Det funkade rätt så bra att ånga ärmsömmarna på Kalas. Såhär bra nämligen. Försöker man sig däremot på att stå med armarna i kors återkommer den oönskade effekten: axelvaddstouch. Ryys. Detta ska dock gå över i takt med användningen, påstår di sykunnige. Jaja. Alternativt kan man stå och tålmodigt ånga och fösa ihop, typ varje kväll.
Medan somliga visar upp lyckade och stilrena projekt ångar andra, mer desperata människor, skiten ur de nyss fastsydda ärmkullarna på Kalas. Skräddarens råd löd nämligen "ånga och fös ihop, ånga och fös ihop, ånga och fös ihop."
Fortsättning följer.
NU är alla fållar fästa på insidan och alla trådar fästa. Finfina tröjan är redo för användning! Lite kyla blir toppen.
Så vad har jag att säga?
Att det mörkblå garnet räckte. Jag hade ett hekto av alla inblandade färger och ingen färg tog slut.
Att det finns en anledning till att tvåfärgsstickade tröjor inte har isatta ärmar med ärmkulle som förstahandsval.
Att jag nu kommer att övergå till rakt isatta ärmar igen i mitt stickarliv. Det är också fint.
Att jag ger min färgsättning 4 av 5 härvor. Jag kunde inte bestämma mig för en bakgrundsfärg för peeriebården och använde bägge alternativen. Tröjan skulle ha blivit lugnare av att bestämma sig. (Men mindre Kalas kanske.)
Att jag har sytt fast ärmarna löjligt snyggt. Kanske är det så att kurser ger effekt till slut.
Att jag har haft kul, såklart!
Alla trådar är fästa. Andra blockningen genomförd. Återstår att fästa fast sömsmånerna mot baksidan. Men vad händer om man inte gör det? Filtar de ihop sig så att det blir bubbligt igen? Vet ej, men det är väl bäst att göra som påbjuds.
Delarna är färdigstickade och tvättade. Halsringningen är helt ok. Min oro var obefogad. Nu ska jag klippa ärmsteekarna och sy fast ärmarna i ärmhålen och jag är helt lugn inför detta. Lugn och förväntansfull. (Ja, det är 3/4-ärmar.)
När vi drog iväg på semester hade jag precis kommit till ärmkullen på första ärmen på Kalas. Till Ralf Edström och EM-finalen i fotboll gasade jag på rätt bra och slutförde det hela på stranden vid Galvsjön samtidigt som jag brände nacken i skuggan. (Visste ni att solen tar fast man sitter i skuggan? (Svar: JA, om man inte har solskydd och sitter och stickar i flera timmar - var det Hjärnan du kallades?))
Sedan var det dags för halskanten. Vilken prövning. Mer än 250 maskor på en 2.5 mm 40 cm sticka. Hur tänkte jag? Och hur tänkte jag när jag bytte till en 2 mm mitt på så att kanten skulle få en tajtare "innerdel" (käckt tips från beskrivningen till Autumn Rose pullover)? Det här tog i alla fall Flera Dagar och mycket låddryck att klara av. Lite tandgnissel och inre mantra hjälpte också. Det är kul att sticka. Det är kul att sticka. Det är kul att sticka. Det är kul att sticka. Det är kul att sticka. Det är kul att sticka. Och sen vete fanken om den blev bra! Kanske för tajt i alla fall, men måste blockas för att jag ska veta. Men om jag måste sticka om den har jag i alla fall chansen att skaffa en 60 cm-sticka att göra det på.
What else? Det mörkblå garnet är på upphällningen - såklart. Jag behöver 24 varv till för att slutföra ärm 2. Det kan gå, det kan också inte göra det. Rätt spännande faktiskt.
Bilden visar hur det hela såg ut i höjd med Mehedeby på hemvägen. Tre veckor kvar av semestern. Plenty of time.
Så fort jag hade skrivit att jag skulle sticka på Kalas på semestern tjuvstartade jag naturligtvis. Såhär såg det ut för en vecka sedan, nu finns en rapport till på höjden. Och det är två veckor kvar till semestern.
Jag funderar starkt på att inte fästa trådarna på den här tröjan. En knut och hyfsning av längden på trådarna kanske bara? Förmodligen kommer stickpolisen då, men det verkar rätt spännande.
Det var inte så himla lätt att se ifall min provärmkulle skulle passa [fig. 1], så jag klippte alla steekar på Kalas idag [fig. 2].
Ingen symaskin. Ingen virkning. Det enda som hittills hänt var att jag klippte mig i fingret. Man, det är en vass sax jag har.
Provärmkullen var i och för sig för liten, men inte så mycket. Jag vet hur jag ska rätta till den. Vad som funkade riktigt bra var mönsterpassningen.
Jag har suttit och stickat fem centimer ärmkulle på Kalas hela dagen idag. Jag har varit på HV och det var meningen att jag skulle sticka rutor av olika sort. Istället var jag helt till mig av att få flera timmars ostörd sticktid. Det enda som hände var alltså att jag kom längre på ångestprojektet "få ärmkullen - med steek - att passa i ärmhålet utan att vara för liten, som den antagligen är".
För att lyfta upp mig från nervpressen har jag bestämt mig för att sticka kragen på Brand ikväll. Det bara måste göra sig bra till Melodifestivalen.
