Stickigt

Frodigt Folkligt Floda - årets kurs

2022 har bjudit på en riktig kursupplevelse (som ännu inte är slut). Jag signade upp mig för inte mindre än fem helger i Dala-Floda under året, fyra under våren och en i oktober. Kursen heter Frodigt Folkligt Floda och arrangeras av Flodaros, Anna-Karin Jobs Arnberg, Karin Kahnlund och Stefan Moberg. Vi är drygt 10 deltagare som tvåändsstickar vantar, lär oss spinna, tränar påsöm och håller på. När kursen är slut kan vi ha uppnått målet - eller också inte. I mitt fall sannolikt inte. 

Kursens clou ägde rum i mitten av maj, då Dala-Floda värdshus trädgård är som finast och jag skulle få lära mig hur man egentligen broderar på stickat. Så klart blev jag sjuk och missade det hele. Istället kämpar jag på på egen hand. Skåda. Flera stygn är åstadkomna. Men jag har lyckats föra över mitt mönster till vantarna och fint garn har jag. Dessutom semester.

 

Pirta, en lägesrapport

Jag började på Pirta av Anna Johanna under förra årets semester. Under skidsäsongen (på tv) har jag stickat på denna då och då. Min masktäthet på provtuben var inte i närheten så jag tog en tjockare sticka för mönsterstickningen och försöker se glad ut allteftersom. Hur det blir är oklart.

Jag stickar i Peer Gynt och kör ett nystan i taget på vardera ärm eller kropp. Man blir fortare färdig då, i alla fall något mer underhållen under den enfärgade slätstickningen.

Rekonstruerade vantar från Shetland textile museum

Jag hade lite Fair Isle-brist i stickkorgen häromveckan så jag satte igång med de här vantarna som jag velat ha sedan jag var på Shetland för första och hittills enda gången. Med bra foton och erfarenhet från förr kommer man långt.

Det jag inte riktigt vet är hur jag ska lösa bredden på den långa mudden, så jag började mitt på. Handens matematik och masktäthet tänkte jag att jag kunde hantera. Det supersmala originalet ser ut såhär:

Laminaria

Den här sjalen har vilat länge och väl. Min hjärna kunde inte hantera att memorera mönstret och förresten var utskriften väldigt suddig också.

Men denna vår får alla WIP:s vara ute och leka, även denna Laminaria. Plötsligt var diagrammet begripligt, hybris uppstod, och så blev det fel.

Så många varv det tog innan jag fick syn på det! Klar nackdel att sticka med garn som är Nm 28/2.

Mitt riktiga knark aka grått-garn-som-sticks-och-så-lite-Fair-Isle-på-det

I yran över att ha fått semester köpte jag mönstret Porty Cardigan av Shetland trader och lade upp. Ingen betänketid eller provlapp eller fnul. Garnet hade jag tänkt använda till en Austasjöen, men det akuta behovet av Fair Isle-stickning var större.

Färgkombinationen hittade jag i mobilen i mappen från Lissabonresan för fem år sedan. 

Mitt riktiga knark aka grått-garn-som-sticks

Jag har varit på bilsemester i västra Sverige. Förutom att få uppleva värmebölja, spontan whiskyprovning i Vara, x antal klassiska konditorier, två vägfärjor, frukostar vid havet, ett par domkyrkor, minnesvärda restauranger och så vidare, fick jag också genom excellent kartläsning besöka Avelsås ull & inredning i, ja, i skogen faktiskt. Bara två timmars omväg för oss = som hittat.

Väl där får man gotta sig i Riktigt Bra Garn. Jag lade mina slantar på grått gotlandslammullsgarn. Det här luktar så gott och är så härligt att ta i, så provstickningen av det kände jag att jag skulle iscensätta ordentligt och kombinera med rätt stickor. För mig är det kolfiber och platsen Sigtunastiftelsen. Pelargångar, rosenträdgård och grått stickigt garn. Nu får hösten komma.

 

Pirta

I snart ett år har det hängt ett omfattande presentkort på Litet nystan på mitt kylskåp. I veckan bestämde jag mig för att sejfa och köpa en bra mängd grått ullgarn med en Pirta i sikte.

I våras utkom ju Strands of joy av Anna Johanna, en inspirerande bok full med mönsterstickade koftor man både vill ha på sig och sticka. Den här härliga grå med rätstickad krage vill jag gärna göra, förutom det att garnet i boken inte är sådant jag gillar.

Provtuben håller på att torka, få se hur det går.

I design av Petite Knit

Det förekommer att jag tror att jag vill sticka så att det ser ut som köpeplagg. Det händer ofta när jag vill ge bort bra grejer till familjen.

KM får här en bruksmössa från Petite Knit i den nollställda friluftsfärgen Into the woods. Garnet Sunday är helt intetsägande men kommer garanterat inte att stickas någonstans på huvudet eller i pannan och är faktiskt inte superwash. Efter en italiensk uppläggning (det här får man googla) är det nu 25 centimeter 2 r, 2 a rakt upp. Det hela är en prövning som får mig att drömma om mitt riktiga knark: grått garn som sticks och så lite Fair Isle på det.

Väva WIP

Jag är igång. Jag har det bra.

Väva

Mitt tålamod har gett utdelning! Jag har scorat strikkegarn till Erikas finfina koftan Väva ur senaste boken.

Jag swatchar och gläds och tänker även få tag i mitt förstahandsval till kontrastfärg: Kråke. Eftersom varför inte.