Stickigt

Sommarens lägereko IV

 

Sista posten från sommarens stickläger handlar om projekt som faktiskt blev färdiga.

Mitt favvoprojekt sedan ett par år tillbaka var den här Fair Isle-kombon som jag fick för mig att göra när jag var på Shetland.

Marie Wallin designar helt fantastiska koftor och tröjor, men de är så färgrika och spräckliga att jag blir nervös. Den här kombinationen av två grå nyanser och lite lagom traditionell färg tänkte jag skulle passa mig bättre. Och så blev det ju.

Huvuddiagrammet och jag var inte kompisar i början, men det tog sig.

Den här ljussvarta värmekaminen har blivit precis den stapelvara i garderoben den var tänkt att vara. Heja Filtmakeriet!

I våras när jag skulle sticka en Yokey Dokey sweater började jag på en provlapp utan att ha rätt garn. Det blev en färdig mössa till slut.

Stickmojo

En iskall dag under förra årets semester i Hälsingland, då åkte vi hur långt som helst för att få komma till Filtmakeriet. Det ska man göra tycker jag, om inte annat för ulldoften. Knarket.

Jag sniffade och sniffade och bestämde mig till slut för ljussvart garn till en raglankofta.

https://filtmakeriet.se/produkt/filtmakeriets-raglantroja-2/

På den tiden när man fick resa utomlands och ingen hade hört talas om någon sugig pandemi, då lade jag upp till en ärm och stickade kanske 2/3 på den. Och lade den åt sidan. Kanske var jag på jakt efter s.k. roligare stickning, något med färg eller så. Kanske stickade jag inte alls. Läste böcker eller något annat dumt och tidsödande.

Men så blev det 2020, mars och april och hemmasittandet ville inte ta slut. Det hades influensa, alla planer ställdes in, det blev dåligt på nästan alla sätt.

Det enda som fanns var den här stickningen, perfekt för ljudboksmissbruk och hemmasittande. Ullgarnsdoften och kolfiberstickorna.

Bitarna är blockade och ihopsydda, nu är det bara kanter kvar att sticka. Men jag drar ut på det. Vill inte riktigt säga hejdå till garnet.