Stickigt

Nämen det här gör jag jämt

Sejfar bara lite och syr raksöm runt alla helt uppklippta kanter på bingejackan. Helt normalt och onervöst. Kamgarn är det. Filtar inget nästan. Jag är jättelugn. Lugn, lugn, lugn.

Saker man inte kunde tro skulle hända, del 2

Just nu är mitt hem ett hem där inga surdegar eller UFO:s finns. Alla gamla synder rotas fram ur lådorna och hanteras på ett väldigt strukturerat och grundligt sätt. Händer bara i år, säkert bara några veckor framöver, men jag får passa på medan energin finns.

Senast vi såg det här projektet var det i korvform. Många meter bjärbokorvar stickade jag på sommaren 2007. Sedan fick jag akut besöka sjukgymnasten och gömde undan alla stickade bitar i en låda i väntan på bättre tider. På sticklägret i julas bestämde jag mig för att blocka alltihop och boka in kära mor för tillklippning och utprovning. Det tog några dar att blocka i omgångar. Brutal tvätt var det inte fråga om, möjligen brutal centrifugering och brutal blockning. De första styckena blev rejält misshandlade i kanterna. Men sånt slår tillbaka på mig, när jag insåg att det här ju var längderna som ska sys ihop med maskstygn och bilda bakstycket, med gudomlig mönsterpassning. (Ja just ja, det var så det var.)

Idag packade jag allting, inklusive referenslitteraturen, och begav mig norrut. Där fick jag skåda sömnadstrolleri som så många gånger förr. Mönster skapar mamma genom att måtta ungefär mot något plagg som redan existerar. Sedan klipper hon ungefär, tejpar ungefär och nålar ungefär. Sen syr hon ihop ungefär, men sedan kommer det intressanta. Prova, nåla, rätta till i några omgångar, och sedan passar det hela. Detta är planen i alla fall. (På bilden klipper mamma snabbt, snabbt medan jag tittar åt ett annat håll.)

Med mig hem har jag tillklippta fram- och bakstycken. De ska få fixerade kanter med raksöm. Sedan ska jag sy ihop för hand (bestämde vi). Blir det bra, syr jag också på de handstickade kanterna. Sedan ska vi prova och måtta ut ärmarna. Och prova. Och sy. Och rätta till. Och hålla på.

Och någon gång efter allt detta blir det ett foder också. To be continued.

I tvättkön

Ett nystan Bjärbokorvar väntar på brutal tvätt och blockning.

Maskingjort

Tunna finfina lingarner borde lämpa sig för maskinstickning kom jag på. Mitt lilla lager kom fram och maskinen också, det är lika bökigt varje gång. Maskinen väger hur många kilo som helst och när man måste ha instruktionsboken i andra näven blir det Motstånd.

En helg före jul stickade jag en lång röd julklapp, packade ihop maskinen och var rätt nöjd med mig själv. 

Mållinjen

Jodå, jag lyckades trigga mig själv till att göra klart ännu en tråkstickning tack vare en konstruerad deadline. Och medalj fick jag också. Nu återstår "bara" att tvätta allt tyg från förra sommaren och kalla på moderskapet som får klippa och tråckla och sånt där som bara moderskapet kan. Och fodra.

Hur det går

Efter en heroisk maratonstickning i helgen är jag inte tre dagar efter i schemat längre. Jag kommer i själva verket att hinna klart detta kant- och kragträsk jag befinner mig i innan den olympiska elden slocknat. Toppen.

De röda trådarna markerar var tionde rätås så att jag inte ska bryta ihop när jag stickar de 660 varv och 90 cm långa kanterna på min nu rätt så efterlängtade bingekappa.

Spännande

Jag ställde upp i Ravelympics till slut i alla fall. Min gren är WIPs wrestling och det jag brottas med är framkanter och krage till bingekappan från förra året. Garnet är Huldra tykt kamgarn från Hifa och stickorna är 2 mm och det är inte roligt någonstans. Nu försöker jag lura mig med en deadline och lite tävling så ska vi se om det händer något. (Har ännu inte vågat räkna ut hur många cm krage jag måste sticka per dag för att hinna dock. (45 maskor, 50 cm lång bit ska det bli.))

Lite bonus var det när jag hittade en 80 cm lång framkant som jag glömt att den var så lång. När hände det? När tyckte jag det var kul att sticka på den?

Spänning i tillvaron

Knäppslå till bingekappan är på gång. Hej vad det går. Bara 18 maskor bred. Det är ju ingenting. Stickor 2 känns rejält. Tunnelbanestickning?

Hejdå maskinen

Under några svindlande sekunder drabbades jag såklart av hybris. Inga misstag, inga felskär, inga kriser hittills - skulle allt gå vägen? Såklart inte. En för snabb dragning av släden, ett ögonblicks ouppmärksamhet under sista ärmen = tappade tre vita maskor och upptäckte det inte förrän flera centimeter upp.

Coola semestermamman utgår ifrån att de ligger inom felmarginalen och trär bara upp dem på en tråd i väntan på tvätt, mönsterutläggning och sönderklippning. Så.

Alla stycken är färdigstickade och ligger som stora korvar i väntan på behandling. Hade jag varit maskinstickningswiz eller haft högre ambitioner hade jag formstickat styckena, stickat fållar och stickat ihop axlarna och sådant. Men denna ambition får vänta till en annan gång. Det enda jag gjort nu är att maskinsticka bingetyg i tillräcklig mängd. (Ja, ärmarna är lite formade, som ärmämnen ungefär.)

Ej påbörjade garnkoner av 10: 2 vita och 2 blå.

Dag 6

En halv ärm kvar. Insåg igår att jag inte behöver ta av garnet mellan styckena. [Suckar generat.]

Kameran och familjen har lyckligen återvänt. Och nu har jag semester. Dags att tvåändssticka, förfärdiga UFO:s, stasha upp på Gotland, stickstämma mig i Leksand, underhålla unge i Göteborg och däremellan kanske också sticka 2 x 90 cm långa 45 maskor breda framkanter till bingekappan? På stickor 2? YAY!