
Ibland går det jättefort. Gudrun Johnston lade upp en bild på Instagram där hon sökte teststickare till en ny tröja. Eftersom våren är som den är finns det gott om tid att sitta hemma och veva på, tänkte jag. Jag signade upp, blev anlitad, beställde garn och började swatcha. En av sakerna jag gick igång på var att färgerna på bilden så uppenbart aldrig hade kommit för mig. Men det där brukar ju inte spela någon roll när man stickar Fair Isle, så jag tänkte att jag kör. Brunt, tegel, gult FFS. Och det blir fint.
Swatchen (som blir en mössa) är mycket grällare i färgerna, men det blir ju så när man tar vad man har.
Den andra saken jag ville göra var att sticka ok, det har hänt alldeles för sällan. För tillfället har jag 400 maskor på stickan och försöker tänka att jag bad om det.
Tredje saken som jag lär mig är att det inte är för sent att uppnå nyskapande fel. Erfarenhet är alls ingen garanti för lugn segling. Kväll 3 under projektet passade jag på att läsa vad jag skulle göra härnäst under post-itlappen istället för över den. Många timmar senare hade jag stickat från fel diagram och ökat ungefär 100 maskor för lite. Ja, det var vinrelaterat.