Så, nu känns det bättre. Så här ska en twisted rib se ut. Jag skyller ifrån mig på att jag har saknat väsentlig referenslitteratur i ämnet. Normala människor skulle kanske ha provat sig fram till hur man purlar tbl, men inte jag. Full skala, no worries. Och jag är inte ens generad, bara irriterad. Men nästa gång vet jag, och dessutom har jag nu en helt ok uppslagsbok.
Jag har stickat överkroppen och ärmarna också. Sedan ska det graftas hej vilt, men det är ju mitt kompetensområde, så hejhopp.
[Inflikar stor mängd ironiska smileys.]
Vadmer?
Till skillnad från Garngamen tillbringade jag tisdagen på spetsstickningsworkshop med Triinu Andreassen. Det var vår lokalförening i Sticka! som hade anlitat henne. Ur en ymnighetsväska plockade hon fram den mångomtalade estniska spetsboken och så det ena vita undret efter det andra. Och sedan skulle det stickas. Man kan väl säga att moragarnet och moi inte kom överens. Fika och läsa diagram lite på en höft funkar inte riktigt. Men jag fick i alla fall vara glad för att jag slutligen lärde mig osynlig uppläggning och så en användbar kantmaska (till). Jag får hålla utkik efter den riktiga kursen som kommer till våren hos hemslöjdskonsulenterna.
Jag strök Tröja Ribb med strykjärn igår kväll. Och så hade jag den på mig idag. Och den svaga fårdoften följde mig vart jag gick. Man blir liksom aldrig ensam. :D Strykandet gjorde att tröjan blev större. Jag tycker inte att fibrerna dog, det finns rätt mycket spänst att ta av i Solkustens garn. Och bara jag stylat håret kommer actionbilder vilken vecka som helst i en dator nära dig.
Nu är allt bokat och klart för min Halmstadsresa i januari. Det är Sticka! som fixat en helg med workshops med Britt-Marie Christoffersson i anslutning till hennes utställning på Länsmuseet där. Jag är milt uttryckt förväntansfull.