Stickigt

Avslutning

Färösjalen ligger nu utspänd på vardagsrumsmattan och formar sig till sitt bättre jag. Det gick att dra ut den till något större än den sorgliga lilla hög som jag först trodde den blivit. Sirrigarnet luktar fortfarande lika gott efter tvätt och är inte speciellt mycket mjukare. Lovely.

Omsättning

De sista varven på färösjalen gick snabbt som blixten. Den bruna lilla högen jag under stor möda stickat ihop tänker jag inte ta någon bild på förrän blockningsundret har skett dock. För det var värst vad liiiiten sjalen blev. Sånt som händer när man inte kan läsa beskrivning ordentligt.

I kvällens avslutnings- och fotbollsyra (Ryssland- Holland) vevade jag färdigt de virkade vantarna som varit mitt tunnelbanehandarbete på sistone. Ah, vad nöjd jag är! De är virkade! De är glada! De är olika stora! Blockningsunder någon?

Och så startade jag två mindless stickningar, för sådana ska man också ha: midsommar firades på sedvanligt vis med de fyra oundgängliga s:en: sol, sill, sn-ps och stickning. I år gifte sig mina nya Harmonystickor med en härva Strand på ett trevligt och självklart sätt.

Och mini-E bör ju få nåt hemkört från moster även i år.

Krafttag med UFO:s

Färösjalen blir min fotbollsstickning i år. Sedan har jag hela semestern för att slutföra Kalas!

Hel*%&*#e

Jag har tittat nåt så vansinnigt snett i beskrivningen till Jóhanna Maria. Jag blir galen. Pop quiz for you: Vilken stickare sätter sig på tunnelbanan och stickar och stickar, vecka ut och vecka in på en förbannad färösjal utan att ha beskrivningen med sig som man kan snegla lite i då och då? Svar: yours truly.

Vad jag förstår har jag minskat för ofta mot mittkilen av sjalen. Det skulle jag ha slutat med för länge sedan. För 10 cm sedan eller så. Så om jag fortsätter nu enligt beskrivningen kommer min sjal att bli mer som ett V än vad någon kunde föreställa sig. Så tror jag i alla fall. Har inte riktigt genomskådat skiten.

Ett hekto som sticks

Jag stickar Jóhanna Maria ur Stickat från Norden. Nu är ett hekto använt av mitt 1-trådiga Sirri från Färöarna. Och det är ju massor kvar att sticka. Törs jag hoppas på en stor sjal i alla fall?

Den bruna perioden

Jag såg den inte komma. Plötsligt var den bara här. Den bruna perioden. Jag stickar på två bruna saker samtidigt, efter ett helt stickarliv kemiskt fritt från brunt. Dessutom är den lilla bruna slipovern samma färg som färösjalen. Samma färg. Jag såg det inte komma.

På färösjalen stickar jag på tunnelbanan, just nu med Anne Holt i öronen. Jag stickar inte så värst mycket fel, bara ibland.Men snart blir diagrammet lite värre.

Slipovern gjorde halt i vintras efter 1 nystan när jag insåg att jag hittat på alla längdmått och faktiskt borde kolla med andra riktiga slipovrar hur djupt ett fint ärmhål är. Det gjorde jag. Veste Everest - check. Honeycomb - check. Det var förresten Knittys vårnummer och de extremt lockande bilderna på Honeycomb som fick mig att ta fram Brun igen. Festligt. Jag är inte precis Small som hon. Ingenstans faktiskt.

Färöfint

Preciiiis när jag bestämt mig för att inte förhala färösjalstickandet längre och faktiskt slå till på en Jóhanna Maria - då kommer beskrivningen jag väntat på. I nya medlemsbladet från Sticka! har Liisa och Frida slagit sig samman om den vinnande sjalen Frida i öveckans färösjalstävling. Stiligt!

Men livet är långt och grått ullgarn lär jag ju köpa fler gånger i livet.

[Lösenordsskyddade länkar]

Never say never

Jamen hoppsan - endera året sätter även Stickigt igång med sin färösjal. Igångsättare var förstås Osva Olsens prat på Stickas årsmöte i senaste posten. Eller snarare de sjalar hon hade med sig. Min sjal - ur Stickat från Norden - kommer dock inte att ha ett vitt rätstickat foder. Nog för att jag gått med i Ravelrygruppen FLOGS - For Lovers of Garter Stitch - men någon hejd får det vara.

På denna sjal började jag i Trelleborg härom söndagen. Samma söndag åt vi årets första uteglass och lät bli att knäppa jackorna och sånt. Dagen efter = snökaos. Bredvid mig på tåget satt unge herr H försjunken i KM:s jobbdator och Råttatouille. I mina lurar fanns en kraftigt sluddrande Ingvar Kjellson läsande Mordet på Orientexpressen. Kongenialt. Och på sjalen hann jag lägga upp och sticka 2 varv från Malmö till Stockholm.

Färösjal!

Jag kan inte påstå att jag har lagt upp till Johanna Maria än, men jag har stickat provlapp! Och det luktar så gott, Sirritógv.

Ja, det är brunt. Entrådigt och stickor 3,5 är mitt val. Av sticklovet är det massor av dagar kvar.

Stickiga leopardvantar

Jag bytte aldrig bottenfärg på de mystiska leopardvantarna. (Se där vad Roberto Cavalli får sota för.) Däremot välte jag kaffebönorna/fröna/leopardfläckarna så att de skulle bli lite lättare att sticka. Det här är mitt äldsta UFO just nu och jag är rätt sugen på att bli klar med dem. Och tre till små saker före jul.

På jullovet har jag bestämt mig för att det äntligen är dags för min färösjal. I Stickas senaste medlemsblad hade en godhjärtad person skrivit ned alla rättelser och goda råd till Johanna Maria-sjalen i Stickat från Norden. Nu har jag ingen ursäkt längre!