jag började på den här för att få tillbaka min stickmojo. Det fungerade i flera dagar. Annars sliter jag med ett par evighetsvantar. Jag stickar och stickar och de tar bara inte slut. (Kan också vara att jag ljuger och att jag faktiskt inte stickar alls.)

När jag inte petar med vantar så hallucinerar jag om Finished Objects. Många finished objects. Total omstart på Ravelry eller så. Mina pågående projekt är ju så ohyggligt mångåriga så jag orkar inte ens blogga om dem. Men projektstart 2007 och 2008 är rätt mastigt. Tur då att Harry Hedgren i Malung har skickat hem 10 + 10 dm ylletyg till mig i olika röda färger att välja på så att projektet-som-börjar-på-D faktiskt kan monteras nu.

 

Och så var de plötsligt två

Det är bara att sticka på. Rätt vad det är har åren gått och inte en maska till återstår. Dags att skaffa kläde, hyskor och hakar och leta fram det röda bomullstyget jag tror jag gömt undan längst in i linneskåpet.

Eld upphör

 Jag stickar oförtrutet vidare på ärm 2. Det är ungefär 5-6 varv kvar på den mönsterbård jag tidigare kallat djävulsk och uselt konstruerad och allt möjligt dumt. Såhär på fjärde året av Delsboprojektet fick jag slutligen kläm på det hela med hjälp av rätt teknik och rätt hjälpmedel. Med mitt handlag funkade Magic loop och en rejält halkig Addisticka bäst till ärmarna. Då kunde jag ha kontroll över sträckningen på baksidan till lagom många cm i taget. Till bålen borde jag haft samma teknik, men det hade jag inte.

Jag har provat förresten. Den passar.

Lägesrapport från Delsbofronten

 
Nu är det strid. Efter att ha (ångest)laddat i några veckor säkerhetssydde jag alla klippkanter på Delsboprojektet och klippte upp. Och det var värst vilket liiitet plagg det är jag stickat. Som till en liten liten undernärd gumma i en liten liten stuga. Och det är ju inte så jag ser ut direkt.

Efter ett par tre plågsamma och tveksamma provningssessioner med tillräckligt lite och supertajta kläder under väljer jag ändå att inte anse slaget förlorat. Den feta tanten har inte sjungit än. Nej nej nej, så är jag inte lagd. Så igår dränkte jag skiten i vatten och slet och drog och nålade ut tills den skrek på nåd. Vid kontrollmätning är bålen nu jättebred och så har jag förlorat fyra cm på den tänkta höjden. Det var absolut inte bra.

Väta och våld kommer att återkomma några gånger innan jag kan uttala mig igen. Därefter kan jag tänka mig att 1. köpa spanx 2. bära minimizer 3. gå ner i vikt 4. ge upp. Men inte förrän allt är prövat.

Delsboskrynkel

 
Hur ser ett färdigstickat Delsboprojekt ut?

Ungefär såhär, osydd, oklippt, oblockad, ofästad och komplett med tokkrullig halskant. Upptill sitter stickan kvar tills sömsmånerna är uppklippta och jag kan sticka ihop axlarna.

Kan bli nåt.

I semesterläge

 På midsommarafton stickade jag det sista varvet på Delsbotröjans bål. Sedan var det dags att åka till okänd ort i Östergötland. Här skiner solen obarmhärtigt och det mobila bredbandet har bara täckning i avlägsna delar av trädgården, samt i sovrummets fönstersmyg med utsikt över Tåkern. Man kan ha det avsevärt sämre.

Det blir bra.

Omvärldsbevakning och tandagnisslan

 
Jag har precis passerat det värsta stället på Delsboprojektet. Jag tror i alla fall att det är värst. Innan jag kom dit hade jag läst på hos Tålamodspåsen och förvånat konstaterat att det skulle användas tre färger på varvet i en bra bit. Det hade jag inte ens noterat i förväg. Det är sjukt sjukt sjukt dåligt intressant och vackert konstruerat av Delsbo hembygdsrörelse och jag är fortfarande lätt upprörd nöjd med resultatet. Jag har stickat in ett årtal i avvikande färg och har efter det fattat det förnuftiga beslutet att brodera monogrammet.