Stickigt

Balfour som inte blev nåt

För flera år sedan gick jag igång på den här. Eftersom jag gillar tweed, men inte Rowan felted tweed, köpte jag istället Soft Donegal Tweed från Tant kofta. Jag valde färger som inte passade ihop bara. Provlappen ser ut som stryk och garnet behöver bli något annat.

Jag hade en idé om att konstruera en svart kofta med ok i ett urval av mina knäppa färger. Provtuben (se fig) var härlig, men just ja, det vrider sig ju när man stickar med entrådigt garn. Glömde det lite. Jag tror helt enkelt att det blir en cowl som hyllar Bravokolan. Röd, rosa, cyklamen och gul eller svart.

Ett FO i januari

Igår sydde jag i knappar i min splitternya kofta i garn från stashen. Jag började sticka utan att räkna så väldigt mycket, det passar mig i vissa lägen. För att ha koll på garnåtgången stickade jag kanterna samtidigt som bålen och räknade kallt med att inte montera någonting. Det funkade fint. Jag fäste sammanlagt sex trådar och sydde ingenting.

Hela alltet sticks rejält, förutom att den redan är varm som en kamin. Jag gläder mig åt att få använda den i det väder vi har nu.

 

 

 

Austasjöen

Jag har glatt mig åt Erika Åbergs nya bok Stickat till vardags sedan den kom ut i september/oktober. Jag bespetsade mig snabbt på Koftan Väva men behöver beväpna mig med tålamod tills jag kan lägga vantarna på Rätt Garn. Jag tänker Blåbär. Jag tänker Kråke. Det kommer att bli bra.

Istället tänkte jag att tröjan Austasjöen kunde passa mig bra, den är enormt fin i sin vardagsapproach och jag upplever att Knitters of Instagram pepprar mobilen full med nya färgkombinationer på oket. Ja, det är inte bara Austasjöen som inspirerar, utan även Gudrun Johnstons Porty pullover och så Lunenburg pullover av Amy Christoffers. 

En sen kväll på jullovet hände ovanstående. Se fig. 

Det tog flera timmar, men sedan kom jag ihåg att jag hatar platta provlappar till mönsterstickat - och dessutom är själva stickfastheten inte i närheten av min riktiga. Så dagen efter lade jag upp till en mössa istället.

Färgerna sitter inte riktigt som de ska, så fortsättning följer.

 

Hesti hat

I november fick jag feeling och svängde ihop en Hesti hat i design av Ella Gordon. Beskrivningen finns i Shetland Wool Adventures Journal vol. 1 och bara tvingar en att lägga upp. Jag är så glad att förrådet av rött, blått, brunt, ljust och gult shetlandsgarn inte är i närheten av att ta slut.

Sommarens lägereko IV

 

Sista posten från sommarens stickläger handlar om projekt som faktiskt blev färdiga.

Mitt favvoprojekt sedan ett par år tillbaka var den här Fair Isle-kombon som jag fick för mig att göra när jag var på Shetland.

Marie Wallin designar helt fantastiska koftor och tröjor, men de är så färgrika och spräckliga att jag blir nervös. Den här kombinationen av två grå nyanser och lite lagom traditionell färg tänkte jag skulle passa mig bättre. Och så blev det ju.

Huvuddiagrammet och jag var inte kompisar i början, men det tog sig.

Den här ljussvarta värmekaminen har blivit precis den stapelvara i garderoben den var tänkt att vara. Heja Filtmakeriet!

I våras när jag skulle sticka en Yokey Dokey sweater började jag på en provlapp utan att ha rätt garn. Det blev en färdig mössa till slut.

Sommarens lägereko III

Jag har gett mig på Hönsestrik. Det var så klart bara en tidsfråga. Hela våren under hemarbetet hade jag en hög garn framme som jag tyckte kunde fungera. Anna Bauer bjöd på inspirationen och sommaren på tiden.

Hela projektet var rätt skrymmande eftersom Allt Garn Behövde Ligga Framme Hela Tiden och alltså var det det här jag stickade på under hösten också. Julledigheten bjöd på mera tid och nu ligger det en wrap/cowl där och torkar. Den är galen. Den har gröna giraffer. Shetlandsgarnet i färgen Sorbet tog slut.

 

Strumpfabriken i Slite bjöd på ett rätt stickigt men härligt impulsköp en helg förra året. Jag återanvänder ett av mina favoritdiagram från tidigt 1990-tal och svänger ihop en halssnodd. Den här får följa med på fika och utflykt.

