Stickigt

Hejdå maskinen

Under några svindlande sekunder drabbades jag såklart av hybris. Inga misstag, inga felskär, inga kriser hittills - skulle allt gå vägen? Såklart inte. En för snabb dragning av släden, ett ögonblicks ouppmärksamhet under sista ärmen = tappade tre vita maskor och upptäckte det inte förrän flera centimeter upp.

Coola semestermamman utgår ifrån att de ligger inom felmarginalen och trär bara upp dem på en tråd i väntan på tvätt, mönsterutläggning och sönderklippning. Så.

Alla stycken är färdigstickade och ligger som stora korvar i väntan på behandling. Hade jag varit maskinstickningswiz eller haft högre ambitioner hade jag formstickat styckena, stickat fållar och stickat ihop axlarna och sådant. Men denna ambition får vänta till en annan gång. Det enda jag gjort nu är att maskinsticka bingetyg i tillräcklig mängd. (Ja, ärmarna är lite formade, som ärmämnen ungefär.)

Ej påbörjade garnkoner av 10: 2 vita och 2 blå.

Tillfällig separation?

Jag funderar allvarligt på om jag, alpacan och färösjalen har en framtid tillsammans. Kanske är det trött nyårsdagsångest, men jag tror det är allvarligare än så. Kanske jag och alpackan kan få till en sjal utan hålmönster och fnul? Något rätstickat eller mossigt?
Vad jag ska ta till för garn till min färösjal får jag fundera vidare över. Någon som känner till ett lagom strävt garn som lämpar sig för folk med lätt ullallergi?
Jag funderar på att testa min allergi genom att sticka Piggle, vet någon av er rutinerade människor hur man köper Jaeger Matchmaker Merino DK eller hittar ett motsvarande garn i Stockholmstrakten? Jag drar mig härmed tillbaka under filten och sjunker in i något engelskt på TV.

Lägesrapport

Jag är med i KAL:en vill jag bara säga. Stickar då och då. På min provlapp. Först trodde jag att det var mig det var fel på, garnet vill inte samma sak som jag. Jag vill sticka mönsterblocket på Stóra Dimun Shawl ur Folk shawls. Vad garnet vill är oklart.
Jag fick tipset att det kanske var stickorna som var för hala. Köpte nya stickor i rosenträ. Fortfarande rätt knöligt. Provar nu rosenträstickor i en storlek mindre. Fortfarande rätt knöligt. Vad återstår då? Garnet eller jag. Förmodligen det senare. Men jag tänker inte ge upp, det blir till att kämpa vidare och besluta mig för om jag ska ta stickor 3,5 eller 4. Alla tips hur man avslappnat och enkelt gör ssk, k2tog mm mottages tacksamt. Garnet är Indiecita Alpaca (helt ofäröiskt men ändå).

Decemberstickning

I december är jag mer splittrad än någonsin. Jag börjar nya stickningar varje dag, den ena mindre än den andra. Ingen av dem har hopp om att bli avslutad till jul, varför jag genast startar nya. Sedan läser jag Sticka, One skein (kommer f.ö. på svenska nästa år) och Interweave knits holiday gifts baklänges och hitlänges på jakt efter ytterligare andra. Sedan lägger jag ner julkalenderstickningen för i år och hoppas något slags frid skall uppstå. Det gör det inte. Men igår fick jag färöiskt garn i brevlådan. www.sirri.fo hade godheten att leverera det som behövs till en Johanna Maria-sjal. Något långsamt och omständigt är nog det jag behöver. Eller lettiska vantar som jag bloggat om här. Eller något pärligt eller muddigt. Splittringen fortsätter någon liten tid till.

Ordning på kalen

Det har visat sig att det finns ett lågintensivt intresse för den slacker-kal som vi improviserade ihop här nedanför. Man undrar över upplägget. Gör inte det. These are the rules. There are no rules.

• Det finns inget startdatum.
• Det finns inget klartdatum.
• Det finns ingen blogg.
• Ingen har rapporteringsskyldighet.
• Man får sticka vilken färösjal-look-alike man har lust med.
• I absolut vilket garn som helst.
• Eller något absolut renlärigt.
• Och som sagt, när man vill.
• Men om man vill, kan man meddela sig här och bli listad.

