Stickigt

På

Uppenbarligen känner jag mig själv väldigt väl. Jag hittade på en tröja jag vill ha varje dag - och så blev det. Och sticks gör den!

Vardagströja

Jag hann klart. Hela serien Historieätarna, hela Bourne-trilogin, Robin Hood, Sound of Music, Gladiator, Tour de ski, förmodligen något mer och slätstickningen [och karpaltunnelsyndromet].

Sticklov

Jag tänkte sticka klart den här tröjan på jullovet. När det var provningsdags för sjuttiotolvte gången har jag improviserat en rundad nederkant med hyfsat resultat - men dessvärre gjort ganska snåla ökningar på åtta ställen per ökningsvarv vid sidan av fejksömmar fram och bak. Frågan är nu om jag ska repa upp 25 cm härlig slätstickning och göra om och göra rätt? Öka lite oftare?

Shit, det var inte ens en fråga va. Joy to the world.

Loading...

Jag har gått ner i energisparläge på något sätt. Jag stickar bara på min grå tunika med rött pynt. Det går inte speciellt fort för jag stickar inte ofta. Det kan vara ca 25 cm kvar till nederkanten, vilket ungefär är en oändlighet. En oändlighet som känns helt ok. I vanliga fall brukar jag bli otålig. Inte nu.

Grått och stickigt

Det är som bekant lite småkallt och regnigt och då passar det alldeles utmärkt att återuppta en stickning från i vintras. Ärmarna på Korsnäs light är snart klara. Slätstickningen blir uthärdlig med Dickens' A tale of two cities i öronen. Jag har någotsånär räknat ut hur den a-formade nederdelen ska gå till. Den avrundade nederkanten med förkortade varv skjuter jag upp lite att räkna på.

Stickmelankoli

Det kunde jag kanske ha räknat ut, men nej. Två stora projekt är igång (Korsnäs light och Röd Snowbird) och jag är i samma läge på båda. Ärmstickning runt och runt och runt. Jag håller på att dö av tråk. Sotdöden genom slätstickning. Jag förmår mig att göra detta en stund på helgen och annars inte. Alltså finns det mycket litet att redovisa.

Istället läser jag böcker, introducerar ungen till Sherlock (succé) och bidar min tid i väntan på att inspirationen ska rinna till. Det är sommar snart.

Framsteg med enda pågående stickningen

Jag har bara en stickning som fortfarande är en stickning. Allt annat är långsam och tråkig montering. Men nu är det så att stickningen inte är så sprudlande rolig heller. Det går lite trögt. Det är enformigt och slätstickat och ... enkelt. Båda ärmarna är påbörjade, lite lätt formade ärmkullar och upplockade uppifrån och ned. Garnet räcker och inga katastrofer uppstår. Hm. Vad göra.

Sista jullovsdagen

Jag passar på att sticka färdigt livet på min tunika medan jag fortfarande har möjlighet att sticka timmar i sträck och därmed komma ihåg hur många ökningar/minskningar/varv och av vilken sort jag använt för att åstadkomma det hela. Det här är första gången jag använt i-cord som kant, vilket märktes. Det var inte riktigt så lätt som jag föreställt mig det hela. Men nu är alla glipor åtdragna och längden på knytbanden optimala.

Och tunikans enda pynt, den virkade bården, hamnade där den skulle. Tolv centimeter under ärmhålen och en bra bit under halssprundet.

Jullovsstickning

Den sorgliga lilla virkade snodden från i november har nu vuxit till en färdig virkad bård och hyfsat mycket grått stickigt ovanför. Ärmhålen närmar sig och Ivanhoe jönsar på.

Virktraditioner

Det hör till på flygresor att jag tycker att jag ska virka. När vi for till New York tyckte jag att det var läge att börja på Korsnäströjan i mina drömmar sedan flera år, alltså den som inte innehåller speciellt mycket Korsnäs alls utan bara en virkad bård på 10-12 varv som skär av överdel och a-formad nederdel i ett annars helgrått slätstickat spektakel. I stickigt garn.

Så vitt jag kan bedöma har jag lyckats joina utan att twista, men annars är det hela rätt okontrollerat för tillfället. Tre färger genomgående blir det. Tålamod och stamina är min paradgren.