Länge trodde jag att jag skulle sticka något väldigt klassiskt estniskt av den här vansinnigt tunna men starkt ursprungliga garnkvaliteten. Riktigt så blev det inte, men inte så långt ifrån. Det blir en Laminaria av Elizabeth Freeman. Just det här diagrammet kräver sin koncentration, i alla fall i mitt huvud, så mer än så här blev det inte i somras.

Till slut började jag bara. Garnet från Fjällbete hade legat till sig alldeles för många år och genererat alldeles för många provlappar. 6 hg kan inte bli vad som helst, så jag lade upp till ännu en klänningskofta utan alltför många räkningsövningar innan.

Och kolla här då! Tvåändsstickning pågår. Min elitistiska utbildning i ämnet fungerar fortfarande. Startsträckan var kort och halvvantar ska det bli.

 

Sommarens lägereko II

Järbo har publicerat ett par varianter på en stickad fruktpåse. Snabbstickat var det och en god känsla uppstod när flera gram lingarn i omöjlig färg försvann ur stashen.

Mönstret till Katie's kep dök upp under våren och när jag började lägga shetlandsgarn i högar var det riktigt roligt. Wilma Malcolmsons beskrivning är helt perfekt och det här kan vara sommarminnet jag sparar. Fem färger, en snabb generös mössa och Dickens Bleak house i öronen.

 

Sommarens lägereko I

I sommar har jag varit mycket hemma (duh) och haft garn, papper, pennor, måttband och färger framme hela tiden. Jag tänkte att det skulle bli lättare för mig att gå från tanke till handling, men mest ville jag att några kreativa idéer skulle uppstå överhuvudtaget. Jag hade ingen plan att göra färdigt saker, de blir nog klara ändå tänkte jag. Istället kunde jag börja flera nya projekt om dagen och lägga ner det som inte sprakade glädje på en gång.

Här är några saker som troligen inte hade blivit något om det hade varit vardag:

Järbos sommarkofta i design av Maja Karlsson

Jag ägnade en vecka att klura på den här till och från. Så många färgkombinationer, så många garnalternativ. Jag gick på mina favoritfärger och fick till slut till en provlapp. Mina garner i stashen var dock lite för konstiga ihop, så ingen joy sparkade där. 

Fingerlösa vantar från Shetland Textile museum

Min Shetlandsresa för två år sedan genererade en mängd foton och skisser. Nu tog jag mig tid att skriva ner och räkna på rekonstruktionen av de här roliga vantarna. Jag har en beskrivning, kan man säga. Mera soffa coming up.

Ömuddar

För ett år sedan åkte jag till Stora Karlsö med Erika som inspiratör och reseledare. Samma sak där, fullt av foton och skisser med mig hem, men ingen omsättning i ett faktiskt projekt. När jag bestämde mig för att less is more lossnade det lite, och tänka sig, är det gulgrått som bottenfärg där? Jag ser så stora kors i taket nu.

 

 

Sjalar x 5

Medan bloggen hade oavsiktlig hiatus pågick likväl produktion av sjalar. Det var ofta semester eller ledighet.

Med sjalar är det ofta något litet diagram och bra garn. Tåget/båten håller på och gör sitt. Jag gör mitt. När tillräckligt med tid har gått är där en sjal att använda tills den är sliten. Då får man laga. Irja har varit en favorit i mer än tio år.

 

Stickmojo

En iskall dag under förra årets semester i Hälsingland, då åkte vi hur långt som helst för att få komma till Filtmakeriet. Det ska man göra tycker jag, om inte annat för ulldoften. Knarket.

Jag sniffade och sniffade och bestämde mig till slut för ljussvart garn till en raglankofta.

https://filtmakeriet.se/produkt/filtmakeriets-raglantroja-2/

På den tiden när man fick resa utomlands och ingen hade hört talas om någon sugig pandemi, då lade jag upp till en ärm och stickade kanske 2/3 på den. Och lade den åt sidan. Kanske var jag på jakt efter s.k. roligare stickning, något med färg eller så. Kanske stickade jag inte alls. Läste böcker eller något annat dumt och tidsödande.

Men så blev det 2020, mars och april och hemmasittandet ville inte ta slut. Det hades influensa, alla planer ställdes in, det blev dåligt på nästan alla sätt.

Det enda som fanns var den här stickningen, perfekt för ljudboksmissbruk och hemmasittande. Ullgarnsdoften och kolfiberstickorna.

Bitarna är blockade och ihopsydda, nu är det bara kanter kvar att sticka. Men jag drar ut på det. Vill inte riktigt säga hejdå till garnet.