Blandat från Stickigt

I vilken ände ska den här osorterade posten börja? Svar: Vilken som helst.

Jag har blivit moster. Lyllo mej. Jag ser framför mig en lång rad av ohemult gulliga typ rödvitrandiga små grejer som sticks, började lite löst med ett par tofflor i veckan.

Sedan har jag workshoppat med Johanna igår. Vem som helst skulle väl hosta upp ett par hundra för att komma i närkontakt med hennes vantlager, känt från Mina maskor och stygn? Mitt sneda fokus hamnade i den lettiska vantboken och resulterade i ännu ett papper med färglagda rutor (excellent planerat där av workshopledaren) och en vision om kaffebönsvantar i lettisk stil i norskt spelsaugarn. En bild kommer säkert, så snart jag hunnit längre än de sex varven jag åstadkom på workshopen. Sex icke fotogeniska varv.

På kvällen drabbades jag av kontrastlängtan och drog fram mitt gotländska tottgarn från Sigters och min stickslang från Addi. Förutom hos Garnverket och Strikk såg jag nämligen att det hemspunna garnet finns hos Yll & tyll. Och då kom jag ihåg vilken skatt jag importerade från öjn i somras. Kreativiteten hos Yll & tylls personal är aldrig sinande och det bästa är att den smittar. Min längtan står nu till en gles tottsjal med superlånga knyt och som inte är så lång ner i ryggen. Och sedan vill jag ha uddkant på. Uddkanter som det finns tusen av på Y&T:s sjalsidor. I tunnare gotländskt garn förstås. Men mitt utkast till sjal suger fett. Stickor 12 blir inte glest alls. Och smalare knyt måste det bli. Det blir till att ta till släppaomslagstekniken, fast jag inte hade lust från början. Och sämre på tv måste det bli. Igår slog jag nämligen till på Prime suspect 7 och då blev plötsligt stickningen ointressant till slut. My God.

Veckans tryckta input kommer 1) från Calmer collection som jag köpte på Britts utförsäljning. 2002 är hemskt nyligen för mig. Och Kim Hargreaves är alltid Kim Hargreaves. Och jag kommer endera året att slå till på en Whisper. Jooodå. Så att. 2) IK:s vinternummer. Jag föreställer mig att fler än jag nu drömmer om hur Eunnys Venezia pullover ska förvandlas till långärmad kofta/långärmad tröja/långärmad nånting för vuxenstorlek överhuvudtaget. Men färgerna! Kvid, så fina.

Karin P och Mia: det finns ingen återvändo. Man föreslår inga grejer utan att mena dem. Inte på den här bloggen. Färösjalkal it is. Och planeringen inför Smyril line tour of 2008 är också i full gång.

Fördubblat bibliotek och storhetsvansinne

Så har jag, i ett slag, fördubblat mitt stickbibliotek. Det efterlängtade paketet låg och väntade på mig när jag kom hem från jobbet. Folk shawls och Börja sticka var innehållet. Börja sticka är väldigt basic, men det kan vara bra för en nybörjare som jag, lite tunn (32 s) får jag säga men man fick lite virkning på köpet så det får välan passera.
Nu till storhetsvansinnet. Av någon anledning inbillar jag mig att jag ska klara av att sticka Stóra Dimun Shawl från Folk shawls, och dessutom ändra lite i mönstret så att den inte blir fullt så Stór. Allt verkade vansinnigt enkelt när den goda Tanja förklarade hur jag skulle göra på SNB-kvällen här om veckan. Och fortfarande efter att ha skummat mönstret tror jag att jag ska klara det. Well, vi får se hur många tårar och svordomar som kommer att fällas innan sjalen hänger så där tjusigt över mina axlar som den gör på bilden i boken. Men jag har hävdat flera gånger att det är roligt att hålla på med saker man inte är särskilt bra på, då får man lära sig nya färdigheter och i detta projekt finns stor lärpotential.