Stickigt

Höstkoftan

Det är hög tid att avrapportera Bästa Höstkoftan Någonsin, den är ju invigd och allt. Ungen har tagit en rad suddiga bilder som lutar, här är en av dem.

Beskrivningen är Snowbird av Heidi Kirrmaier, som måste vara ett geni av något slag. Beskrivningen på denna kofta är uppifrån och ned och skriven väldigt tydligt och klart med enklaste möjliga lösningar på fickkonstruktioner, fållar och kanter. Utmärkt på alla sätt. Höjdarkofta blir det med hjälp av garnet, Debbie Bliss Donegal Aran Tweed. Värt varje krona.

Höst i knät

Jag har varit upptagen med att sticka rejäla mängder slätstickning. Min plan att ta med Snowbird till Danmark fungerade utmärkt. Tåg och buss och en stor fet kofta med mindless knitting till hel längd 80 cm gick utmärkt ihop. Och sedan började fotbolls-EM, så nu är det bara fickfodren kvar. Jag är toknöjd med garn och beskrivning och det snart färdiga plagget och tror att Heidi Kirrmaier kan vara ett geni. Varför krångla till saker när man kan slippa?

Låt hösten komma. Jag har en röd tweedkofta.

Stickmelankoli

Det kunde jag kanske ha räknat ut, men nej. Två stora projekt är igång (Korsnäs light och Röd Snowbird) och jag är i samma läge på båda. Ärmstickning runt och runt och runt. Jag håller på att dö av tråk. Sotdöden genom slätstickning. Jag förmår mig att göra detta en stund på helgen och annars inte. Alltså finns det mycket litet att redovisa.

Istället läser jag böcker, introducerar ungen till Sherlock (succé) och bidar min tid i väntan på att inspirationen ska rinna till. Det är sommar snart.

Ordnade former

Min röda Snowbird växer. Nu börjar det se ut som ett plagg och inte som ett hysteriskt projekt. Det hjälper att fästa lite trådar och sy fast kanten mot nacken i förväg. Jag stickar nöjt vidare under ordnade former.

 

Aviga röda maskor

Jag stickar röd tweed. Det är fortfarande hypnotiserande trevligt att umgås med Garnet. Det är inte riktigt fotoläge, allt ser väldigt underligt ut. Man börjar med vänster och höger kragdelar som ska sys fast i nacken, sedan lägger man upp för oket och stickar uppifrån och ned och infogar kragbitarna där de ska vara. Bilden här borde vara vänster framstycke med en bred slätstickad framkant och två räta maskor som markerar raglanökningarna. Jag tillämpar taktiken "sticka fort så att garnet räcker".

Rött är det nya gråa

Likt Maria & co tyckte min familj och jag att det var en utmärkt idé att spendera lördagen i Uppsala. En utmärkt vinterstad tycker jag nog. Iskall men vacker. Jag fick för mig att dämpa min tweedhunger med 900 gram Debbie Bliss Donegal Luxury Tweed i Arantjocklek. Guuuvvvvd, vilket härligt garn. Jag blir knollrig bara av tanken. Jag var ute efter mörkt rosa, men när det väl är skarpt läge blir det rött, alltid rött när jag ska vara djärv och ickesvart eller ickegrå. Men tryggt är väl det. Just denna röda är sjukt fin. Och inne på Yll & tyll var det knappt ståplats.

Jag ska sticka en Snowbird av Heidi Kirrmaier.

Andra saker vi gillar i Uppsala: Hambergs och Hörnan.